Fin film om Stieg Larsson

Igår kväll var jag på en visning av filmen Mannen som lekte med elden, som handlar om Stieg Larsson, aktivisten som också var författare. Visningen på Bio Roy ordnades av tidningen Expo som Larsson var med och grundade. Inbjudna var sådan som genom åren stöttat och följt Expo.

Filmen var mycket intressant och handlade om Stieg Larsson som antifascistiska skribent och aktivist samt grundandet av tidningen Expo år 1995, men också om Larssons uppväxt och bakgrund. Hans starka koppling till morfadern som enligt filmen var en del av det som gjorde Stieg Larsson till en så fanatisk antifascist är ett centralt tema. I praktiken dog han för att han ägnade all sin tid till att kartlägga och blottlägga nazismen och dess organisationer. Han glömde i det extrema engagemanget bort att sköta sin hälsa eller avstod från att sköta sin hälsa. Filmen är också en bra beskrivning av framväxten och utveckling av de högerextrema miljöerna i Sverige från 1980-talet och framåt till Stieg Larssons mycket för tidiga död 2004. En tid under vilken Sverige förändrades mycket kraftigt och nazistiska grupperingar växte till sig.

Jag tycker filmen var mycket bra, intressant och gav en fin bild av Stieg Larsson med de goda sidor såväl som brister han hade. Den är engagerande och beskriver Stieg Larssons liv och hans förhållande till nazister och nazism liksom arbetet med Expo på ett mycket bra sätt. Det är en film som jag nog tycker alla bör se.

Kanske finns lite mycket filmsekvenser på skådespelaren (Emil Almén) som spelar Stieg Larsson i många scener med cigg i munnen, korv med bröd eller kaffe. Det var väldigt bra om tiden på Expo, grundandet av tidskriften och hur svårt det kunde vara att arbeta ihop med Stieg Larsson. Om hur han slet ut sig, om hur han missköttes sin hälsa. Samtidigt saknade jag vissa delar av Stiegs politiska liv och liv innan Expo. Hans engagemang för gerillan i Eritrea, hans intresse för revolutionen på Grenada osv. Hans tid i Umeå hos föräldrarna, som tonåring och ung vuxen. Riksförbundet Stoppa Rasismen.

Jag har varit antifascistisk aktivist under nästan hela mitt liv, dvs under i huvudsak samma period som Stieg Larsson. Precis som han tillhörde jag den grupp av personer som tog initiativ till grundandet av Riksförbundet Stoppa Rasismen på 1980-talet. En organisation som i praktiken också var en viktig del av kampanjen ”Rör inte min kompis”. Dessutom går det att säga att Expo delvis växte fram ur miljöer kring Riksförbundet Stoppa Rasismen, men det framgår inte riktigt i filmen där det mer ser ut som om det enbart är Stieg Larssons inneboende energi och tankar som skapar tidningen med hjälp av en grupp yngre aktivister. Men i det stora hela är det kanske inte så viktigt.

Om 1980-talet finns dock egentligen mycket lite i filmen och det beror kanske till stor del på att Stieg Larsson var mycket fokuserad på Palmemordet under slutet 1980-talet. En period som filmens regissör Henrik Georgsson i ett efterföljande samtal på filmvisningen igår sa att de medvetet hade utelämnat då det i så fall blivit en annan film. Det funkade inte ihop med resten av materialet. Det som finns handlar om att han var korrespondent för Searchlight. Vad som förvånade mig var att folk inte tycktes ha känt till detta på den tiden. Jag upplevde det som välkänt, läste Searchlight och tidningen Internationalen där delar av samma material också publicerades. På svenska och i lite annan form. Men undertecknat av Stieg Larsson.

Själva filmvisningen följdes av ett samtal mellan regissören Henrik Georgsson, Expos chefredaktör Daniel Poohl och Christer Mattsson, föreståndare för Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet. Samtalet var mycket intressant och gav hopp om framtiden. Om vikten av att bekämpa rasism, men inte människorna som blivit rasister och ramlat ur det demokratiska samhället. Utan istället ge dessa personer en möjlighet att komma tillbaks i den demokratiska gemenskapen. Det var faktiskt ett mycket hoppingivande samtal.

Georgsson nämnde också att det kommer en TV-serie om Stieg Larsson där ett avsnitt handlar om Stieg Larsson och Palmemordet. Kanske finns det i TV-serien också bitar om livet i Umeå och om Riksförbundet Stoppa Rasismen.

Advertisements