Arbetaren är en tidning som ges ut av Arbetaren Tidnings AB, som ägs av fackförbundet SAC-Syndikalisterna. Det var länge en stor vänstertidning med brett innehåll där många ledande intellektuella i Sverige skrev. Tidningen startades 1922.
Upplagan har minskat stadigt genom årtiondena och var på 1970-talet ner på omkring 6 000 – 7 000. Det var vid denna en av de allra största vänstertidningarna i Sverige i konkurrens med tidningar som Ny Dag, Norrskensflamman, Proletären och Gnistan. Vid mitten av 1980-talet var upplagan kring 3 500 och numera är den ännu lägre och i nivå med andra vänstertidningar som Offensiv och Internationalen.
Arbetaren har till stor del ett fackligt perspektiv med många artiklar om fackliga frågor och arbetarklassens problem på samma sätt som Proletären men med ett mer internationellt perspektiv. Dessutom finns ett fokus på miljöfrågor. Tidningen ger idag ett tunt och ojämn intryck och det är en produkt långt från den tidning i vilken många svenska intellektuella oberoende av politisk åskådning gärna medverkade en gång i tiden. tidningen idag är samma typ av tidning som Internationalen och Flamman, en tidning som gärna vill vara bred och inkluderande, men saknar de resurser som skulle krävas för att kunna bli en sådan tidning.
Genom att det fackliga perspektivet fokuserar på den egna fackföreningen och dess vänner i andra länder blir det också ganska ointressant för de flesta tänkbara läsare. En minimal ideologiskt baserad fackförening utan större inflytande i den svenska arbetarklassen är i längden ganska ointressant att läsa om.
Jag läser i stort sett aldrig Arbetaren. Det finns sällan nåt som tilltalar mig i tidningen. ETC och Internationalen tycker jag för min del är intressantare. Arbetaren är så att säga en fallen skönhet. En skugga av sitt forna jag.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Arbetaren, Vänstertidning, SAC, Syndikalisterna, Fackliga frågor, Klassfrågor, Miljöfrågor, Vänstertidningar, Fackligt, Klass, Media, Samhälle, Politik
