Chockterapi var ordet som användes när kapitalismen återinfördes i Sovjetunionen och Östeuropa. Den chocken användes också för att dramatiskt försämra välfärd och jämlikhetssystem i vårt samhälle. Nu behövs en omvänd ”chockterapi” för att sätta välfärd, jämlikhet och demokratisk styrning före marknadskapitalism och vinstjakt.
Avprivatisera
Privatisering av skolor, äldreomsorg och vårdinstitutioner presenterades som en förändring för valfrihet och avbyråkratisering. Genom ”avknoppning” skulle anställda bilda kooperativ och småföretag. Vi vet nu resultatet. Globala företag köpte upp de privatiserade delarna och profitmaximering är nu ledstjärnan. I skolvärlden har det, tillsammans med det ”fria skolvalet”, lett till dramatiskt ökad segregation. Det är dags för en ”avprivatisering”. Skolor, vård, äldreomsorg och kollektivtrafik ska återföras till offentlig ägo.
Avskaffa ”NPM”
Men även den offentliga sektorn måste förändras. Det var dess byråkratiska styrformer som gjorde propagandan för privatiseringar framgångsrik. Dessutom har stora delar av den offentliga sektorn genom så kallad ”New Public Management”, NPM, efterapat den privata sektorns marknadsnormer och rovdrift på arbetskraften. Den offentliga sektorn måste genomgå en djup demokratisering där byråkratiskt styre och marknadskultur ersätts med inflytande från personal och brukare.
Historien visar ganska entydigt att ”chockterapi” inte är en särskilt framgångsrik förändringsmetod. Förklaringen är att den snabbt slår undan strukturer utan att ha några ersättande strukturer på plats.
Även om realsocialismens planekonomiska system nått vägs ände och var bortom all räddning är det ställt utom allt tvivel att den ”chockterapi” som enbart på något år tvärt förändrade alla förutsättningar skapade gigantiska sociala påfrestningar och för många enskilda lidande. Rika länder som Tyskland klarade påfrestningarna men både i delar av Ryssland och inte minst i sydöstra Europa känner fortfarande människorna av denna ”chockterapi”.
Lika illa var ”chockterapin” under den ryska revolutionen. Den i detta avseende ofattbart naive Lenin trodde sig att genom ett ”chockterapeftiskt” borttagande av alla samhällsstruktuer upprätta socialismen på några månader. Resultatet blev kaos och snabbt fick den gamla ordningens teknokrater kallas tillbaka för att rädda ”revolutionen”. Det var ur denna ”chockterapi” som nomenklatura och repressiv stalinism föddes.
Dessvärre är det nog så att den marknadsliberala samhällsstruktur som sedan början av 90-talet totalt förändrat grunden för välfärdens organisering inte kan åtgärdas med någon sorts ”chockterapi”. Därtill är privatskolorna för många. Därtill är de privata vårdcentralerna för många. Därtill är beroende för många. Våra gemensamma samhällsorgan har inte förmågan att genom en ”chockterapi” tvärt ta över de marknadsbyggen som etablerats under snart 30 år. Det skulle bli ett kaos utan dess like.
En förändring kan enbart ske om vi stegvis bygger decentraliserade strukturer som ersätter nuvarande gigantiska och toppstyrda (skenbart demokratiska) byråkratiska överbyggnader. Först när de kvarvarande delarna av vårt gemensamma välfärdsbygge inlämnats i denna nya organisering kan nedmonterandet av marknadsstruktuerna ske.
”Chockterapi” har aldrig varit något framgångskoncept och kommer knappast vara det i framtiden heller.