Det totalitära Rysslands återkomst

Framtiden är historiaKort om bok
”Framtiden är historia”
Masha Gessen
Brombergs

Det totalitära Rysslands återkomst

Rysk-amerikanska journalisten och författaren Masha Gessen använder fyra ryssar födda i början av åttiotalet för att i sin intressanta bok konkretisera den nya auktoritära regimen i Ryssland. Deras liv genom realsocialismens sammanbrott, nittiotalets råkapitalism, samt Putins ”stabilisering” i form av en nygammal diktatur följs detaljerat.

Mycket också om psykoanalys, homofobi och anti-feminism. Liksom om den medelklassintellektuella oppositionen som förföljs, trakasseras, fängslas, avskedas, misshandlas, tvingas att emigrera, och ytterst helt enkelt mördas.

Tyvärr sker detta ofta med stora delar av folkets stöd i en antimodern antivästlig reaktion mot det västerländska kaos som har importerats till Ryssland för att försvaga landet, enligt populära konspirationsteorier – gärna USA-hatiska och antisemitiska. Stalin är en av den ryska historiens favoriter, enligt folkopinionen.

Folkets massa, med stöd av Putinregimen, vänder sig till stora delar mot demokrati, västlig modernisering, frihet, feminism, samt hbtq som kopplas till pedofili. De vill ha sovjetnostalgi, ortodoxkristen tro, tradition, gammaldags familjevärderingar, rysk kultur, ett mäktigt ryskt imperium, reaktionär ärorik nationalism, och en stark ”Rysslandsälskande” ledare som Putin, menar Masha Gessen.

Detta enligt många nogsamt redovisade nedslående opinionsundersökningar som ger förklaringen till varför majoriteten röstar på Putin. De vill ha tillbaka den trygghet, traditionalitet, visshet, patriotism och lugna konservatism, som ändå präglade sovjettiden. Därför flockas också högerextrema europeiska partiet beundrande till Moskva, enligt boken.

Som också menar att ”Homo sovjeticus”-mantaliteten lever kvar. Liksom de sovjetiska institutionerna och dess totalitära tankar. Liksom själva den sovjetkommunistiska överklassen – nomenklaturan – som har blivit nya makthavare och kapitalister under den gamle KGB-agenten Putins beskydd.

Så skedde egentligen någon revolution när Sovjetunionen föll, frågar sig boken. Folkmajoriteten agerade varken emot eller för Sovjets fall, precis som skedde i Kina när kommunistpartiet införde kapitalism = min kommentar.

Jag hade gärna velat ha lite mer konkreta fakta om hur den sovjetiska överklass-nomenklaturan (kommunistpartiets elit) bytte system åt sig själva – vilket skedde mer öppet och tydligt i Kina. Men jag ”gläds åt” de häpnadsväckande övertygande detaljskildringarna av vilket totalt absurt socialt segregerat klassamhälle Sovjet var.

Partielitens barn kördes med chaufför till bra förskolor och fina skolor. En ur nomenklaturan berättar att han under sin skoltid aldrig träffade på vanliga barn, bara elitbarn. Sen hade ju Sovjet-överklassen sina stora lägenheter, sommarhus, egna bevakade bostadsområden, semester vid Svarta havet, och ofta tjänstefolk som hembiträden.

Och det ledande majoritära ryska folket i det mångnationella Sovjet betraktades av partiet (i partitidningen Pravda) som ”det främsta i Sovjetunionen” (jämför med George Orwells bok ”Djurfarmen”; ”Vissa djur är mer jämlika än andra” = min kommentar).

Samtidigt talade det så kallade kommunistpartiet om jämlikhet och nationernas vänskap. Boken förklarar hyckleriet med detta ”dubbeltänk” – att tänka på två motstridiga sätt samtidigt. Uppenbart var Sovjetunionen en horribelt falsk och förljugen samhällsbildning, som definitivt väcker min stora avsky som vänstermänniska.

Hans Norebrink, vårdarbetare.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Köp boken från Adlibris

Köp boken från Bokus

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!