Gårdstensbostäder arbete med att lyfta stadsdelens status, minska social problem och problem med brottslighet har lyfts fram som ett bra exempel på hur bostadsbolag och myndigheter kan samarbeta för att göra en stadsdel bättre. Projektet har inneburit att lokalbefolkning engagerats och tar del i Bostadsbolaget Gårdstensbostäders verksamhet och fastigheternas skötsel och utformning. Föreningslivet har engagerats och mycket annat har gjorts. Det hela har uppenbart fungerat, men det finns också tydliga baksidor.
Om jag förstått saken rätt är renovräkningar en av de metoder som använts för att rensa stadsdelen på oönskade personer med ”felaktigt” beteende och sociala problem. Renovräkningar handlar om att husen utryms när de ska renoveras. När folk fick flytta handplockades bara de människor som Gårdstensbostäder tycker var ordentliga och skötsamma. Hyresgästerna evakuerades utan återflyttningsrätt. Det är ytterst tveksamt om tillvägagångssättet ens är lagligt. Renovräkningar ökar segregationen även om olagliga metoder inte används:
”När hyresvärdar renoverar så mycket att hyresgästen inte har råd att flytta tillbaka efteråt.” Så förklarar forskaren Sara Westin begreppet renovräkning (renoviction på engelska). Boverket har undersökt flyttmönster i samband med omfattande upprustningar och konstaterat att 25% av de boende flyttar i samband med renovering och det är de ekonomiskt svagast som flyttar i störst utsträckning.
Ibland räcker det med hotet om omfattande renoveringar för att folk ska börja flytta. På Pennygången ökade utflyttningen med 417 procent bara för att Stena Fastigheter berättade att de tänkte renovera (och höja hyrorna med 60 procent).
Pennygången ligger i Högsbohöjd i Göteborg.
Dessutom hade Gårdstensbostäder länge en uttalad policy om att inte hyra ut till socialbidragstagare:
För att minska områdets sociala problem infördes en uthyrningspolicy som exkluderade socialbidragstagare som hyresgäster. Detta fick en del negativ medial uppmärksamhet. Dessutom reserverades majoriteten av de nyrenoverade lägenheterna i Solhusen till hyresgäster utifrån. Hyresgäster med missbruksproblem eller inblandning i kriminalitet blev vräkta för att öka tryggheten och trivseln i området.
Policyn är numera officiellt borttagen, men en del tyder på att den i viss utsträckning fortfarande tillämpas.
En annan metod som Gårdstensbostäder verkar ha använt är helt säkert olaglig. De ringer på där de misstänker andrahandsuthyrning och kräver att de som öppnar dörren ska identifiera sig. Ett bostadsbolag har ingen som helst rätt att kräva id-kort av någon i en sådan situation. Inte ens polisen har rätt att kräva id av någon som inte misstänks för brott. Om bolaget vid en sådan olaglig id-kontroll påträffar någon som visar sig hyra i andra hand utan godkännande av värden slängs de ut. Det innebär det att den olagliga andrahandsuthyrningen upphör men det drabbar också folk som har det svårt att komma in på arbetsmarknaden och personer som lever under mycket utsatta förhållanden.
Att bolaget använder olagliga metoder är inte okej, även om det är för att bekämpa otillåten andrahandsuthyrning. Att bekämpa brott med andra brott är inte ett bra sätt att arbeta. Det är dessutom ett arbetssätt som fungerar som grogrund för korruption.
Gårdstensbostäders sätt att arbeta driver bort människor med sociala problem till andra utsatta områden och leder därmed till ökade problem på andra håll. Nån lösning på social utsatthet, segregation och utsatthet är det därför inte utan det är snarare en metod som ökar utsattheten och segregationen. Om alla bostadsbolag i utsatta områden skulle arbeta på samma sätt skulle det leda till en stor mängd socialt utsatta skulle tvingas leva på gatan som bostadslösa.
Naturligtvis finns det också en hel del möjliga positiva effekter. Exempelvis ökad delaktighet hos befolkningen vilket medför ett större ansvarstagande och ökad social kontroll. Kluster av problemfamiljer och ungdomsgäng med spirande kriminalitet kan splittras. Men det uppväger kanske inte de negativa konsekvenserna av Gårdstensmodellen.
I media har det också förekommit kommentarer om framgångarna i Gårdsten med att diversifierat boende är modellen. Dvs. fler bostadsrätter skulle innebära minskade social problem. Sannolikt kan högre andel bostadsrätter få sådana konsekvenser då många socialt utsatta och fattiga familjer kan tvingas bort på det sättet men det är svårt att faktiskt se något sådant samband i Göteborg. Det är samtidigt också en lika problematisk metod som renovräkningar. En metod som slår mot de mest utsatta och de fattigaste. När det gäller Gårdsten är påståendena om det diversifierade boendet dock inte sanna.
