Den 5 juni presenterade de fackliga centralorganisationerna LO, TCO och Saco tillsammans med Svenskt Näringsliv ett gemensamt förslag till ny lagstiftning om rätten att vidta stridsåtgärder, kallat Utvidgad fredsplikt. Ylva Johansson förklarade omedelbart att parternas förslag nu också var regeringens.
De fackliga centralorganisationerna påstår att deras 3,4 miljoner medlemmar inte kommer att påverkas alls. Vilket är dumheter. Lagförslaget förbjuder i praktiken alla fack att ta strid för att förbättra medlemmarnas arbetsvillkor menar många kritiker. Detta om arbetsgivare redan tecknat kollektivavtal med en annan organisation.
Hamnarbetarförbundets utförliga analys och rapport visar att det är värre än så. Den pekar ut flera skäl till varför så kallad ”avtalsshopping” och dumpning av löner och arbetsvillkor kommer att bli ett växande problem för alla svenska löntagare om parternas förslag blir lag. Sannolikt blir det även ett större problem för tjänstemän än för arbetare.
Idag ger den fria stridsrätten arbetsgivare incitament och behov att anstränga sig för att samverka med så många som möjligt av de fackanslutna arbetstagarna på en arbetsplats och deras organisationer. Det finns för arbetsgivarna tunga ekonomiska skäl att arbeta med avtalssamordning, flerpartsavtal och parallell tillämpning av de olika avtalens innehåll.
Med det aktuella lagförslaget förändras arbetsgivarnas drivkrafter till att ensidigt tillämpa endast ett av avtalen. Medlemsrika fackförbund kan effektivt utestängas även om de också lyckats teckna kollektivavtal. Detta är den enskilt största försämringen för arbetstagarsidan i uppgörelsen, och kan få stora konsekvenser i många branscher, inte minst på tjänstemannasidan.
Hamnarbetarförbundets rapport visar att förslaget ensidigt riktar in sig på begränsningar av arbetstagarnas stridsrätt. I princip inga förändringar föreslås när det gäller arbetsgivarnas maktmedel och konfliktmöjligheter. Vilket är anmärkningsvärt och märkligt eftersom bakgrunden till lagförslaget sägs vara konflikten i Göteborgs Hamn. Det var ju hamnarbetsgivaren APM Terminals lockout, utestängning av den egna personalen, som stod för 87 % av de förlorade arbetsdagarna på hela den svenska arbetsmarknaden år 2017.
När förslaget presenterades påstods det att det bara skulle beröra ”några hundra hamnarbetare i Göteborg”. Hamnarbetarförbundets rapportvisar tvärtom att det allvarligt försvagar positionen för alla fackföreningar genom att förskjuta makten till arbetsgivarnas fördel på en rad punkter:
- Förslaget inskränker allvarligt fackföreningarnas möjligheter att hävda sina medlemmars intressen.
- Arbetsgivarna får stora möjligheter att själva välja sin fackliga motpart och vilka avtal de vill tillämpa. Det öppnar för omfattande avtalsshopping och villkorsdumpning.
- Arbetsgivare skulle få stora möjligheter att försvåra och försena stridsåtgärder genom rättsliga invändningar mot såväl rimligheten i fackets krav som rena teknikaliteter.
- Fackföreningar skulle i praktiken förbjudas att i en konfliktsituation svara på lagstridiga åtgärder från arbetsgivarna genom att tillföra nya krav för att avbryta stridsåtgärderna.
I praktiken kan förslaget öppna upp för arbetsgivarstyrda fackföreningar, så kallade gula fackföreningar. Dessa fackföreningar behöver bara ha några få medlemmar på en arbetsplats för att sen kunna teckna kollektivavtal. Andra fackföreningars kollektivavtal behöver arbetsgivaren sen inte bry sig om och fackföreningar som inte har kollektivavtal kommer att utestängas från allt inflytande.
Hamnarbetarförbundet menar därför att det är ett allvarligt misstag från ledningarna för de fackliga organisationerna att ge sitt stöd till ett sådant förslag. Det har drivits igenom på kort tid och utan öppen diskussion. De uppmanar också fackligt aktiva och medlemmar i alla förbund att ta upp debatten i sina fackföreningar.
