Boverket anger 243 av landets 290 kommuner att det råder brist på bostäder i kommunen, en ökning med 120 kommuner sedan 2013 enligt en rapport från LO. Samtidigt har priserna på bostäder ökat under lång tid. Även bostadshyrorna har ökat något.
En växande bostadsbrist leder till att allt fler individer och hushåll möter en bostadsmarknad som inte erbjuder dem något bra alternativ. Om det tidigare var svårt för låginkomsttagare att få tillgång till ett bra boende så är det i dag också allt större delar av medelinkomsttagarna som möter kötider, hyror och priser som de inte kan matcha.
Möjligheten att flytta till ett boende som bättre passar ens behov, flytta från sitt föräldrahem eller byta hemkommun för ett jobb, en relations eller för studiers skull har försvårats för alla, men framför allt för grupper med små ekonomiska medel.
Problemen på bostadsmarknaden minskar människors frihet att leva sina liv som de skulle önska. Det befäster strukturer och försvårar för människor att fånga de möjligheter som de ser.
Ju svagare ekonomisk ställning en individ har i samhället, desto mindre möjlighet att påverka sin egen situation. Denna ojämlikhet leder till en i växande grad hopplös situation för människor med låga inkomster. Bara rika människor kan idag skaffa sig en bostad i Stockholmsområdet.
Bostadsbristen har skapats genom en brist på bostadspolitik. Genom att avskaffa alla möjligheter att styra bostadsproduktionen och privatisera så mycket som möjligt har politikerna skapat ett läge där fattiga inte längre kan få tag på en bostad i de områden och städer där det finns jobb:
Skälet är att Sverige inte har en social bostadspolitik, i den meningen att det är ett politiskt ansvar att se till att det finns överkomliga bostäder även för låginkomsttagare i och nära tillväxtorter. I stället har vi fått beslut och trender som närmast förvärrat krisen.
Räntebidragen till bostadsproduktionen från tidigare epoker har avskaffats och det investeringsstöd som den rödgröna regeringen införde har gett ett magert resultat – i synnerhet i Stockholm där det skulle ha behövts som mest.
Ombildningarna tog tusentals lägenheter från hyresmarknaden till bostadsrättsmarknaden.
Den slopade statliga fastighetsskatten och de bibehållna ränteavdragen har bidragit till den enorma prisökningen på ägda bostäder. Vilket i sin tur lett till den ökning av hushållens skulder som så oroar Finansinspektionen och Riksbanken.
Några av lösningarna är att återinföra räntebidrag till bostadsbyggande samt att avveckla ränteavdragen. För att inte fattiga ägare av bostäder ska drabbas måste avvecklingen av ränteavdragen ske successivt. En annan viktig åtgärd är att återgå till ett förfarande där även småföretag ges möjlighet till att bygga bostadshus genom att upplåta enskilda tomter istället för hela kvarter till enskilda byggbolag. Det skulle dessutom ge ett mer varierat byggande rent utseendemässigt. Räntebidrag är nödvändigt för att kunna bygga bostäder som folk har råd med. Att bara försöka tvinga bostads- och byggbolagen att bygga bostäder för folk med mindre pengar som Hyresgästföreningen i Västra Sverige vill kommer inte att fungera. Då slutar de sannolikt istället att bygga helt
