Kring Selma Lagerlöfs Torg ska det byggas nytt. Förtätas och blir mer intressant. Det är bra och bra tankar, men varför präglas det hela då av en strävan för att uppnå maximal fulhet. Skisserna på stadsdelshuset får ju IKEAs affärslådor vid motorvägarna i landet att se ut som rena orgierna i skönhet vid en jämförelse. Husen i Vasastan i Göteborg förefaller för sin del vara från en annan planet. En vackrare och sundare planet.
Det planerade stadsdelshuset i Backa
Det nya stadsdelshuset i Backa ser ärligt sagt helt förskräckligt ut. Döden är nära bara genom att titta på vedervärdigheten. Styggelsen har Mattias Lind som huvudarkitekt. Han arbetar på White Arkitekter som skriver så här om byggnaden:
Byggnaden får formen av en tredimensionell stor scen och fasaden är formad som en böljande ridå. Meningen är att utsidan ska spegla insidan – det ska kännas att vi skapar en plats för spännande möten, kreativitet och inspiration.
Och mycket mer i samma stil. Den som skrivit texten kan ju ärligt sagt inte leva i verkligheten. Personen måste leva i en fantasivärld utan återkoppling till något som en liknar den verklighet vi andra lever i. Maximal fulhet kan inte ha någon sådan effekt, utan motsatsen. det tar död på alla kreativitet och inspiration. Det dödar skönhet. Själsdödande Det är precis så byggnaden vid Selma Lagerlöfs torg kommer att fungera. Den kommer att göra Backa till en sämre stadsdel och torget till en asful plats.
Huset som ska stå vid Selma Lagerlöfs Torg vanhedrar hennes namn. En vettig människa hade låtit Selma Lagerlöfs liv och leverne inspirera byggnaderna istället för att sträva efter maximal fulhet och på det sättet skapa ett monster.
Istället hade kanske Mårbacka kunnat vara inspiration.
