Enligt en undersökning som precis publicerats och vars resultat återges på sajten Sustainable Fisheries så är viss vildfångad fisk och odlade musslor det klart mest miljövänliga sättet att producera mat vid sidan av produktion av vegetabilier. När det gäller miljövänlig fisk handlar det främst om mindre pelagisk fisk som sill, skarpsill, makrill, sardin och ansjovis.
Undersökningen har tittat på 4 olika miljö- och klimatrelaterade områden, energiåtgång, utsläpp av växthusgaser, utsläpp av gödningsämnen och luftföroreningar. De har standardiserat resultaten och jämfört utsläpp, energiåtgång med mera per produktion av 40 gram protein. Resultatet av undersökningen är att den största miljöpåverkan vid matproduktion kommer från användning av gödningsämnen vid uppfödning av djur, bränsleanvändning i fiske och energiåtgång för vattencirkulationen vid landbaserade fiskodlingar. Allra miljövänligast är fisk som lever vild i havet och kan fångas med låg bränslekostnad.
Energiåtgång och växthusgaser
Generellt så medför uppfödning av djur för kött mindre utsläpp av växthusgaser och mindre energiåtgång än fiskodling på land eller i dammar. Värst är det att odla prickig dvärgmal (catfish), räkor och tilapia. Problemet vid odling av fisk i dammar och på land är att elektricitet behövs för att ordna med vattencirkulationen. Hur elen produceras har därmed också stor betydelse och används solceller för att producera elen minskar klimatpåverkan kraftigt.
Utsläppen av växthusgaser är lika stor från odling av prickig dvärgmal som från uppfödning av nötkreatur för köttproduktion.
Minst energiåtgång och minst utsläpp av växthusgaser ger fiske av små pelagiska fiskar som sill, makrill, skarpsill, ansjovis och sardin, odling av musslor, samt fiske av vitfisk som torsk, sej och kolja om bestånden är välmående. Energiåtgången vid fiske av vitfisk beror helt på hur stor ansträngningen är (hur lång tid det tar att fånga tillräckligt med fisk) och vid mer välmående bestånd minskar fiskeansträngningen. Det fiske som drar mest energi i förhållande till produktionen av protein är burfiske av hummer och kräfta. Ett fiske som brukar anses mer miljövänligt än trålning, men uppenbarligen inte är lika klimatvänligt. Vidare är lax odlad i havet och kyckling mat som ger små utsläpp av växthusgaser och drar lite energi.
Övergödning och luftföroreningar
Odling av musslor är på detta område det helt överlägsna sättet att producera protein följt av pelagiskt fiske på små fiskar och laxodling. Vildfångad fisk är bäst när det gäller utsläpp av gödningsämnen då utsläppen är noll. Mest problematiskt är uppfödning av nötkreatur för kött då det orsakar stora utsläpp av gödningsämnen och bidrar till surt regn.
Rätt sammansatt kan en kost baserad på vildfångad fisk och akvakultur (fiskodling, musselodling etc) ha mindre miljö- och klimatpåverkan än vad en strikt växtbaserad (vegetarisk eller vegansk) kost har.
GHG är utsläpp av växthusgaser, euthrophication är utsläpp av gödningsämnen och acid utsläpp av försurande ämnen. Ju mindre ruta, ju miljövänligare. Invertebrates är skaldjur, molluscs musslor.
Generellt är fiske bättre än både uppfödning av djur och akvakultur. Sämsta fisket är skaldjursfiske och bästa fisket är pelagiskt fiske av både små och stora pelagiska fiskar. Den enda akvakultur som är lika bra som fiske är odling av musslor. Därefter följer odling av lax men det är inte lika bra som fiske. Båda formerna av akvakultur är bättre eller lika bra som uppfödning av djur på land. Akvakultur är med de nämna undantagen annars sämre än uppfödning av djur på land i allmänhet, men bättre än uppfödning av nötkreatur. Ingen uppfödning av djur för köttproduktion på land är lika bra som fiske generellt, men uppfödning av kyckling och grisar är bättre än skaldjursfiske.
MJ är energiåtgång, CO2-eq utsläpp av växthusgaser, PO4-eq utsläpp av gödningsämnen och SO2-eq utsläpp av försurande ämnen.
Läs mer om fiske på min fiskeblogg Njord.