En positiv effekt av ett diversifierat bostadsbestånd är också att folk kan bo kvar samma område och där göra en så kallad boendekarriär. När människor bor kvar skapar det en social stabilitet, ökat ansvarstagande och ökad social kontroll.
Gårdsten utmärker sig dock inte på något sätt när det gäller diversifierat boende bland Göteborgs utsatta stadsdelar. Jag utgår från att alla områden i Tynnered, Biskopsgården, Backa och Hjällbo ska räknas som utsatta även om Guldringen, Skälltorp, Eriksbo, Ängås, Svartedalen och Länsmansgården kanske egentligen inte borde räknas som utsatta områden.
Stadsdel, andel hyresrätter, bostadsrätter, äganderätter
Skattegården, 95,5%, 0, 4,5% (Tynnered)
Östra Bergsjön, 91,7%, 2,9%, 5,5%
Hjällbo, 91,6%, 0, 8,5%
Norra Biskopsgården, 90,3%, 8,4%, 1,3%
Lövgärdet, 88,7%, 5,7%, 5,5%
Gårdsten, 85,4%, 9,3%, 5,2%
Eriksbo, 82,1%, 15,6%, 2,3% (Hjällbo)
Södra Biskopsgården, 81,6%, 10,7%, 3,3%
Hammarkullen, 80,5%, 0, 19,6%
Grevegården, 78,5%, 21,5%, 0 (Tynnered)
Rannebergen, 77,5%, 0, 22,5%
Länsmangården, 77,0%, 22,3%, 0,6% (Biskopsgården)
Västra Bergsjön, 75,4%, 18,3%, 6,3%
Brunnsbo, 68,3%, 0,3%, 31,5% (Backa)
Ängås, 60,5%, 22,4%, 17,1% (Tynnered)
Svartedalen, 60,1%, 38,2%, 1,6% (Biskopsgården)
Kannebäck, 51,%, 33,3%, 14,9% (Tynnered)
Jättesten, 47,2%, 24,9%, 27,9% (Biskopsgården)
Backa, 49,2%, 32,3%, 18,5%
Guldringen, 35,4%, 64,6%, 0 (Tynnered)
Skälltorp, 24,1%, 62,6%, 13,3% (Backa)
I tabellen finns alla stadsdelar (primärområden) som troligen klassas som utsatta i Göteborg. En del stadsdelar med större problem än Gårdsten har högre andel bostadsrätter och mer diversifierat boende så resonemanget i GT om bostadsrätter i Gårdsten är helt enkelt inte korrekt. Det går alltså inte att se ett samband mellan hög utsatthet med stora sociala problem och andel bostadsrätter. Inte heller är det möjligt att se ett samband mellan andelen hyresrätter och hög utsatthet om vi tar med alla områden med stor andel hyresrätter dvs även om råden i innerstan. Sambandet finns i viss mån om vi bara tittar på förortsområden och det är tydligt tittar på de mest utsatta stadsdelarna. Det är därför inte bostadsformen som avgör om befolkningen i ett område har stor utsatthet eller inte. Det är istället en klassfråga. En fråga om inkomster, sociala och ekonomiska förhållanden.
Förortsstadsdel, andel hyresrätter
Skattegården, 95,5% (utsatt)
Tofta, 94,0%
Ö. Bergsjön, 91,7% (utsatt)
Hjällbo, 91,6% (utsatt)
N. Biskopsgården, 90,3% (utsatt)
Högsbohöjd, 89,9%
Lövgärdet, 88,7% (utsatt)
Frölunda Torg, 88,2%
Gårdsten, 85,4% (utsatt)
Eriksbo, 82,1% (utsatt?)
Att Gårdsten har minskad brottslighet och att brottsligheten är lägre än genomsnittligt är inget unikt. Den anmälda brottsligheten minskar i de flesta av Göteborgs förorter och i hela Göteborg. Brottsligheten är och har dessutom nästan alltid varit lägre i dessa områden än genomsnittligt, dock inte i Gårdsten där den 1997 var genomsnittlig. I Gårdsten har brottsligheten därför minskat mer än genomsnittet. Kanske inte så underligt när bolaget vräkt kriminella och missbrukare och vägrat hyra ut till människor med problem. Dessa människor har då hamnat i andra stadsdelar där brottsligheten då inte minskat lika mycket.
I en storstad återfinns den höga brottsligheten alltid i centrala nöjeskvarter och handelsområden. I Göteborg handlar det om Nordstan, området kring Järntorget (Haga, Pustervik, Masthugget och Olivedal) och området kring Kungsportsavenyn (Lorensberg). Att påstå (som publikationen Aktuell Säkerhet gör) att minskad kriminalitet är ett resultat av Gårdstensmodellen är troligen helt felaktigt.
Läs också:
