Demokrati kan inte försvaras med odemokratiska metoder

Alla riksdagspartier förutom Vänsterpartiet plus det reaktionära partiet som kallar sig Kommunistiska Partiet vill införa organisationsförbud för att bekämpa nazisterna. Att välja sådan odemokratiska metoder är fel väg att gå då det kommer att slå mot alla typer av rörelser och lägger grunden för en utveckling som liknar den i Ungern. Organisationsförbud kommer att användas mot oss i vänstern, mot invandrarföreningar och mycket annat. Nazister måste bekämpas med demokratiska metoder, organisation och massrörelse. Det har vi lyckat göra på ett bra sätt i Göteborg. Varje gång nazister dyker möts de av motstånd. De blir bortkörda, möts av massdemontrationer och misslyckas i sitt uppsåt

Det är också viktigt att demokratiska krafter slutar uppmärksamma dem för allt de gör. Det är ju ingens om uppmärksammar när små vänsterorganisationer i samma storleksordning som NMR delar ut flygblad. NMR bör inte heller få uppmärksamhet för sånt. Vänstermedier ska naturligtvis inte heller intervjua företrädare för högertrema och rasistiska organisationer. vänstermedia ska inte vara neutral utan istället kraftigt angripa alla rasister och fascister inklusive sverigedemokrater. Det är inte vänstermedias uppgift att låt dem komma till tals. Ändå har ETC Göteborg intervjuat SD i Göteborg som om de var vilket parti som helst. Det är rent reaktionärt att agera så.

De sätt att bekämpa nazism och fascism jag beskrivit är demokratiska. De är bättre än att inskränka demokratin på det sätt som ett organisationsförbud gör. Tyvärr ser jag också i ETC Göteborg att en sansad man som Gert Gelotte också funderar på inskränkningar i demokratin. Han föreslår att en domstol ska överprövar svenska lagar. Dvs att en odemokratisk institution ska överpröva demokratiskt fattade beslut. Att inskränka demokratin på det sättet är inte rimligt och det är att ge sig iväg på den väg som högerextremisterna vill ha. När demokratin inskränks är det fascisterna och nazisterna som i längden tjänar på det.

Gelotte har också ett annat förslag, att grundlagen ändras så att en bara kan ändras genom två riksdagsbeslut med ett mellanliggande ordinarie val istället för bara ett mellanliggande val som inte behöver vara ett ordinarie val. En sådan grundlagsändring är naturligtvis helt okej och i demokratisk ordning.

Och naturligtvis bör lagarna som finns användas mot nazisterna. De är bevisade terrorister och ska naturligtvis behandlas så. Det betyder att polisen borde ingripa oftare och mer mot dem. Alla deras aktiviteter är därmed inte skyddade av grundlagen. Polisen har rätt att begränsa mötes- och demonstrationsfriheten med hänsyn till ordning och säkerhet.

Demonstrationer får upplösas när de utgör ett hot eller bryter mot lagen. Polisen i Göteborg brukar agera så. Polisen i resten av Sverige står och sover. Att polisen i Göteborg agerar annorlunda beror på ett massivt folkligt tryck mot nazisterna. Utan att vanligt folk gick ut i massor och visade att nazisterna inte är välkomna i Göteborg så hade polisen i Göteborg agerat likadant som i all andra städer. Med hjälp av demokratiska metorder går det också att få polisen att agera bättre mot nazistiska brottslingar.

Advertisements
  1. ”Det är också viktigt att demokratiska krafter slutar uppmärksamma dem för allt de gör.”

    I detta ligger en stor och farlig problematik. Inte enbart i uppmärksammandet som sådant utan också för att dess konsekvens blir att de unkna teserna hos den verkligt farliga kraften i vårt samhälle, de nationalpopulistiska sverigedemokraterna, relativiseras i förhållande till något hundratal testosteronstinna knäppskallars världsfrånvända rasteorier. Uppmärksammandet av NMR bidrar därför till att göra nationalpopulisterna rumsrena – detta är faran inte den i sig ganska betydelse lösa sekten NMR.

  2. ”Han föreslår att en domstol ska prövar svenska lagar.

    Ett förbud, som dessvärre och sannolikt kommer att införas, kan i huvudsak implementeras på två olika sätt, proaktivt eller reaktivt.

    En proaktiv ordning skulle kräva att varje organisation (hur en organisation definieras utifrån det legala perspektivet är nog för övrigt inte någon alldeles lätt ”nöt att knäcka”) ansöker om registering med bifogande av stadgar och verksamhetsförklaring. Därpå får någon myndighet eller möjligen politisk instans fatta beslut om den sökande organisationen kan anses rumsren nog att verka i vårt demokratiska samhälle och utfärda vederbörligt tillståndsbevis. För att övervaka det hela krävs sedan självklart ett tillsynsförfarande med befogenhet att förbjuda organisationens verksamhet i fall av överträdelse. Rent ”tekniskt” blir det lite som att hantera utskänkningstillstånd (där det enligt alkohollagen, är en kommunal nämnd som ges uppgiften att ”hålla i yxan” när någon felande skall ”dräpas”).

    Dock, det är nog helt uppenbart att ett proaktivt förfarande knappast är förenligt med vare sig grundlagen eller med ett antal internationella förpliktelser som vårt land beslutat sig för att hedra. Förbudsivrarna kan därför glömma att genom proaktivitet komma tillrätta med problemet

    Återstår så den reaktiva vägen. Grunden för denna väg är att det i lag definieras vilka åsikter en organisation får propagera för (även detta en utmaning och det lär finnas grundlagsexperter som ”kliar sig” mer än en gång ”i huvudet” för att se hur det hela skulle kunna rymmas inom ramen för befintlig grundlag). Med lagar är det så att det är rättsväsendets uppgift att övervaka och – att i fall där så krävs – stå för de tillrättavisande åtgärderna innefattande förbud för en organisation att verka. Det är högst sannolikt denna ordning som kommer att etableras varför det ytterst och oundvikligt blir en fråga för domstolarna.