Linnea Bruno har skrivit en ledare i ETC om värnplikt. Det är så vitt jag kan bedöma en ren fantasiprodukt. Hon tror hon vet hur det var. Jag gjorde visserligen inte färdigt värnplikten då jag är epileptiker men jag känner ju många som gjorde värnplikten och den bild Bruno målar upp är inget någon jag känner upplevt.
Vi behövde inte göra honnör varje gång vi såg flaggan även om det formellt kanske var så, men det var ju bara att skita i det och inget hände. De överordnade vrålade inte hela tiden. Vilka TV-apparater pratar Bruno om? I tälten? På logementen? Det är möjligt att de fanns nån stans men det var knappast normalt. Video, DVD eller internet fanns förstås inte när jag och mina jämnåriga gjorde lumpen (värnplikten) så det där med porrfilmer är bara trams. Möjligtvis att det kan ha förekommit i slutet av värnplikten mellan 1985 och 2009. Det förekom i själva verket säkert nån stans. Men jag tvivlar på att det var det normala. Blind lydnad var också ovanligt inom svensk värnpliktsmilitär, men förekom förstås. Rent generellt är blind lydnad i praktiken ovanligt och omöjligt i värnpliktsarméer men däremot vanligt i yrkesarméer. Nationalism – ja det var nog en central del i värnplikten liksom självklart militarism. Sexism var erkänt vanligt i det militära som hade stora problem med sexuella trakasserier och liknande. Det fanns många meningslösa handlingar som bara utfördes i träningssyfte. Ibland i rent bestraffningssyfte. På många sätt och viss var det inte en sund miljö, men Brunos bild är mest en överdriven karikatyr.
Allt det som Bruno tar upp förekom säkert men det fanns också andra bitar. Positiva saker. En del fick sjömansutbildning, skepparutbildning, flygarutbildning, utbildning till mekaniker, kunde ta körkort, fick utbildning till kock, sjukvårdare med mera. En del gjorde värnplikten i brandkåren inklusive ambulansvården. Vid katastrofer som exempelvis Tuveraset var de värnpliktiga en mycket viktig resurs som gjorde räddningsarbetet viktigare och billigare. På samma sätt var det vid stora skogsbränder. Värnplikten motverkade individualism, tvingade folk att lära sig att samarbeta, att umgås och arbeta ihop med folk de annars aldrig skulle träffat. På det sättet motverkade värnplikten egoism, splittring, rasism och segregation. Den fungerade som nåt enande.
Linnea Brunos bild av värnplikten är helt enkelt osann, förenklad och fördomsfull. Hon menar att det är feministiskt att ha en sådan bild. Så är det naturligtvis inte och en sådan förljugen feminism är verkligen inget att hänga i julgranen. Det bästa är att slänga den i soporna.
Jag tror det skulle vara bra med en allmän och generell värnplikt som omfattade alla unga människor i Sverige. Det skulle ju i en modern tappning inte heller handla om en enkönad miljö. Tjänstgöringen skulle inte bara vara inom det militära utan också inom exempelvis skola, förskola, rättsväsen, kriminalvård, polis, tull, sjöräddning, räddningstjänst (brandkår, ambulansvård etc). åldringsvård, hälsovård och sjukvård. Det skulle var ekonomiskt bra för samhället och motverka segregation, rasism, individualism, egoism och splittring. Det skulle kunna bidra till en större samhörighet mellan människor i Sverige och bidra till att folka tränas i samarbete och kompromisser. Det skulle ge utbildning till folk som annars kanske inte sökt sig till vården, räddningstjänsten eller polisen.
