Bästa ledarskribenten i ETC är en liberal

Tidningen ETC har flera bra ledarskribenter. Dagens ETC har exempelvis Göran Greider, Kajsa Ekis Ekman och Johan Ehrenberg. Ett problem med Göran Greider är dock att han är för mycket sosse och ett problem med Kajsa Ekis Ekman är att hon ibland låter som en gammal maoist-stalinist från 1970-talet. Annars är det stora problemet med ledarskribenterna på Dagens ETC att de är för snälla och intetsägande. Mesiga helt enkelt. De sticker inte ut och märks inte.

När det gäller att sticka ut och märkas har också ETC Göteborg några som sticker ut. Janan Zapata, Cecilia Verdinelli, Laila Vianden och den bäste av alla ledarskribenter i ETC, Gert Gelotte. Ett problem med ETC Göteborg är dock att flera ledarskribenter, precis som i Dagens ETC, tycks anse att socialdemokraterna är ett radikalt parti. Dessutom har ETC Göteborg två riktiga tråkmånsar och sömnpiller till ledarskribenter, Thomas Sterner och Tomas Kåberger. De skriver oftast om mycket intressant frågor och ämnen, men det är inte engagerande och det är tråkigt. Det är synd att det är så.

Men åter till den bäste av många bra. Gert Gelotte har tidigare skrivit ledare i Göteborgs-Posten (GP) men fick problem efter att han bytt åsikt i Palestinafrågan. När den nya brunfärgade (med vissa undantag) ledarredaktionen tog from i GP så lämnade Gelotte den borgerliga göteborgstidningen för gott.  Sen en tid tillbaka skriver han istället ledare i ETC Göteborg. Han kallar sig socialliberal men det han skriver är rena vänsteråsikter:

De traditionella partierna kämpar i hård motvind. Att det är självförvållat är sant, men Göteborgs framtid kan inte formuleras som ett ja eller nej till Västlänken och invandrare. Göteborgarna har anledning att vara betydligt mer intresserade av kommunens kärnuppgifter – bostadsförsörjningen, skolan och socialtjänsten.

Om alla ska få någonstans att bo går det inte att minska andelen hyresrätter. Skolan blir inte automatiskt mer jämlik om det fria skolvalet avskaffas eller inskränks. Med närhetsprincipen följer nämligen att barnen går i skolan där föräldrarna har råd att bo.

Ska inga barn vräkas och ingen tvingas bo på gatan eller tillbringa vinternätter på kalla kyrkgolv måste Socialtjänsten och Frivilligorganisationerna få de pengar som krävs. Medmänsklighet är tyvärr inte gratis.

Göteborg har förvisso problem, allvarliga nog utan Göteborgs-Postens dagliga dystopier på ledarsidan. Problemen borde gå att lösa. Det går ju så bra för Göteborg och flertalet göteborgare. Fast vi måste inse att politik är en evigt pågående problemlösning. Det finns inget slutmål då alla problem är lösta.

Men vem ska få vårt/mitt förtroende att leda Göteborgs politiska problemlösning? Som så många andra känner jag mig inte hemma i något parti. Att jag identifierar mig som socialliberal beror på att jag till sist och ytterst prioriterar frihet framför trygghet. Men vi behöver mycket trygghet för att våga vara fria. Otrygghet göder populism och extremism.

Av den organiserade socialliberalismen återstår inte mycket. Liberalerna har blivit en vårta på Moderaterna, ett parti som inte kan springa fort nog i hasorna på Sverigedemokraterna.

Hur andra hemlösa socialliberaler löser det dilemmat vid valurnan vet jag inte. För egen del vet jag bara att jag under inga omständigheter tänker rösta så att konsekvensen kan bli en moderatledd kommunstyrelse som privatiserar allmännyttan och gör det ännu svårare att vara fattig.

Och:

Men allt är inte nattsvart. Det går att vaska fram trender i Jämlikhetsrapport 2017 som pekar mot minskande ojämlikhet. Exempelvis har klyftorna mellan Göteborgs kommunala skolor minskat sedan 2015, mätt i andelen elever som uppnår gymnasiebehörighet.

I Bergsjöskolan har behörigheten ökat från 28 till 33 procent, i Ryaskolan från 49 till 69 procent. Det är långt kvar till godtagbart resultat, men det går åt rätt håll.

Även för arbetslösheten finns hoppingivande resultat. 2011 hade 45 procent av de vuxna i Bergsjön arbete. 2015 hade andelen i arbete ökat till 53 procent.

Och tro det eller ej, brottsutvecklingen går åt rätt håll. På sin blogg noterar Sven-Åke Lindgren, professor emeritus i sociologi vid Göteborgs universitet, att antalet stölder, rån och hälerier i Göteborg fortlöpande minskat sedan år 2000. ”Nivån 2017 är den lägsta på drygt 35 år.”

Även antalet skjutningar har minskat radikalt, från 56 år 2013 till 21 förra året, antalet döda från åtta till fyra och antalet skadade från 31 till 11. Det är givetvis illa nog. Men den högerpopulistiska bilden av Göteborg som en stad nersjunken i otrygghet orsakad av gängkriminalitet stämmer inte med verkligheten.

Fler poliser kan hjälpa för stunden. Men ska Göteborg långsiktigt bli en tryggare stad att leva i är det inte fler poliser vi ska ropa på. Istället måste grundproblemet angripas, den växande ekonomiska ojämlikheten.

Gert Gelotte skriver bra, engagerande och trovärdigt. Han för fram åsikter och ståndpunkter som inget borgerligt parti står för. Inte heller kan socialdemokraterna sägas stå för den socialt radikala och humanistiska politik Gelotte vill ha. Det finns i Göteborg bara ett större parti som helst säkert står för den politiken, Vänsterpartiet. Miljöpartiet gör det kanske också. Liksom två mindre partier, Socialistiska Partiet och Rättvisepartiet Socialisterna.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements