I centrala Göteborg fanns en bro som heter Vasabron. Den skulle byggas om och upphandling gjordes. Ett billigt, det billigaste anbudet antogs. Bron revs och byggfirman började förbereda bygget. Men företaget klarade inte av det, skulle inte kunna bli klara i tid och bygget avbröts hösten 2017.
Kontraktet med företaget Implenia sades upp i början av 2018. Sen har ny byggarbetsplatsen stått där. Bron som skulle stått klar i våras ä ännu inte klar. Ny upphandling gjordes. Veidekke fick jobbet i maj. De har i princip fått börja om från början då det arbete den andra firman gjort hittills är undermåligt.
Om kommunen inte hade sina idiotiska upphandlingsregler där det billigaste alternativet alltid vinner så hade bron varit färdig för länge sen. Men regleran skapar en onödigt stor byråkrati samtidigt som det billigaste alternativ väljs. Det blir i slutändan oftast inte billigare och genom kostnaderna för upphandlingsbyråkratin blir det sannolikt mycket dyrare än om upphandlingsreglerna inte funnits.
”Om kommunen inte hade sina idiotiska upphandlingsregler där det billigaste alternativet alltid vinner så hade bron varit färdig för länge sen. Men regleran skapar en onödigt stor byråkrati samtidigt som det billigaste alternativ väljs.”
All upphandling som sker för allmänna medel styrs i princip av Lagen för Offentlig Upphandling (LOU). Det hela är därigenom ingen lokal kommunal fråga utan ett problem av långt större dignitet. Ytterst handlar det om förhållandet mellan kvantitativa och kvalitativa krav där slagsidan mot de kvantitativa kraven (pris är det dominerande) är i det närmaste total. Kvalitativa krav hanteras på ett i det närmaste fördummande endimensionellt sätt.
Jag har några gånger befunnit mig på ”inköparsidan” då jag deltagit i upphandling av komplexa vetenskapliga utrustningar och därigenom sett utmaningarna från insidan. Här har andra utrustningar än de av forskarna önskade måst anförskaffas då upphandlingsmodellen inte innehållet parametrar och vikter för att uttrycka de kvalitativa kraven. Till detta kom en låg kommersiell kompetens hos inköpande organisation. En kompetens som ibland var helt utlämnad mot leverantörernas högst ”professionella” jurister.
Det är inte reglerna som gör politiker dyra, det är att de spenderar andras pengar som är själva problemet. Byråkratin sväller av sig själv, först med den ena regeln, sen med den andra.