Paulina Neuding skriver ibland krönikor i GP. Nu har hon skrivit en krönika på debattsidorna. Den handlar om brottslighet och tullen. Internationella stöldligor och Sverige. Hon har precis lika mycket fel som Håkan Boström. Att tullen inte skulle kunna ingripa mot brott är en skröna. Det är helt enkelt inte sant. Att företrädare för Tullverket hävdar det har mycket lite med verkligheten att göra. Det handlar bara om att de vill ha mer pengar.
Sen angriper Neuding också den svenska offentlighetsprincipen. Att det skulle var så himla lätt att få reda på vara folk som har fina bilar bor etc. Det är dock precis lika lätt i de flesta nordiska länder. För att få veta vem som äger en viss bil krävs ett samtal. Det går inte att söka på internet. Inte i Sverige i alla fall. Vem som bor var går att söka fram på internet och vilka bilar de har går då då också att hitta. Men det är likadant i många andra länder.
Vissa uppgifter om folk är till och med lättare att hitta i andra länder som Danmark och Norge. I Sverige går det inte att se hur rika folk är. Förmögenheter är inte offentliga. Det går att se hur rika folk i Norge är. I Sverige går det inte att se vem som äger ett företag utan bara vilka som sitter i företagets styrelse. I både Danmark och Norge är det lätt att se vilka som äger ett företag. Detta har inget med brott att göra men visar att den svenska offentligheten knappast är mer omfattande än i jämförbara länder.
För mig är offentlighetsprincipen en garanti för demokrati, Ett hinder för korruption, Det ger en möjlighet att granska makthavare. För Neuding är den bara till bekymmer, men så är hon väl inte heller nån anhängare av demokrati. Eller?
