Nonsensstudie från CAN om drogvanor

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning har producerat en ny rapport som de kallar Negativa konsekvenser av alkohol, narkotika och tobak. Problemet med rapporten är att den är nonsens och inte säger ett skit om nåt.

Anledningen är helt enkelt att svarsfrekvensen är för låg. Svarsfrekvensen är bara 44,3% vilket gör att inga egentliga generella slutsatser kan dras av undersökningen. Påståendet att cannabisbruket ökat kraftigt är därför inte belagt. Det är ett påhitt som kommer från en otillförlitlig undersökning.

Resultaten från undersökningen av just cannabisbruket är mycket märkligt och borde få alla att höja en varningsflagg i sina tankar. Den påstådda ökningen av cannabisbruket har nästan enbart skett bland kvinnor och bland män mellan 30 och 49 år gamla. Resultatet är inte rimligt och sannolikt ett resultat av att de svarande inte är representativa för det svenska folket. En konsekvens av för dålig svarsfrekvens.

Samma osäkerhet gäller naturligtvis alla andra svar i undersökningen också.

Att resultaten är viktade kompenserar till viss del för felaktigt urval när det gäller kön och ålder, men det kan inte kompensera för sådant som att en större andel droganvändare svarat än vad som ingår i befolkningen som helhet. Med så låg svarsfrekvens som det här handlar om är det inte omöjligt att det det förhåller sig på det viset.

Undersökningens resultat avviker också kraftigt från de senaste  Drogvaneundersökningarna bland unga. De senare undersökningarna har betydligt fler tillfrågade och svarande än den nu aktuella rapporten.

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Ett svar på “Nonsensstudie från CAN om drogvanor”

  1. Svarsfrekvensen säger egentligen ingenting om undersöknings kvalitet. Det är ett faktum att undersökningar som är baserade på enkäter inte alltid har en hög svarsfrekvens. Samma sak gäller de flesta statistiska mätningar där vi sällan får användbara svar från alla mätpunkter.

    Jag arbetar för tillfället med att stödja ett forskningsprojekt inom det biomedicinska området. Problemet vi har är att våra sensorer slutar att ge användbara data över en viss temperatur. Då temperaturutbredningen vid försöken inte är förutsägbar får vi användbara data från omkring 30% av sensorerna. I en analogi kan vi säga att vi ”skickar ut” 100 enkäter (sensorer) av vilka 30 svarar. Sättet att hantera det är att vi tredubblar antalet sensorer. De statistiska data vi på detta sätt får fram är, har det visats sig, vederhäftiga. Ingenting säger att fallet inte skulle kunna vara detsamma i den diskuterade mätningen.

    Det statiskt viktiga och avgörande är hur representativ den grupp från vilken vi samlat mätvärden är. I detta fall talar vi om dryga 14 000 personer och om denna grupp är representativt sammansatt är det det ganska respektlöst mot de som gjort undersökningen att tala om ”nonsens”, en sådan utsaga vittnar snarare om bristande förståelse för statistiska metoder. Skall undersökningen kritiseras kan det möjligen ske från urvalsgruppens sammansättning, om det finns brister där har jag ingen uppfattning om, men svarsfrekvensen, som ändå givet dryga 14 000 svar, är i sig ingen grund för kritik.

Kommentarer är stängda.