Igår var det den 9 november. Natten mellan den 9 november och 10 november var kulmen på de våldsamma pogromer mot judar, Novemberpogromerna, som genomfördes i Tyskland mellan den 7 och 13 november 1938. Tusentals judiska butiker förstördes och judar dödades, fängslades, deporterades och spärrades in i koncentrationsläger. Natten kallas Kristallnatten och varje år leder datumet till att antisemitism uppmärksammas. Rasism och fascism i alla former måste alltid bekämpas och att uppmärksamma Kristallnatten och Novemberprogromerna genom möten, minnesstunder och minnesmarscher är ett bra sätt att göra det.
Samtidigt ska vi inte förledas att tro att antisemitismen är det stora problemet när det gäller intolerans och rasism. Sannolikt det så att judar är mer utsatta än många andra folkgrupper mätt i antal anmälda hatbrott per 100 000 judar jämfört med hatbrott per 100 000 muslimer eller 100 000 homosexuella. Men det finns inga tecken på att antisemitismen ökar och det är inte heller den vanligaste typen av hatbrott. De typer av hatbrott som ökat över tid de senaste 10 åren när det gäller antal anmälningar är främlingsfientliga, transfobiska, islamofobiska, kristofobiska och andra antireligiösa hatbrott. Antalet anmälningar av antisemitiska hatbrott ökar inte. Så när folk i media ständigt hävdar att antisemitismen ökar och att hotbilden mot judar ökar så är det inte sant.
Under 2016 identifierades uppskattningsvis drygt 180 anmälningar med antisemitiska motiv, vilket är 34 procent färre än 2015 vilket är jämförbart med nivån år 2013 och tidigare. De vanligaste brottstyperna i anmälningarna var olaga hot/ofredande (49 procent) och hets mot folkgrupp (27 procent). Vanligaste brottsplatserna var allmän plats (24 procent), internet (20 procent) och i eller i nära anslutning till den utsattas hem (19 procent).
Som med alla brott så är dock anmälningsstatistiken lite osäker när det gäller att bedöma utvecklingen. De flesta hatbrott anmäls sannolikt inte och därför kan antalet anmäld hatbrott ge en felaktig bild av utvecklingen. Därför undersöks också utsattheten i frågeundersökningar som Nationella Trygghetsundersökningen (NTU).
När det gäller andelen som uppger att de utsatts för antireligiösa hatbrott kan en viss ökning konstateras under perioden 2011–2016. Ökningen utgörs främst av en ökning bland utsatta män (från 0,2 % 2011–2013 till 0,5 % 2014–2016), eftersom andelen utsatta kvinnor har legat på en relativt stabil nivå under hela mätperioden (mellan 0,4–0,5 %).
Andelen som i genomsnitt (per år) uppgett utsatthet för antireligiösa hatbrott under perioden 2011–2016 är lika stor bland män som bland kvinnor, medan andelen är större ju yngre åldersgrupper som studeras. Utsattheten är tydligt större bland utrikesfödda och svenskfödda med minst en utrikesfödd förälder än bland svenskfödda med båda föräldrarna svenskfödda, och skillnaden är störst bland kvinnor. Även sett till inkomst och familjetyp finns det stora skillnader, eftersom andelen utsatta är större bland de med lägre inkomst, och bland ensamstående. Särskilt bland ensamstående män med barn är andelen utsatta större. Resultaten visar även att det bland kvinnorna inte finns några skillnader i utsatthet sett till boendeort, medan andelen utsatta bland männen är tydligt lägre i storstadsregionen Göteborg.
Bland de som svarat att de utsatts för antireligiösa hatbrott är trakasserier (45 %) och hot (44 %) ungefär lika vanligt, följt av misshandel (20 %) och rån (7 %). Skillnaderna mellan män och kvinnor är överlag betydligt mindre bland de som utsatts för antireligiösa hatbrott än bland de som utsatts för främlingsfientliga eller homofobiska. Ett undantag är utsattheten för rån, som däremot är vanligare bland män (10 %, jämfört med 4 % bland kvinnor).
Inte i någon undersökning eller någon statistik går det att hitta belägg för en ökande antisemitism i samhället. De ständiga (falska) påståendena om detta är dock ett problem. Det blir en effekt av falsklarm. Om sådan ständig upprepas kommer människor vaksamhet mot antisemitism att minska. Det är därför viktigt att inte påstå saker som saknar verklighetsbakgrund. Påståenden om en ökande antisemitism saknar verklighetsbakgrund och bygger inte på fakta utan rent känslomässiga ställningstaganden. Sådant kan inte ligga till grund för en bra diskussion eller för åtgärder.
Intressant är också att hatbrottsanmälningarna är markant färre i Västsverige än i övriga Sverige och färre i Göteborg än i övriga svenska storstäder.
