Den ungerska vägen innebär att minoritetsgrupper, invandrare och flyktingar betraktas och behandlas som andra klassens medborgare och andra klassens människor. För att gör detta möjligt måste också de grupper som kan tänkas försvara alla människors lika värde förbjudas eller få radikalt sämre villkor.
Först börjar de konservativa reaktionära krafterna och makten att utdefiniera dessa organisationer och rörelser på olika sätt. I Sverige har makthavarna beslutat sig för att dessa motståndsfickor ska kallas våldsbejakande. De jämställer sådan rörelser med högerextrema nazister och islamister. De inkluderar dock inte ett verkligt våldsbejakande högerextremt parti, Sverigedemokraterna i begreppet vilket visar att det hela inte bygger på en seriös och noggrann analys. På det det sättet vill de skapa ett mandat för att kunna förbjuda organisationer som inte på något sätt kan anses vara våldsamma.
Inga vänsterorganisationer i Sverige kan idag anses vara våldsamma. Ingen vänsterorganisation tar dock egentligen avstånd från våld och kan därför sägas vara våldsbejakande (faktiskt i likhet med alla stora svenska partier) men samtidigt så använder vänstern i motsats till högerextremister som SD-medlemmar och nazister mycket lite våld i annat syfte än självförsvar.
Autonoma vänsterorganisationer kan vara vilken typ av vänster som helst. Vilka som ska definieras sm våldsbejakande är dessutom upp till makten och helt godtyckligt. I en regering med Sverigedemokrater kan mycket väl Vänsterpartiet definieras som våldsbejakande och medlemsskap i organisationen förbjudas. Genom att förbjuda vänsterorganisationer och medlemsskap i vänsterorganisationer på det sätt som moderaterna vill så inskränker de demokratin och yttrandefriheten. Det är att sakta men säkert slå in på den ungerska vägen mot fascism.
”Moderaterna vill gå den ungerska vägen”
Att det i grunden skulle gå att förbjuda människor – om än med mer eller mindre vrickade åsikter – att utbyta tankar och på olika sätt organisera sig känns mer än lovligt naivt. Lagen innehåller alldeles tillräckligt med verktyg om någon skulle gå över gränsen. Detta inser självklart även moderater. Vad det är frågan om är partiets totala oförmåga att möta sverigedemokraterna. Det man gör är ett försök att möte de brun-anfrätta på deras egen planhalva (socialdemokraterna simmar också i grumliga vatten av denna orsak) genom enkla lösningar och populism. Sannolikt helt dömt att misslyckas.
”Inga vänsterorganisationer i Sverige kan idag anses vara våldsamma. Ingen vänsterorganisation tar dock egentligen avstånd från våld och kan därför sägas vara våldsbejakande (faktiskt i likhet med alla stora svenska partier) men samtidigt så använder vänstern i motsats till högerextremister som SD-medlemmar och nazister mycket lite våld i annat syfte än självförsvar.”
I praktisk handling har svensk vänster väl alltid varit ganska ”stillsam”. Vi får nog nästan gå tillbaka till Amaltheadådet för 110 år sedan för att fInna riktigt ”graverande” exempel på motsatsen. Om vi undantar det vi kan beteckna som självförsvar har det förstås förekommit sådant som varit odisciplinerat och ett och annat ”övergrepp” har sannolikt begåtts i någon sorts ”revolutionsromantisk” anda men på det stora hela har våldsbenägenhtens praktik varit högst begränsad.
I ord och retorik har det väl dock funnits perioder, det måste vi erkänna, där inslaget av våld och legitimerandet av våld på det mer teoretiska planet inte kan förnekas. Själv såg jag våld som en acceptabel metod i det jag då föraktfullt kallade ”borgerlig demokrati”. I detta var inte avståndstagande mot de i andra länder som praktiskt tillämpade våldet i kampen, t.ex. Röda Armé-fraktionen eller Röda Brigaderna, självklart. Just dessa perioder av min ”politiska utveckling” är väl inget jag är direkt stolt över, när jag reflekterar över det kan jag till och med skämmas.
Det jag landat i nu är att våld som politisk metod, undantaget självförsvar, i ett samhälle under politisk demokrati är oacceptabelt. Att kämpa för sin övertygelse genom att slå meningsmotståndare på käften eller ännu värre är för mig inget annat än ren facism. Utifrån detta kan jag ibland bli lite bekymrad över den våldsromantik som jag ibland tycker mig skymta hos vissa delar av den autonoma vänstern. Det är knappast så en modern vänster bör byggas.
AFA använder i praktiken hot om våld och våld.