Det är inte 300 år sen sista kapningen utan snarare 200 år sen

I Göteborgs-Posten har Birgitta Tingdal skrivit en intressant om än ganska lättviktig artikel om kaparnas kapare i Göteborg, Lars Gathe, mer känd som Lars Gathenhielm. En kapare är en sjörövare som har kungens/statens godkännande för att erövra och sälja fiendens handelsskepp. Lars Gathenhielm följde dock ofta inte reglerna utan han och hans anställda ägnade sig också åt rent sjöröveri. Dessutom ägde han i huvudsak sina skepp ensam och hade sällan några andra investerare i dem. Men många affärsmän investerade i kaparfartyg, dock sällan i Gathenhielms. Kaparna var verksamma från franska kusten upp mot Skottland och Norge och ner till södra Kattegatt.

En mycket stor del av de som arbetade med och för Lars Gathenhielm var precis som han från Onsala. Många av dem var nära släktingar som syskon och kusiner och flera var även sjöofficerare i flottan såsom hans bror Christian Gathenhielm. Men mest kända för eftervärlden har kanske några av hans anställda utlänningar varit, exempelvis Samuel S:t Leger och John Norcross. Lars Gathenhielm dog ganska ung och därefter tog hans fru Ingela Gathenhielm över affärerna. Andra kapare från Onsala var bland annat bröderna Olof Knape och Nils KnapeNils Nilsson samt Börje Hansson Wessing.

Även många ledande handelsmän och borgare i Göteborg var välkända kaparredare, däribland Berendt Örtegren, Cornelius Thorsson, Anders Thorsson, Christoffer Hedenberg, Vilhelm Utfall, Petter Utfall, Johan Utfall, Alexander Williamsson, Sebastian Tham, Johan Andris Olbers, Johan von Minden, Claes Habicht, Jonas Alströmer och Hans Calmes samt en del officerare som exempelvis Thomas Chapman, David Ankarloo och Berend Hederstierna.

Alla dessa och många fler vara kapare under Karl XII:s krigiska period som svenska kung och en tid därefter, det så kallade Stora Nordiska Kriget i början av 1700-talet. Men det var inte sista gången det fanns kapare. Även i början av 1800-talet, under Napoleonkrigen fanns det kapare, däribland den välkände storkapitalisten Olof Wijk som började sin affärsbana som kapare. Det är alltså snarare 200 år sen de sista kapningarna ägde rum i svenska vatten. Det fanns dock betydligt färre kapare i början av 1800-talet än 100 år tidigare.

Att vara kapare och sjörövare var lite som att ingå i ett kriminellt gäng och nätverk och det var periodvis ett säkert sätt att skaffa sig en förmögenhet på. Smuggling, skattefiffel och överfall även på vänskapligt sinnade skeppa från nationer som Sverige inte var i krig med var vanligt. Korruption likaså för Lars Gathenhielm lyckade alltid klara sig från åtal eller dom när han var misstänkt för brottslig verksamhet. John Norcross kom däremot att dömas flera gånger för kriminell verksamhet och tillbringade större delen av sitt liv i fängelse.

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

Ett svar på “Det är inte 300 år sen sista kapningen utan snarare 200 år sen”

Kommentarer är stängda.