Intressant om kapital och förmögenheter

Del 15 av 15 i serien Klass i Sverige

Katalys senaste rapport i serien om Klass i Sverige handlar om de svenska kapitalägarna, storkapitalisterna, och hur förmögenheter och kapital förändrats sen 1980-talet. Rapporten heter Ägande- och förmögenhets- strukturen och dess förändring sedan 1980 och författarna är Majsa Allelin, Markus Kallifatides, Stefan Sjöberg och Viktor Skyrman. Sammanfattningsvis visar rapporten följande:

  • Ungefär hälften av den samlade svenska ekonomin ägs numera från utlandet.
  • Det utländska ägandet på Stockholmsbörsen har ökat från 4 procent år 1979 till 39,4 procent 2016.
  • Det offentliga bolagsägandet har minskat och antalet anställda i statliga företag har halverats från 310 000 år 1980 till 158 000 år 2015.
  • Det institutionella ägandet har ökat och utgör cirka 20 procent av ägandet i de börsnoterade bolagen.
  • Det så kallade riskkapitalet har vuxit kraftfullt i omfattning och störst i sektorn är Wallenbergkontrollerade EQT.
  • I de stora börsnoterade bolagen på Stockholmsbörsen har den största ägarens andel av röstetalet ökat från i genomsnitt 26,8 procent till 31,2 procent av bolagsstämmans röster.
  • De 15 största finansfamiljerna styrde år 2017 bolag värda 4 935 miljarder kronor. Som jämförelse var Sveriges totala BNP samma år 4 604 miljarder kronor.
  • Familjen Wallenberg kontrollerade företag värderade till närmare 2000 miljarder kronor.
  • Vad gäller de samlade förmögenheterna så har den allra rikaste procentens andel av de samlade förmögenheterna fördubblats från 20,5 procent 1978 till 39,6 procent 2006 och har fortsatt öka sedan dess.
  • Antalet svenska miljardärer har ökat från 83 personer 2001 till 178 år 2016.

När det gäller det offentliga bolagsägandet missar dock rapporten en aspekt. Utländskt offentligt ägande. Sveriges två största företag när det gäller landsvägstransporter, Schenker och DHL, har offentliga tyska ägare och de två postföretagen PostNord och Bring har statliga danska posten som delägare respektive statliga norska posten som delägare. Finska staten är ett av de tre stora elföretagen i Sverige, Fortum.

Vidare underskatt rapporten Wallenbergs makt genom att EQT inte räknas in även om de nämner att EQT kontrolleras av Wallenberg. De missar också lite när de redovisar utländsk ägare. Många av dessa är ju egentligen svenskägda, de gäller flera av företagen i Nederländerna (exempelvis IKEA), Schweiz (ABB) och Luxemburg. Riskkapitalbolagens fonders bolag finns ju i allmänhet i de länderna.

Den historiska genomgången är också lite märklig. Att använda Hemanssons fritt konstruerade lista som mer bygger på hans känslor än på verkligt ägande är orimligt när maktstrukturen år 1960 ska redovisas. Bättre hade varit att använda statliga koncentrationsutredningens uppgifter från 2003. De 15 familjerna skulle dåi tur och ordning bli Wallenberg, Wehtje, Ax:son Johnsson, Klingspor/Stenbeck,Mark/Carlander, Broström, Bonnier, Kockum, Dunker, Ericsson, Åhlén, Kempe, Söderberg, Bergengren och Edstrand. En betydligt mer verklighetsbaserad lista än den som Katalys rapportförfattare presenterar.

En svaghet är också att rapporten inte går igenom ägargrupper i Sverige som inte är familjebaserade, exempelvis Handelsbanken/industrivärden, Dunkerfonderna, Nordic Capita, Altor, Triton och IK Invest.

Men med detta sagt kan jag konstatera att rapporten är intressant och en bra uppdatering av Hermanssons och andras arbete till nutid. Den är mycket läsvärd och ger en inblick hur stora utländska pensionsfonder och riskkapitalbolag är på den svenska aktiemarknaden. Samtidigt visar den också på att institutionella placerare sällan kontrollerar svenska börsbolag. Den klargör också det faktum att ett antal överklassfamiljer är de dominerande ägarna på den svenska börsen. Sverige är ett land med personligt ägande och familjemakt. Rapportens slutsatser är bland annat:

Under 1970- och 1980-talet fördes inom den svenska arbetarrörelsen en aktiv diskussion kring den starka ägande-, makt- och förmögenhetskoncentrationen i näringslivet och hur en ökad jämlikhet och ökad ekonomisk demokrati skulle kunna utvecklas. Vår undersökning visar att ägande- och maktkoncentrationen inom den svenska samhällsekonomin har ytterligare förstärkts från 1980 fram till i dag. De största ägarnas röstkontroll inom de stora börsbolagen har stärkts. Ett antal stora finansfamiljer kontrollerar alltjämt merparten av aktiekapitalet på börsen.

Det offentliga och demokratiskt kontrollerade ägandet har minskat kraftigt. Samtidigt har det institutionella ägandet ökat och den utländska ägarandelen av den svenska ekonomin har ökat kraftigt från 1990-talet och framåt. Merparten utgörs här av amerikanskt och brittiskt ägarkapital. På den mest aggregerade nivån, som avser de samlade tillgångarna, har den allra rikaste procentens andel av de samlade förmögenheterna fördubblats. Antalet miljardärer har ökat kraftigt.

Utvecklingen inom samhällsekonomin från 1980 till i dag kan sammanfattas som en kraftigt ökad ojämlikhet vad gäller ägande, makt, inflytande och förmögenheter. Den ökande ojämlikheten har resulterat i att löntagarna fått allt mindre demokratiskt inflytande i ekonomi och arbetsliv, fått minskad andel av kapitaltillväxt och vinster, samt att polariseringen i samhället har ökat.

Denna utveckling innebär att det i dag finns än större anledning för arbetarrörelsen och vänstern i vid mening att kritisera och utveckla strategier för att förändra den allt ojämlikare ägande- och förmögenhetsfördelningen.

För den som är intresserad av mer läsning rekommenderar jag min sajt de 15 familjerna:

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Series Navigation<< Felaktigt grundantagande, felaktig analys och felaktigt resultat
Advertisements