”Allt nu” är en trevlig paroll som burkar höras och ses i olika anarkistiska demonstrationståg. Det är dock ingen bra och rimlig inställning till verkligheten. Parollen innebär i praktiken oftast att små steg inte är acceptabla. Inställningen leder till att om inte det allra bästa införs med en gång så är varje förbättring nåt dåligt.
Det är allt nu-tänkande som präglar en hel del av motståndet mot Västlänken liksom motstånd mot en LNG-terminal i Göteborgs Hamn. Det är sådant tänkande som ligger bakom gnällig artiklar i vänstermedia om att de miljöåtgärder olika företag gör inte är bar för att de minsann gör så många dåliga saker.
Västlänken kanske inte är den bästa eller billigaste lösningen, men alternativet är ingen satsning på kollektivtrafik alls, utan bara på bilism. Skulle Västlänken stoppas blir det inget annat medan de stora och omfattande satsningarna på bilism redan blivit klara. Utan Västlänken ingen ny Boråsbanan då den inte kan fungera utan Västlänken och ingen utbyggnad av Bohusbanan. Allt hänger ihop. Västlänken ger oss kanske inte allt, men det är bättre än inget. Det är en förbättring.
LNG-terminalen och LNG-drivna fartyg innebär att ett fossilt bränsle byt mot ett annat fossilt bränsle. Så långt har kritikerna rätt. Men samtidigt innebär det minskad utsläpp av både växthusgaser, partiklar och miljöförstörande och försurande ämnen. Idag finns inget alternativ till fossila bränslen när det gäller fartygsdrift. Så LNG är bättre än att inget alls görs. Det innebär inte allt nu, men det innebär en förbättring.
Det är också bättre att HM samlar in kläder än att de inte gör det. Det är inte dåligt och det är löjligt att misstänkliggöra detta bara för att HM gör andra mindre bra saker. Den typen av gnällartiklar som Eigil Söderin i ETC skrivit om ETC. Han borde läsa vad ledarskribenter på hans egen tidning skrivit:
Det är ett stort misstag att inte göra något alls, därför att man inte kan göra allt. Ett ännu större misstag är att skrämma bort människor som kan göra något, genom att kräva av dem att de måste göra mer än de tycker att de kan.
Med den ödmjuka attityden kan vi också prata om möjligheterna. Om klimatpolitiskt engagemang förknippas med hängiven fossilfrihet vågar ingen berätta om enskilda hjältedåd. Om man fruktar att en berättelse om hur man lyckas åka tåg till Paris på semestern ska bemötas med att ”Det är ingen idé, för du flög ju till New York på tjänsteresa förra månaden” blir det svårt att sprida goda exempel. ”Jaså, du har sålt bilen? Men du har ju fossil plast i skorna…”
Om den snabba och genomgripande förändring i världen som behöver genomföras de närmaste åren ska gå att genomföra måste vi förstå att uppskatta varje litet steg i rätt riktning. Även om dessa steg, vart och ett för sig, varken är tillräckligt långt eller perfekt balanserat ska vi vara glada att se det tas.
Vi måste älska även de personer som fortsätter att göra det mesta fel, om de bara gör något bättre.
Den inställningen Tomas Kåberger skriver om i en ledare i ETC Göteborg bör naturligtvis prägla allt vårt tänkande. Även vårt förhållande till olika myndigheters och företags agerande. Allt som gör livet bättre, miljövänligare, klimatsmartare med mera är bra och värdefullt. Det borde Västlänksmotståndarna tänka på. Kollektivtrafik är miljö- och klimatsmartare än bilism. Det borde motståndarna mot en LNG-terminal tänka på. LNG är klimat- och miljösmartare än fartygsdiesel. Eigil Söderin borde också tänka på detta sätt. Att HM samlar in kläder är bättre än att de inte gör det.
Med detta sagt kan vi också konstatera att Söderins artikel också innehåller många sanningar. Så helt fler är den inte. Kritiken mot LNG innehåller också många sanningar liksom kritiken mot Västlänken. Det är inte där problemet ligger. Problemet är det befängda motståndet mot små förbättringar.
