Antagandet om att Sverige inte längre skulle vara ett industriland är ständig återkommande och ständigt lika felaktigt. Nu upprepas i Katalys serie om det svenska klassamhället i rapporten som heter Arbetarrörelsens blinda fläck – om kvinnors prekära arbeten. Inte bara påståendet om att industrin förvsunnit är fel utan också uppfattningen att prekära arbeten skulle vara nåt nytt. Prekära arbeten är det normala i ett kapitalistiskt samhälle där arbetarklassen är svag och dåligt organiserad.
Att arbetarklassen förändrat kan vi vara överens om, men en industri är fortfarande en industri även om majoriteten av de som arbetar där sitter vid ett skrivbord och en dator. De konstruerar för att maskiner ska tillverka. Den typen av arbeten är i huvudsak industriarbeten och en mycket stor del av dem är idag rutinmässiga och slentrianmässiga. De som har de flesta av de sistnämnda jobben är osjälvständiga och utbytbara. De är arbetaryrken även i forman och underordning. Bara till utbildningsnivån skiljer de sig från gamla tiders traditionella industriarbetaryrken. Det kallas tjänstemannayrken, men det är i en stor del av fallen arbetaryrken. De flesta så kallade tjänsteföretag i Sverige arbetar åt industriföretag och jobben är därför att betrakta som industrijobb även om den offentliga statistiken säger nåt annat.
Den offentliga sektorn som är mycket större idag än på 1960-talet är förstås den stora förändringen. Det handlar förstås om tjänsteproduktion och inte om industri. Samtidigt är det här som en stor del av arbetarklassen i Sverige återfinns. De flesta som arbetar i arbetaryrken är kvinnor och det är utgångspunkten för den rapport som Elinor Odeberg skrivit för Katalys. Som analys av förhållanden inom den offentliga sektorn är rapporten bra och intressant. Arbetande män är norm skriver Odeberg och så är det säkerligen. Men det är inta bar det som gör att i stort sett ingen arbetsgivare dömt för dålig psykosocial arbetsmiljö utan det handlar också om svårigheten om att bevis a något när inga fysiska belägg för felatkigheter finns.
Som analys av förhållanden i samhället och industrin för övrigt är den felaktig. Felaktig utgångspunkt (den offentliga statistiken kan inte hanteras på det sätt hon gör), bristande klassanalys och okunskap om produktionsförhållandena i industrin medverkar till att resultatet i grunden blir fel på detta område.
Kvinnor arbetar oftare under otrygga förhållanden än män sägs det i rapporten. Det är förstås riktigt. Ju mer underordnad en grupp är, ju fler från gruppen arbetar under otrygga förhållanden. Så har det alltid varit och så är det nu. Både för kvinnor och invandrare. Otryggheten ökar dessutom överallt i samhället när det gäller arbetsförhållanden.
Det är inte ett resultat av att industrin försvunnit och inte ett resultat av att en offentliga sektorn minskat. Det är en följd av att arbetarklassen försvagats och att arbetarklassens organisationer gjorts impotenta och odemokratiska. Det är ett resultat av socialdemokratisk politik under ett halvt århundrade. En politik som gått ut på att arbetarklassen ska disciplineras och kontrolleras. Så har kapitalet kunnat öka sin makt på arbetarklassens bekostnad och införa fler arbeten med otrygga arbets- och anställningsförhållanden. Detta drabbar underordnade grupper som kvinnor och invandrare hårdare.
Otrygga arbeten är norm i ett kapitalistiskt samhälle. Därför finns heller inget prekariat utan bara ett proletariat, en arbetarklass. Det menar Odeberg och et håller jag med om. Kvinnor är mer utsatta än män då det handlar om en underordnad grupp. Odebergs rapport är i delar okej, men som helhet så är det en felaktig analys av det svenska samhället. Det är fortfarande ett industrisamhälle, men industrin ser inte ut som den gjorde förr. Så kallade tjänstemannaarbeten har proletariserats vilket jag tror att Odeberg torts allt egentligen håller med om. Men det syns inte i hennes rapport. Och idag finns en stor del av arbetarklassen i offentlig sektor och betsår av kvinnor. När det gäller detta är Odebergs rapport bra.
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Välfärd, Katalys, Klass i Sverige, Arbetarrörelsens blinda fläck – om kvinnors prekära arbeten, Prekariat, Proletariat, Elinor Odeberg, Kvinnojobb, Offentlig sektor, Otrygga arbeeten, Orygghet, Otrygga anställningar, Otrygga arbetsförhållanden, Tjänstesamhälle, Jämlikhet, Klass, Arbetarklass, Vård, Tjänstemän, Samhälle, Politik
