Johan Lindqvist i GP brukar skriva om musik. Det brukar var bra eller i all fall okej. Nu har han skrivit en krönika om hatbrott. Det går inte lika bra även om hans syfte är bra och hans åsikter rimliga. Han skriver att hatbrotten ökar. Vilket inte är sant. De ökar inte alls i Sverige. Det visar sig när jag fortsätter läsa att han skriver om England och Wales där den nationalism som ledde till att de röstade för Brexit också lett till en ökning av rasism och intolerans vilket visar sig i ett ökat antal hatbrott. Samtidigt finns det i England och Wales inget stort högerextremt parti som i Sverige. Utvecklingen i Wales och England är inte ett dugg lika utvecklingen i Sverige.
Sen 2013 finns ingen ökning när det gäller antalet hatbrott i samhället men mellan 2008 och 2012 fanns en liten ökning. Detta enligt Brå:s senaste rapport om hatbrottslighet. Hatbrottsrapporten från Brå använder sig fyra olika källor som grund för analysen av hatbrott, Nationella trygghetsundersökningen (NTU), Politikernas trygghetsundersökning (PTU), Skolundersökningen om brott (SUB) och anmälningsstatistiken hos polisen.
Enligt hatbrottsrapporten från 2017 som berör år 2016 utsattes uppskattningsvis 145 000 personer (1,9 procent av befolkningen) (16–79 år) för 255 000 främlingsfientliga hatbrott år 2015. Uppskattningsvis 47 000 personer (0,6 procent av befolkningen) utsattes för 81 000 antireligiösa hatbrott, och uppskattningsvis 23 000 personer (0,3 procent av befolkningen) utsattes för 45 000 homofobiska hatbrott.
Av de främlingsfientliga hatbrotten uppgavs 17 procent ha polisanmälts. Av de homofobiska och antireligiösa hatbrotten var motsvarande andel 11 respektive 26 procent.
För de homofobiska och antireligiösa motiven baseras siffrorna på mycket få respondenter, varför stora skillnader i andelar från ett år till ett annat inte är ovanliga. Statistiken bör därför tolkas med försiktighet.
Utsattheten för hatbrott har enligt NTU ökat något från 2008, men nivån har varit stabil sen 2013 utan någon större ökning. Utsattheten för homofobiska hatbrott har inte ökat.
Enligt SUB 2015 uppgav 5,8 procent av de tillfrågade eleverna i årskurs nio att de blivit utsatta för främlingsfientliga hatbrott, 2,8 procent att de blivit utsatta för antireligiösa hatbrott och 1,4 procent att de blivit utsatta för hatbrott på grund av sexuell läggning.
Det var vanligt att hatbrottsmotiven i undersökningen överlappade varandra. I undersökningen uppgav 1,8 procent att de blivit utsatta för både främlingsfientliga och antireligiösa hatbrott. Det innebär att 64 procent av de som blivit utsatta för ett antireligiöst hatbrott har blivit utsatta för båda motiven. Andelen elever som uppgav att de blivit utsatta för både främlingsfientliga hatbrott och hatbrott på grund av sexuell läggning var 0,5 procent. Det innebär att en dryg tredjedel (36 procent) av de som utsattes på grund av sexuell läggning även utsattes för främlingsfientliga hatbrott. De som uppgav att de utsattes för främlingsfientliga och antireligiösa hatbrott samt hatbrott på grund av sexuell läggning var 0,2 procent.
Även upprepad utsatthet för hatbrott var vanligt bland eleverna i årskurs nio. Av de 5,8 procent som uppgav att de blivit utsatta för främlingsfientliga hatbrott uppgav drygt hälften (53 procent) att de blivit utsatta två eller flera gånger. Motsvarande andel upprepat utsatta var 46 procent för antireligiösa och 64 procent för brott som rör sexuell läggning.
Resultaten visade också att fler flickor än pojkar uppgett att de blivit utsatta för antireligiösa hatbrott och hatbrott på grund av sexuell läggning, medan fler pojkar uppgav att de blivit utsatta för främlingsfientliga hatbrott.
