I den mycket märkliga rapporten Våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet i Sverige klumpas politiska aktivistgrupper ihop med tungt kriminella. Det är befängt att kalla politiska vänsteraktivister för organiserade kriminella. Det finns inga som helt likheter mellan grupperna mer än rent ytliga saker som att de kartlagda grupperna kan tänka sig att använda våld i vissa sammanhang. Men det grundläggande skiljer sig åt:
- Politiska aktivister vill påverka samhället, de vill förändra. Kriminella vill tjäna pengar.
- Politiska aktivister arbetar för andra. För att andra ska får det bättre. Kriminella arbetar för sig själva. För att de själva och deras arbetsgivare ska tjäna mer pengar.
- Politiska aktivister arbetar utan ersättning förutom i undantagsfall. Kriminella arbetar enbart för ersättning. Får de inga pengar eller tjänar de inga pengar arbetar de inte.
Enligt rapporten är andelen som behandlats för psykiska sjukdomar av nåt slag också högre i alla de berörda grupperna, både i den organiserade brottsligheten och bland de så kallade extremisterna, än i befolkningen som helhet. Men det är en synvilla. Även våldsbrottsligheten förefaller mycket hög i alla grupper, men det är också delvis en synvilla, framförallt när det gäller vänsteraktivister (autonoma extremister kallas de i rapporten).
Det är alltså inte sant att våldsbrottslighet är den vanligaste formen av brott bland autonoma. Det är en synvilla beroende på hur studiegruppen valts ut. Urvalet av personer kommer från polisen och säkerhetspolisen (Säpo):
Studiepopulationen består av de personer som förekommer i Polismyndighetens uppgiftssamlingar över så kallade antagonistiska miljöer. Dessa omfattar våldsbejakande extremism, fotbollsfirmor, medlemmar i olika typer av kriminella gäng, brottsliga aktörer utan grupptillhörighet i socialt utsatta områden och andra individer i den organiserade brottsligheten. Här ingår även uppgifter från Säkerhetspolisen över aktiva individer inom de tre våldsbejakande extremistmiljöerna och som de senaste åren kunnat knytas till händelser som varit aktuella i myndighetens uppföljning av misstänkt ideologiskt motiverad brottslighet, samt enskilda personer enligt ovan men utan tydlig koppling till en organisation, grupp eller miljö. Säkerhetspolisens uppgifter omfattar den islamistiska miljön, vit makt-miljön och den autonoma miljön. För att utesluta överlappningen har uppgifter från dessa två myndigheter slagits ihop till en grupp unika individer som vi benämner studiepopulationen.
De flesta politiska aktivister förekommer med andra ord inte i materialet. Framförallt gäller detta vänsteraktivister De har aldrig begått brott eller aldrig blivit gripna för brott. De flesta av dem är inte kända av polisen, inte heller av säkerhetspolisen. I Säpos material finns dock en del sådana personer med men eftersom de aldrig har begått några brott ingår de inte i gruppen som ligger till grund för statistiken då de inte finns i misstankeregister och lagföringsregister (dessa sköts av Brå). De flesta vänsteraktivister som åkt fast för brott har åkt fast för våldsbrott. De allra flesta sådana våldsbrott under den studerade perioden 1985-2016 skedde i samband med demonstrationerna i Göteborg år 2001 och vid andra liknande tillfällen som nazisternas Salem-marscher och andra nazistaktioner. En stor del av brotten vid sådana tillfällen är skapade av polisen och i Göteborg 2001 var polisen ansvariga för att orsakat flertalet då människor behövde försvara sig mot polisens kraftiga våldsanvändning.
Genom att det flesta av de 193 personerna i rapportens så kallade autonoma grupp hör till de få vänsteraktivister som faktiskt dömts för brott överdrivs vänsteraktivisters brottslighet mycket kraftigt. Genom att det dessutom främst handlar om personer som begått våldsbrott överdrivs också andelen våldsbrott som begås av vänsteraktivister. Bland personer som begått våldsbrott är sannolikt inslaget av psykiska sjukdomar lite högre än i befolkningen som helhet. Följaktligen överdrivs också andelen som behandlats för psykiska besvär. Faktum är att materialet som presenteras i rapporten är helt oanvändbart för någon from av analys. En korrekt analys skulle troligen visa att det inte på något område finns nån likhet mellan vänsteraktivister och organiserade kriminella. Detta är helt i linje med att det i rapporten inte kunnat påvisas någon som helst överlappning mellan vänsteraktivister ”autonoma extremister” och organiserad brottslighet. Vänsteraktivisterna hör inte hemma i rapporten. De har inget gemensamt med någon av de andra grupperna på något sätt.
Det är en stor skandal att en statligt finansierad rapport kan var så usel att den presenterar helt felaktig och värdelöst material utan något som helt egentligt värde. Det är slarvigt och dåligt. En lika stor skandal är det att inga dagstidnings, TV eller radiojournalister förmått läsa rapporten kritiskt och ifrågasätta den. All kritik jag hittills sett mot den slappa och slarviga rapporten har formulerats av bloggare och alternativa media som mc-klubbarnas Payback och det oberoende magasinet Paragraf.
Mina övriga inlägg om rapporten:
- Överdrifter om mc-gängen i rapport om organiserad brottslighet
- Högerextremism och organiserad brottslighet hänger ihop
- Att klumpa ihop politiska aktivister med kriminella är befängt
Magasinet Paragraf:
Ytterst tveksam rapport om 15 000 organiserade brottslingar
Payback:
Rapport fylld med gravt felaktiga sifferuppgifter
Konst & Politik:
