”När bilarna slutat brinna är alla problemen kvar”

Husby Träff, eller som det numera kallas, Folkets Husby, fylldes förra veckan av förväntan. Forskarteamet från Stockholms universitet, som efter kravallerna för fem år sedan genomförde omfattande intervjuundersökningar med boende, politiker, poliser och ungdomar, skulle presentera sina resultat. Med boken Bortom kravallerna direkt från tryckpressen var det dags att dra slutsatser.

– Vi var flera på Stockholms universitet som förfasade oss över hur många som uttalade sig om kravallerna och deras orsaker utan undersökning eller ens ha varit här. Vi måste åka hit och tala med folk som var med. Så våren och sommaren 2013 genomförde vi många och långa intervjuer med berörda.

Det är Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia, som inleder och följs av Magnus Hörnqvist, docent i kriminologi, som menar att mediebilden av Husby som ett sönderfallande och svagt samhälle var missvisande.

– Här finns starka föreningar och en stark identifikation, men det handlar om demokratiunderskott. Händelserna var ett resultat av tio års dövhet från stadshusets sida. Ockupationen av Husby träff, Husbydialogen och andra försök av invånarna att nå politikerna har inte gett resultat.

När det gäller själva kravallerna, menade Hörnqvist att de både liknade och skiljde sig från motsvarande händelser ute i Europa, som i Paris och London. De inleds ofta med att polisen dödar någon, men går ut med en lögn som avslöjas inom 24 timmar. Då inleds ungdomsprotester, som efterhand trappas upp. Men det fanns också skillnader. I Paris och London övergick protesterna i plundringa­r, men inte i Husby. Här brändes bilar. Ja, det var en svensk specialitet. Det var ju inte bara i Husby, på minst tjugo platser i Sverige brändes bilar.

En annan skillnad, menar de los Reyes, var att i Husby kom en lokal grupp, Megafonen, snabbt ut med en kommuniké och kallade till presskonferens som tvingade fram en reaktion. Men som också satte ett särskilt tryck på just den gruppen. Megafonen inbjöds att tala överallt, för pressen och i TV-soffor, men kom då att stämplas som uppviglare och hela tiden uppmanas att ta avstånd från våld. Vilket till sist fick gruppen att tacka nej. Och tystna i offentligheten.

En viktig erfarenhet av kravallerna är, menade Janne Flyghed, professor i kriminologi, problemet med polisen. ”Välfärdsstaten har sålt ut och ger inte invånarna den polis de vill ha.” Lokal närpolis förankrad i lokalsamhället och i dialog med ungdomar och boende har avvecklats. Istället tar man in polis utifrån. Under kravallerna mobiliserade man polis från hela landet, många dåligt förberedda, utan kunskap om lokalsamhället, dålig utrustning – det köptes till och med in hockeyskydd. Polismännen var helt enkelt rädda! ”Insatsen var som en jazzimprovisation som lät jävligt illa”.

Och följderna? Alla partier utom SD, från Vänsterpartiet till Moderaterna, delade i början tolkningen att kravallerna hade sociala orsaker, påminner Hörnqvist. Det handlade om trångboddhet, skolresultat och så vidare. Sedan tystnade debatten. Och med skjutningarna gjordes allt till ett polisiärt problem – trots att polisen själv förklarar att det inte är en säkerhetsfråga, utan att det måste till sociala förbättringar.

Men varför tystnade debatten? ”Det beror på vem man ser som väljare”, menar de los Reyes. I norra Järva som Husby tillhör är valdeltagandet lågt, partierna talar hellre till andra. Här finns exempelvis Förorten mot våld som har många förslag, men när politikerna som Morgan Johansson, talar är det nu bara om poliser och straffskärpningar. Ja, Stefan Löfven kunde till och med tala om att sätta in militär i förorterna, tillägger Flyghed, göra sociala frågor till militära… Och skräckexemplet med pressbilderna på allianspolitikernas polisbeskyddade morgonvandring i förorten matades fram på duken ovanför panelen. Som besök i en krigszon.

Det beror också på vad man kan göra inom nuvarande ramar, tillfogar Hörnqvist. ”Kan man inte göra något tystnar man”. Det handlar, menar han, om omställningen av hela den offentliga verksamheten till en slags ”projektindustri”. ”Vi har levt med den i tjugofem år nu. Istället för kontinuitet, satsningar på infrastruktur och långsiktighet, gäller kortsiktiga projekt.” Politiker genomför ”en satsning” på några år som sedan ska utvärderas, som ytterstadssatsningen eller ett treårigt EU-projekt som skulle studera indikatorer på social oro och avslutades just strax före kravallerna. Och efter kravallerna fick Lugna Gatan lite pengar. Den här projektindustrin, istället för hållbar kontinuitet, skapar, anser han, en cynism i samhället, både bland politiker och medborgare. Eftersom alla vet att det inte förändrar något i grunden.

Så ”när bilarna slutat brinna är alla problemen kvar”, är ett uttryck som återkommer.

Istället för tillfälliga projekt uppifrån måste politikerna lyssna på de boende själva. ”Som forskare vill jag säga: låt människor tala till punkt och dokumentera. Politikerna har ansvaret för att fördela resurser. Gör förändringarna i dialog med medborgarna! Det är viktigt att rösta i valet. Men många boende vill inte rösta bara vart fjärde år utan vara med och bestämma.”

Ungefär här övergick forskningsredovisningen till stormöte med mängder av röster. ”Jag har ett helt annat perspektiv. Det handlar om hur vi som vuxna behandlar barnen. Vi måste se barnen, få dem att känna sig uppskattade, ge självkänsla!” ”Varför försvinner så många goda krafter härifrån?” ”Jag känner många som försökt engagera sig, i ungdomsidrott, föreningar, men det faller på alla regler, blir för krångligt, man tröttnar”. ”Det har blivit värre, med alla mord och oseriösa bolag som köpt våra bostäder.” Husbybor med tjugo, trettio år bakom sig i stadsdelen berättade om år av kamp och något som även forskarna bekräftade: ”Det är farligt att hela tiden prata om våra områden som utsatta, sämre och som utanförskap. Barnen får lära sig det. Jag har bott här sedan början av 80-talet och får ofta frågan ’varför bor du kvar?’ Vet du varför? För jag älskar den här platsen, jag älskar Husby!”

Håkan Blomqvist

En artikel från tidningen Internationalen.

Ladda ner förstudien Bilen brinner men problemen är kvar, publicerad 2014.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

PS. Boken kom ut i början av 2017 så det är inte så att den är färsk från tryckpressarna. #Anders_S

Liked it? Take a second to support Håkan Blomqvist on Patreon!
Become a patron at Patreon!