År 2016 uppskattades 6 415 anmälningar innehålla ett hatbrottsmotiv. Det är 8 procent färre än 2015 men fortfarande på en högre nivå än 2013 och tidigare. Samtliga kategorier med undantag för det transfobiska motivet upp visade en lägre nivå 2016 jämfört med 2015. I praktiken innebär det att den anmälda hatbrottsligheten inte ökar eftersom befolkningen också ökar.
Av de främlingsfientliga hatbrott som skedde 2015 uppgavs 17 procent vara polisanmälda vilket är en minskning med 5 procentenheter jämfört med 2014. Det är den lägsta andelen sedan mätningarna startade 2006. Sett till de olika brottstyperna var misshandel den brottstyp som uppgavs vara anmäld i störst utsträckning (28 procent), medan hot uppgavs vara anmält i minst utsträckning (10 procent).
Vidare uppgavs 11 procent av de homofobiska hatbrotten vara polisanmälda, vilket är den lägsta nivån sedan mätningarna startade. Det är viktigt att beakta att antalet personer som svarat på frågor om utsatthet för homofobiska brott i NTU är mycket lågt, varför stora procentuella skillnader mellan specifika år inte är ovanliga. Anmälningsbenägenheten har varierat mellan 17 och 55 procent mellan 2006 och 2015, varför förändringarna bör tolkas med stor försiktighet. Den huvudsakliga tolkningen av resultaten bör dock vara att en majoritet av hatbrotten inte anmäls till polisen, ett resultat som bekräftas i tidigare studier på området.
Av resultaten i NTU 2016 framgår också att 26 procent av de antireligiösa hatbrotten år 2015 hade polisanmälts. Liksom vid utsatthet för homofobiska hatbrott bygger resultaten på mycket få observationer, och statistiken bör därmed tolkas med försiktighet.
Polisanmälningar med andra antiromska hatbrott och polisanmälningar med antisemitiska hatbrott minskade med 34 procent vardera jämfört med föregående år, och därefter följer det kristofobiska och islamofobiska motivet, som minskade med 26 respektive 21 procent.
Sen 2012 har alla hatbrottstyper minskat när det gäller antalet anmälningar förutom hatbrott med främlingsfientliga/rasistiska, islamofobiska, kristofobiska och andra antireligiösa motiv. De brott som ökat handlar främst om brott som begås av högerextremister. De mycket omdiskuterade antisemitiska brotten minskade mellan 2015 och 2016 och de har också minskat i jämförelse med 2012.
Det framgår tydligt att det är brott riktade mot muslimer och andra från Mellanöstern (många av de kristofobiska brotten är riktade mot kristna från Mellanöstern) som främst har ökat sen 2012. Antalet anmälda homofobiska hatbrott har i gengäld minskat kraftigt sen 2008.
Anmälningsbenägenheten totalt sett i befolkningen var 23 procent för de fyra brottstyperna år 2015. I årets mätning var anmälningsbenägenheten vid antireligiösa hatbrott i nivå med befolkningen totalt, oavsett motiv, medan den var lägre vid främlingsfientliga och homofobiska hatbrott. Med tanke på att bortfallet är större bland dem som i större utsträckning kan antas vara utsatta för hatbrott, och att anmälningsbenägenheten bland dem i bortfallet rimligen är lägre än bland dem som deltar i undersökningen, finns det anledning att anta att skillnaderna i själva verket är ännu större.
Läs också:
- Den minskande brottsligheten i Sverige
- Det dödliga våldets utveckling
- Inbrott – en minskande brottslighet
- Sexualbrotten ökar inte – det finns ingen ”våldtäktsepidemi”
- Rån är ovanliga brott som verkar bli allt ovanligare
- Den minskande stöldbrottsligheten
- Hatbrottsligheten varken ökar eller minskar
- Narkotikabrottsligheten ökar inte
- Misshandel – brott som minskar i antal och andel
- Bedrägeri – ett brott som ökar
- Hur är det med bilbränderna – minskning eller ökning?
- Ungdomsbrottslighet och ungdomsgäng ett allt mindre problem
- Butiksrån och stölder i butik har inte blivit vanligare
