Intressant om klass, klassmedvetande och identitetspolitik

Katalys-rapporten I väntan på klasspolitik – en klassmedveten befolkning utan representation som skrivits av Hampus Andersson är en intressant rapport då den visar på det som många inom vänstern vet, men den nyare så kallade postmoderna identitetspolitiska vänstern inte begripit. Sammanfattningsvis säger rapporten följande:

Sverige har en klassmedveten befolkning utan representation. Svenska folket tänker utifrån klass men politiken utgår inte från klass. Arbetare är vänster (de vill ha ekonomisk jämlikhet), borgarklassen är höger och medelklassen befinner sig i mitten. Avsaknaden av klasspolitik – en tydlig motsättning mellan vänster och höger – gör dock att detta mönster inte omsätts i röstningsbeteende.

Svenska folket vill ha ekonomisk jämlikhet men inte stor invandring. Andelen av befolkningen som både vill ha en aktiv fördelningspolitik och en stor invandring är liten. Det finns ett brett stöd för en progressiv politik, men den måste bäras av en debatt som sätter frågor om vänster och höger i förgrunden. Annars ser de ideologiska majoritetsförhållandena helt annorlunda ut.

Klass grundas på relationer av ägande och exploatering. Den statistiska analysen visar att det marxistiska sättet att förstå klass, som styrt av ägande och grundat på exploatering, förklarar mer ideologisk variation än klassbegrepp som utgår från inkomst eller utbildningsnivå. Klassamhället bygger på individers relativa makt och inte på skillnader i humankapital.

Över tid går det också att se hur alla svenskar oavsett klass blir mer och mer frihetliga och allt mindre anhängare av auktoritär politik. Dessutom finns det en tendens till att befolkningen med undantag av överklassen blivit mer vänster. När det gäller de stora politiska partierna har de däremot gått motsatt vägen, allt mer åt höger och allt mer så förespråkar de auktoritär politik. Klyftan mellan makthavarna i Sverige och befolkningen växer med andra ord. Den förda politiken saknar stöd hos befolkningen.

Rapporten visar tydligt att vänstern  Sverige måste överge identitetspolitiken till förmån för en politik inriktad på ekonomiska förhållanden. Antirasism, jämställdhet mellan könen, lag och ordning må vara viktiga frågor men de ska inte stå i centrum för vänsterns problemformulering, När vi diskuterar förorter ska det vara att arbetare behandlas illa av samhället, när vi diskuterar löner ska det var att arbetare tjänar för dåligt i förhållande till överklassen, när vi diskuterar bostäder ska vi påpeka att det är arbetarklassen barn som inte kan få en bostad. När vi diskuterar brott ska vi säga att det är arbetarklassen som drabbas och dessutom öka fokus på ekonomisk brottslighet, skattesmitare och fifflare.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!