5 juni presenterade LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv ett gemensamt lagförslag, ”Utökad fredsplikt”, där de föreslår förändringar i dagens konflikträtt. Hamnarbetarförbundet har släppt en första utförlig analys av förslaget. Rapporten visar att många tidigare bedömningar som presenterats är felaktiga.
– Det verkar som det fackliga toppskiktet hoppas kunna tiga ihjäl den här frågan och hålla den borta från valrörelsen. Men det kommer inte att gå. De negativa konsekvenserna för LO-, TCO- och Saco-förbundens egna medlemmar är alldeles för många och omfattande. Inskränkningarna i strejkrätten förändrar arbetsgivarnas drivkrafter i grunden, säger Erik Helgeson, förbundsstyrelseledamot Hamnarbetarförbundet, i ett pressmeddelande.
Rapporten fokuserar på att beskriva riskerna för arbetsgivare att skjuta upp eller till och med omöjliggöra stridsåtgärder, riskerna för avtalsshopping, och riskerna för tillkomsten av arbetsgivarstyrda så kallade gula fackföreningar.
– Vår genomlysning visar att lagförslaget ger arbetsgivarna en mängd nya verktyg att skjuta upp eller stoppa stridsåtgärder genom byråkratiska rättsinvändningar och oförutsägbara domstolsavgöranden om fackens seriositet. Men många bedömare verkar ha missat att den mest förödande effekten av lagförslaget visar sig först när konflikten är över och ett nytt kollektivavtal finns på plats, menar Helgeson.
– Idag gör den fria stridsrätten att företagen har starka skäl att teckna och samordna flera olika kollektivavtal, om personalen är uppdelad på flera medlemsmässigt starka fackförbund. När strejkrätten inskränks ökar arbetsgivarnas ekonomiska eller praktiska motiv att bara tillämpa ett enda kollektivavtal. Det säger sig självt att många företag kommer försöka välja den billigaste eller mest medgörliga fackliga motparten, fortsätter han
I rapporten analyseras konsekvenserna både för Svenska Hamnarbetarförbundet och för förbunden inom de fackliga centralorganisationerna LO, TCO och Saco.
– Hamnarbetarförbundet är givetvis drabbat, men vår bild är att de som är allra mest utsatta på kort sikt är tjänstemannafacken. De verkar ofta på arbetsplatser där det finns flera kollektivavtal för samma yrkesgrupper och förlorar nu rätten att kräva att arbetsvillkoren i deras avtal ska tillämpas på de egna medlemmarna, avslutar Erik Helgeson.
”Det verkar som det fackliga toppskiktet hoppas kunna tiga ihjäl den här frågan och hålla den borta från valrörelsen. Men det kommer inte att gå.”
Risken är nog stor att ”ihjältigandet” kommer att lyckas alldeles utmärkt. Det offentliga rummet i allmänhet och mediarummet i synnerhet befolkas av partier lierade med de stora fackorganisationerna och vice-versa. Möjligen skulle vänsterpartiet kunna ”skrika” lite men partiet har helt visst andra prioriteringar.
Grundproblemet är och förblir LO-fackens underordning under det socialdemokratiska partiet. Med denna korporativistiska symbios lär det knappast bli någon förändring innan socialdemokraterna efter ett långt och smärtsamt lidande dött ”sotdöden”. Ska vi gissa att partiet drar sina sista andetag 2030 …?