Boknytt
Populistiska manifestet
Göran Greider & Åsa Linderborg
Natur & Kultur
Folkpopulism mot klasselitism
Det socialdemokratiska välfärdsstatliga folkhemmet innanför nationalstatens demokratiska ramar tyglade delvis kapitalismen och byggde rättvisa och jämlikhet – inom det borgerliga samhällets ramar. Så arbetarklassen röstade självklart på arbetarrörelsens två partier. Tack dåtidens sosseparti (min kommentar).
Men från åttiotalet och framåt har EU-byråkrati, ekonomiska kriser och främst den nyliberala marknadsglobaliseringen skapat nyfattigdom, och enorma ojämlika klassklyftor. Liksom en insikt att nationaldemokratin i mycket har förlorat mot globalmarknaden. Den vanliga politiken upplevs ofta som oförmögen att påverka samhällsutvecklingen, av många arbetare.
Som reaktion mot detta växer högerpopulismen (som sd) i arbetar- och lägre tjänstemannaled. Med sitt tal om folket mot eliten speglar de och utnyttjar de klasskonflikterna mellan arbetarklass & lägre medelklass gentemot borgarklass & högre medelklass. Men de missar var den verkliga fienden till vanligt folk finns.
Högerpopulismen slår blint mot välmenande medelklassintellektuella och deras ensidiga fokusering på hbtq, identitet, antirasism, feminism, postkolonialism och vithetsnormer. Båda missar att den avgörande klyftan i samhället istället går mellan det arbetande folket (arbetarklassen i bred bemärkelse) och den maktägande kapitalistiska överklassen (borgarklassen).
Högerpopulister och medelklassprogressiva missar därmed att det inte är hudfärg och kultur, utan klass och ekonomi, som i första hand söndrar samhället, demokratin och nationalstaten. Vänstern bör fokusera mer på fördelningspolitik, ekonomi och klassorättvisor. Och bekämpa högerpopulismen som vänder sig mot fel elit uppåt, och som dessutom vänder sig nedåt och splittrar arbetarklassen och folket i nya och gamla svenskar.
Ungefär så uppfattar jag att vänsterikonerna Göran Greider och Åsa Linderborg målar upp den politiska spelplanen i dagens värld – en bild jag instämmer i. De anar att dagens motsättning mellan borgerlighet och socialdemokrati kanske kommer att ersättas av den mellan dagens farligt växande högerpopulism, och en idag ännu svag och konturlös vänsterpopulism – som de (och jag) hoppas på som motkraft. Båda populismerna är nationellt kritiska mot den gränslösa borgerliga globala (ny)liberalismen.
Hela begreppet populism – höger som vänster – är svårfångat, som de båda kunniga författarna poängterar. De försöker fånga det i 151 i mycket insiktsfulla och läsvärda avsnitt. Men en enhetlig och samlad beskrivning och definition av populismen som generellt fenomen saknas.
Dock, populismen har att göra med folklighet. Att respektera och lyssna till vanligt folk och möta deras ibland grovkorniga åsikter och rädslor. Exempelvis att kunna diskutera sansat om invandrings- och flyktingvolymer, och prata lugnt och utan gäll moralisk indignation om världsvid humanism kontra svenska fattigpensionärer.
Liksom om införlivning av svenska värderingar, och krav på anpassning till Sverige – ta seden dit man kommer (”I Sverige gör vi så här”). Mot splittrande religiös och kulturseparatism (gammsvensk sd-samhällssöndring liksom nysvensk invandrad sådan, som jag läser det underliggande budskapet).
Helt rätt är det att författarna vågar öppna upp för känsliga frågor inom vänstern, det instämmer jag i. Istället för rasistbrännmärkning en respektfull diskussion om dessa frågor.
Jag tycker att författarna här går framåt i debatten, men anser inte att de når hela vägen fram. Det finns (menar jag) inte bara folket & nationen & nationalstaten i klassmässig bemärkelse. Det finns också folket och nationen i kulturell bemärkelse – som en historiskt framvuxen tillitsskapande vi-gemenskap och värdegrund.
Det finns i självklart i verkligheten ett svenskt folk. Om det finns exempelvis ett palestinskt, västsahariskt och kurdiskt folk – vilket förnekas av vissa – varför ska det vara så svårt att erkänna att det även finns ett svenskt folk?
Demokratin bygger på folket-nationen sedan den franska revolutionen 1789 då de moderna begreppen formades. Den bygger på en nationell vi-känsla, som idag splittras av såväl svensk som icke-svensk kollektivgruppsstämplande multikulti-avgränsningar. Även arbetarklassens kamp splittras om man delar upp den i separata etniska undergrupper.
En utvecklad vänsterpopulism bör, som jag ser det, gå längre än författarna i detta hänseende. Erkänna att folk och nationer finns – även i vår del av världen. Det är inget högerpåhitt utan en levande sociokulturell samhällskonstruktion.
Vänsterpopulismen bör, anser jag, bygga såväl på folket i klassekonomiska termer som i form av en nationell kulturgemenskap – som välkomnar invandrare som vill bli en del av vårt land.
Flertalet nya och svenska medborgare är en del av det Vanliga Folket – vänsterpopulismens politiska subjekt. De står som de arbetande klasserna i motsättning till borgarklassen, och som nationen i motsats till de globala nyliberalerna. De är de 99 procenten av folket (eller lite mer) i dubbel bemärkelse – som klass och nation.
Det påminner mig om mina år som volontär i den bolivianska kombinerade bonde- och indianrörelsen, som såg på folket i såväl social som etnisk bemärkelse. Deras slagord var ”Klass och Nation”. Medan proletärvänstern bara ville se klass och den vita överklassen bara se nation.
Vänsterpopulismen måste enligt boken kunna svara på frågan om vilka de är och representerar. Då menar jag att svaret inte bara är klass (som vanlig socialistisk vänster ser det), utan som boken säger måste även folkbegreppet återtas från högerpopulismen. Någonstans där ligger ett svar. Mitt förslag;
”Vänsterpopulismen representerar de arbetande klasserna – det vanliga folket. Samt alla de som oavsett ursprung och hudfärg värnar om Sverige – vår gemensamma nation. Vårt enade folkhem i en tänkt värld av fria, jämlika och samarbetande nationer”.
Hans Norebrink, vänstersocialistisk vårdarbetare
PS Jag ser framför mig författarna som ledande framtida förespråkare för en vänsterpopulistisk röd-grön-rosa massmobilisering av nationen – såväl av klassen som av folket i bred bemärkelse.
