Stadsplanering och Nimby

När det ska byggas nytt, vägar, järnvägar, hus, stadsdelar och när det ska rivas, sågas ner träd och liknande uppstår det ofta proteströrelser. Det är en sund och normal mänsklig reaktion. Folk vill inte ha förändringar, vill inte att gamla vackra hus eller natur ska förstöras osv. Det är i grunden en bra reaktion. Men ibland blir det för ängsligt och bakåtsträvande. Det senare har gett upphov till en nedvärderande uttryck, Nimby (Not in my backyard) som sen gett upphov till uttrycket Yimby (Yes, in my backyard).

Typiska Nimbyrörelser var de organisationer, föreningar och och nätverka som arbetade för att stoppa rivningarna i Göteborg på 1960-talet och 1970-talet såsom exempelvis Hagagruppen, Vi i Kommendantsängen och Människan i Kålltorp. Det ledde också ofta till spektakulära och framgångsrika aktioner som Hagahusockupationen 1972 och Kungstorgsockupationen 1976.

En del av de organisationer som skapades då i kampen mot rivningar och liknande finns fortfarande kvar men andra har försvunnit.  Men den här typen av rörelser uppstår hela tiden, i både liten och oorganiserad skala såväl som i större skala. I Göteborg är det särskilt tydligt i debatten om Västlänkens om betsår av en mycket heterogen samling av Nimby-organisationer som organiserat sig ihop med en del andra som inte är Nimby utan vill ha en bättre lösning än den Västlänk som planeras. De senare är ju inte emot tunnelbygge, utbyggnad av järnvägen eller sånt, men vill se an annan utbyggnad, en annan tunnel. I detta fall har de funnit varannan och kunnat bli allierade medan de i många andra fall blir motståndare.

Helt klart är att Nimby-rörelser påverkar stadsplanering och byggande. Men det går ofta långsamt, kräver långsiktighet och ibland får aktioner oväntad effekter. Låt mig visa på ett exempel som ja har personlig kännedom om. Hagahusockupationen ledde till skapandet av allaktivitetshuset Sprängkullen (Föreningen Ett Hus i Centrum) vars aktivister sedan var med och ledde Kungstorgsockupationen och spelade stor roll när det gällde Folkomröstningen om kärnkraften. Sprängkullen erbjöd också lokaler, mötesmöjligheter och annat till olika typer av proteströrelser och gav omfattande stöd till Hamnarbetarna i Göteborg liksom till frihetskampen i Vietnam.

Kungstorgsockupationen stoppade byggandet av ett bilgarage men innebar också att nedläggningen av spårvägen stoppades. Den ledde också till att politiker och tjänstemän i Göteborg blev mer försiktiga och sen inte vågade bygga Operan där Trädgårdsföreningen finns vilket var den ursprungliga tanken. Sannolikt innebar det också att olika kamper för bevarande av stadsdelar och för att stoppa rivningar till slut blev framgångsrika.

Effekterna blev också långvariga. Sprängkullens medverkade i starten av Viktoriahuset (samma hus som Hagabion ligger i) och aktivister från Sprängkullen tog stor plats i Viktoriahusets första styrelse. Hagabion fick ett piano till sin bar. Kulturhuset på Falkgatan fick ljud och ljusutrustning från Sprängkullen medan Kulturföreningen Oceanen kunde starta och köpa sitt hus på grund av borgensåtagande från Sprängkullen. Dessutom fick kafét på Oceanen möbler från Sprängkullen.

Under 15 års tid med start kring 1980 finansierade Sprängkullen en mängd protester och demonstrationer i Göteborg genom att betala tryckning av affischer och flygblad, exempelvis de årligen återkommande demonstrationerna mot judeförföljelser den 9 november. De sista protester som fick finansiering från Sprängkullen var demonstrationerna mot EU-toppmötet 2001. Ungefär tio år efter det upplöstes föreningen och de sista pengarna skänktes till Läkare utan Gränser och Ship to Gaza. Allaktivitetshuset försvann dock redan i början-mitten av 1980-talet, men det blev pengar över i föreningen.

Nimby-rörelser kan ha starka och långvariga effekter. Det visar såväl Hagahusockupationen som Kungstorgsockupationen och de rörelser som hängde samman med dessa stora aktioner.

Nimby-rörelser är aldrig kopplade till makten. Själva naturen av dessa rörelser och det som de kämpar för eller emot är sådant att de i stort sett alltid hamnar i motsatsställning till makten. Nimby-rörelser är i stort sett alltid motståndare till makten och eliten. Det gör dem folkliga på ett sätt som inte gäller nätverk som Yimby men däremot sådana organisationer som Arkitekturupproret som också verkar i motsättning till makten och utan koppling till makten. I många fall är Nimby-rörelser naturliga allierade till Arkitekturupproret när det gäller byggande och arkitektur.

Nimby-rörelser är också helt nödvändiga för att stoppa den nya rivningsvåg som tyck vara på väg liksom för att stoppa makten, eliten, politikerna, byggbolagen och arkitekterna från att upprepa miljonprogrammets misstag, vilket de i högsta grad är i färd med. Detta sagt trots att jag själv i grunden är en Yimby-person som vill ha många hus av den typ som Arkitekturupproret förespråkar och förtätning. Vackra hus byggda som äkta stad i kvarter.

Kring detta kan som jag ser det Nimby, Yimby och Arkitektupproret samarbeta. Nimby stoppar rivningar, Yimby jobbar för tätare bebyggelse i glesbebyggda områden och Arkitekturupproret ser till att de hus som byggs blir vackra. Tillsammans tvingar kan vi då tvinga makthavarna, eliten, de stora byggbolagen, etablissemanget och arkitekterna till reträtt. Men då måste Yimby upphöra med sin makthavarflirt.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!