Det är svårt att bygga sämre än för 60 år sen

Claes Caldenby har idag skrivit en debattartikel i GP om hur bra byggandet var för 60 år sen. Det var då som bostadsområden som Guldheden, Biskopsgården och Kortedala byggdes. Det är svårt att bygga sämre än för 60 år sen.

Caldenby har dock helt rätt i att byggandet i dag framförallt är ett byggande för rika. Men problemet är inte att det byggs eller rättare sagt föreslås byggande tät kvarterstad för det byggs ju ingen tät kvarterstad. Det byggs fortfarande modernistiska miljöer med enorma glas- och betonghus som inte gör någon människa glad eller andra typer av märklig arkitektur och struktur som omöjliggör ett levande socialt liv. Naturligtvis är det så att byggare tummar på kvaliteten. Det beror på profithunger och vinstmaximering:

Det är dyrt att bygga i dag. Sverige har de överlägset högsta byggkostnaderna i EU, 66 procent över snittet (2016). Boverket konstaterar i en rapport 2014 att det egentligen inte handlar om kostnader utan om priser (”vinstmaximering på en fri marknad” med hög efterfrågan).

Enda sättet byggarna ser att sänka priset är att tumma på kvaliteten i material och utförande eller att krympa ytorna. Byggare av bostadsrätter är vanligen inte långsiktiga förvaltare och har inte någon drivkraft att ta hänsyn till långsiktig hållbarhet.

Det finns till sist också en utbredd strävan att ifrågasätta och strunta i kvalitetssynpunkter från professionella planerare och arkitekter, liksom från andra professioner, när de upplevs strida mot (kortsiktiga) ekonomiska intressen. New Public Management är ett uttryck för detta. ”Pedanternas världsherravälde”, har filosofen Jonna Bornemark kallat det. Så, vad bör göras för att Frihamnen ska bli något att stolt visa upp till jubileet 2021?

Där är jag helt överens med Caldenby. Men jag litar inte på Caldenby. Detta då han i många andra artiklar och i sitt värv har förespråkat och förespråkar helt felaktiga lösningar, onödigt bevarande och stadsdelar utan socialt liv. Han är som jag uppfattat det en stark förespråkare av det byggande och den stadsplanering som präglade miljonprogrammet.

Jag är delvis uppvuxen i de områden som Caldenby tyckte var så bra (även om jag växte upp i en villa), som han var med och ritade och påverkade utformningen av. Bostäderna var bra och fina. Omgivningarna var det inte utan de var grå betong, rött tegel, inga ställen att umgås på och socialt stendött. Folk i Göteborg vill hellre bo i nedslitna Olskroken, Annedal och Haga än i miljonprogramsförorterna. Kvaliteten på många av husen var dessutom så undermålig att en del av dem sen länge är rivna (bl.a Köldgatan i Biskopsgården där isoleringen var så usel att de knappt gick att värma upp). Att det byggs sämre idag är helt uppenbart inte sant.

Caldenby har rätt i att byggandet i Kvillebäcken är ganska uselt. Men inte för att det är för tätt, utan för att det inte är tillräckligt urbant. Området har dåliga stadskvaliteter genom att det inte är riktigt byggd kvartersstad med butiker och småindustrier. Direkt felaktigt hävdar han också att området kallats för Gazaremsan (Thörn och Despotovic har också fel på den punkten). Gazaremsan är området kring Ångpannegatan i närheten av nya Kvillebäcken, en trekant av mer eller mindre förfallna industrifastigheter som fortfarande finns kvar.

Landshövdingehusen i Göteborg är bra exempel på bostadshus som skapar en känsla av rymlighet samtidigt som de erbjuder en god utemiljö både på gårdarna och gatorna. De innehåller också ljusa lägenheter med ljusinsläpp från flera håll. De gårdshus som förr i tiden fanns och som innebar mörka lägenheter med dagsljus från ett håll finns i allmänhet inte längre. Landshövdingehusområdena i Göteborg hör trots det till stadens tätast befolkade områden och visar hur bra det är att bygga täta kvarter med traditionell bebyggelse. Ljusa lägenheter, levande socialt liv och god service. Uppenbarligen inte vad Caldenby vill ha.

Barnrikehusen från 1940-talet erbjuder också en känsla av rymlighet i bostäderna och tillgång till dagsljus men ingenting därutöver. Inga halvprivata gårdar och inga gator med folkliv, butiker och caféer. På samma sätt är det i de flesta miljonprogramsområden. Barnrikehusområden och miljonprogramsområdena är också rent generellt bland de glesast befolkade bostadsområdena i Göteborg. Glest befolkat, inget socialt liv och begränsad service. Det är tydligen vad Caldenby vill ha.

Det är också delvis byggandet av modernistiska miljonprogramsområden i innerstaden som gjort att torg som Skanstorget (som Caldenby vill bevara) inte längre behövs. Modernismens höga kolosser i Annedal (ett byggande Caldenby gillar och försvarar) innebar en befolkningsminskning så att där idag bara bor mindre än hälften så många invånare som tidigare och ändå är den bebyggda markytan större än tidigare. Annedal saknar i stort fungerande innergårdar och gator med folkliv. I Masthugget (då menar jag inte Stigberget/Masthuggsbergen, det som kallas Nya Masthugget), Kommendantsängen och Olivedal som inte bebyggts med modernistiska Caldenby-hus i gles formering är befolkningen lika stor som på 1930-talet. Där byggdes nytt på 1990-talet. Nya hus som anpassades och passades in i det befintliga. Mycket bättre än det byggande Caldenby verkar förorda.

Idag finns det egentligen bara en grupp som vill bygga den typ av kvarter som skapar bra boendemiljöer och bra utemiljöer och som förordar bra stadsplanering som leder till ett bra byggande. Arkitekturupproret.

Advertisements