Israel-kritik anklagas ofta av alla möjliga debattörer och andra för antisemitism. Det är i stort sett alltid felaktigt. Israel-kritik är inte antisemitism och i allmänhet inte anti-judiskt. Samma debattörer brukar ständigt påstå av vänstern i Sverige är antisemitisk. Det är naturligtvis bara dumheter. Det finns hur många undersökningar som helt som visar det. Nu har delar av den svenska vänstern slagit in på samma hysteriska väg.
Efter ett uttalande av Oldoz Javidi, medlem i Feministiskt Initiativ, i en intervju i Feministiskt Perspektiv har Ship to Gaza, Feministiskt Initiativ, Feministiskt Perspektiv, ETC med flera gått bananas, blivit lätt skogstokiga.
Ärligt sagt har jag mycket svårt att begripa hur Javidis uttalande kan tolkas antisemitiskt. Det finns inget om judar i uttalandet, det finns bara åsiktere och tankar om Israel.
Bara genom en extremt illvillig tolkning av uttalandet från Javidi kan det göras antisemitiskt. Hennes uttalande går i princip ut på att Israel kanske istället borde ligga i USA eftersom USA är Israels bästa vän. Det är inget antisemitiskt i det. Det är naturligtvis totalfel att västvärlden beslutade att palestinsk mark skulle tilldelas en judisk stat. En judisk stat som blivit allt mer rasistisk och som helt klart har apartheidlagar. Att säga det är inte antisemitiskt. Men det går idag inte att ändra verkligheten. Israel ligger där det ligger och många judar bor där numera. Uttalandet är därför lite verklighetsfrånvänt, men rasistiskt och antisemitiskt är det inte.
Det som folk menar är antisemitiskt är att om det handlade om ett seriöst förslag skulle det innebära att judar fördrevs från Israel. Det skulle betyda att den etniska rensning och rasism som Israel ägnar sig åt när de fördriver palestinier och inskränker deras rättigheter byttes ut mot etnisk rensning och rasism mot judar. Men det är faktiskt inte var Javidi föreslår. Hon drömmer bara om en omöjlig lösning där Israel som rasistisk stat inte längre skulle ockupera palestinskt land. Det är idag ingen realistisk lösning på problemet i Palestina och inte heller en önskvärd lösning, men det är ändå inte antisemitism.
Den enda möjliga och önskvärda lösningen (inte heller den realistisk i ett kort perspektiv) är en sekulär stat med lika rättigheter för muslimer, kristna och judar, lika rättigheter för palestinier och judar, lika rättigheter och skyldigheter för alla som lever i landet. En judisk apartheidstat är inte en lösning, en etniskt palestinsk stat är inte heller en lösning. En tvåstatslösning är inte heller möjlig. Att judarna skulle flytta bort från området är inte en möjlighet och inte rimligt. Att palestinierna skulle förbli bortkörda är inte heller en möjlighet eller ens rimligt. Att fundera över såna saker är dock inte antisemitism.
När olika radikala svenska tidningar och organisationer på ett slentrianmässigt och hysteriskt sätt nu tar avstånd från Javidis och Javidis uttalande förefaller det mig mindre övertänkt, helt enkelt befängt. Det är att ge efter för de puckade och hysteriska ropen om antisemitism så fort Israel kritiseras. Vänstern blir genom agerandet sin egen fiende genom att agera på ett sätt som försvårar diskussion och debatt. Folks uttalen ska inte tolkas så negativt som möjligt, det skapar bara ökade motsättningar och försvårar för diskussion och debatt. I diskussioner och debatter bör vi all sträva efter att tolka uttalanden och påståenden så positivt som möjligt. Annars blir kompromisser omöjliga, annars blir lösningar omöjliga. Vänstern blir också palestiniernas fiende. Det är onödigt.
Jag vill att Israel ska upphöra som judisk apartheidstat. I området borde det istället finnas en sekulär stat med lika rättigheter för alla. Att säga det är inte på något sätt antisemitiskt. Jag vill att religiösa präststaten i Iran borde försvinna. Att säga det är inte islamofobiskt.
Jag håller inte med dig här Anders. Det är högst sannolikt att uttalandet inte var avsiktligt antisemitiskt. Det gäller många rasistiska, sexistiska, homofoba och andra diskriminerande uttryck. Men det är i sak antisemitiskt. Tanken att ’israeler’ ska flytta till USA medan ’palestinier’ ska bli kvar går inte att tolka på annat sätt än att det är judiska israeler som på något ospecificerat sätt ska tvingas lämna sitt land. Det är antisemitism. Detta fall är snarlikt det där Naz Shah blev suspenderad från brittiska Labour för att ha delat ett ”skämt” med samma innebörd. Shah bad liksom Javidi om ursäkt, togs till nåder efter en skarp varning, och ingår nu i Corbyns skuggregering. Det är utmärkt att reaktionerna blivit skarpa och helt i sin ordning att vänstern har mycket höga krav på sina egna representanter. Däremot hoppas jag att Javidi liksom Shah får en chans till.
”Den enda möjliga och önskvärda lösningen (inte heller den realistisk i ett kort perspektiv) är en sekulär stat med lika rättigheter för muslimer, kristna och judar, lika rättigheter för palestinier och judar, lika rättigheter och skyldigheter för alla som lever i landet. En judisk apartheidstat är inte en lösning, en etniskt palestinsk stat är inte heller en lösning.”
Och just därför förtjänar Javadis synsätt kritik.
Javadi säger ”Och palestinierna kan få leva i fred och åter bygga upp det land som en gång var deras …”. Med samma resonemang som grund, och det finns sådana som förfäktar det, skulle etniska ryssar kunna köras på porten i t.ex. Estland och Lettland. Tyskar från Schlesien och Sudetområdet skulle med samma logik ges rätt att återvända och ta i besittning det ”som en gång var deras” i Polen och Tjeckien. Det Javadi av någon anledning inte riktigt förstår är att vi talar tidsglapp på över 70 år. Generationer av judar i Israel och ryssar i Baltikum har fötts, växt upp och levt i dessa länder, de känner inga andra hemländer. Runt hela vår värld finns liknande exempel som dessvärre ibland kommer upp till ytan med förfärande resultat. Tankesättet att ta tillbaka ”det land som en gång var deras” har oerhört många människoliv på sitt samvete.
Hos de som resonerar som Javadi finns någon sorts föreställning att det i historien finns en ideal utgångspunkt till vilken vi skall sträva att återvända. Att ”tingens ordning” hela tiden förändras och att historien – på gott och på ont – är full av irreversibla förändringar är inget man tar notis av i denna sin naiva logik. Rent principiellt är det egentligen frågan om ett rent reaktionärt resonemang. Utgångspunkten för ett samhälles utveckling måste vara de förhållanden som de facto existerar. Förändring av existerande förhållanden är nog så utmanande och att till detta då också lägga överbryggandet av historiska oförrätter – verkliga eller inbillade spelar inte så stor roll – långt tillbaka i tiden blir ohållbart och orealistiskt.
Man behöver inte använda anklagelser om antisemitism för att kritisera Javadi. Kritiken kan stå på en helt egna ben och är därför i grunden väl berättigad.