Nationalism och demokrati tvillingfödda

Nationalism - five roas to modernityBoktips
Nationalism – Five Roads to Modernity
Liah Greenfeld
Harvard University Press

Nationalism och demokrati tvillingfödda

Samhällsvetenskapen och vänstern vill gärna hålla fast vid den gamla förlegade förhoppningen att ett modernt progressivt samhälle utplånar den reaktionära nationalismen. Men tendensen idag är mer nationell (etnisk och religiös) identitet världen över. Det är en verklighet som kräver mer insikt än indignation.

Den israelisk-amerikanska judisk-ryska tvärvetenskapliga samhällsforskaren och nationalismexperten Liah Greenfeld inleder kortfattat sin djupgående förklaring av nationalismen i naturvetenskap, evolution, biologi, psykologi och människonatur (en ovanligt bred ansats i hennes forskarkretsar):

Människan är en av födseln (såväl individuell som) social och kollektiv djurart som naturligt samarbetar solidariskt i ett samhälle, med vilket hon känner en gruppidentitet. Detta nämns inledningsvis, och författaren betonar att det mänskliga behovet av en vi-identitet och grupptillhörighet inte nödvändigtvis behöver innebära just en nationell identitet.

Den nationella identifikationen menar hon började sitt segertåg över världen i England på1500-talet. Senare följt av pionjärerna USA, Frankrike. Tyskland och USA – fem olika vägar till modernitet, som fick efterföljare fram till dagens svåra nationsbyggande i Afrika (det senare min reflexion). Nationen blev den nya världens identitet.

Under den medeltida europeiska feodalismen var den folkliga identiteten främst bylokal, kungalojal och kristet universell (den katolska påvekyrkan). Men i inbördeskrigets England på 1500-talet försvann på olika sätt delar av den feodala adelsöverklassen. Ett sociala vakuum skapade i samhället topp, som måste fyllas.

Blått ärvt aristokratiskt blod kompletterades med social mobilitet uppåt av kompetenta personer. Den stelbenta sociala hierarkin luckrades upp och adel, kung och kyrka försvagades. Ett nytt (prekapitalistiskt och protodemokratiskt) samhälle växte fram som fodrade en nytt ideologiskt rättfärdigande (som marxismens ideologiska överbyggnad, min kommentar).

Med en försvagad traditionell elit kunde duktiga personer ur de breda folkdjupen ta sig fram till ledande positioner i det nya samhället. Alltfler av vanligt folk övertog makten från Gud, kung, påve, adel i en utdragen politisk process. Hur skulle dessa oväntade socioekonomiska förändringar förstås och förklaras i den dåtida feodala världen?

Där och då föddes nationalismen med sin klargörande ideologiska idé om Folket (befolkningen) som Nationen (staten). Bestående av (politiskt) jämlika medborgare som bärare av makten och suveräniteten i samhället. Klassamhället fanns kvar men eliten var utbytbar, och klassresor var möjliga (min kommentar). En grundläggande demokratiserande ny jämlikhet uppstod i samhällsstrukturen.

Tvärtom givna tankemönster menar därför Liah Greenfeld att det inte var moderniteten som skapade nationalismen – det var nationerna som skapade det moderna samhället. Nationens idé växte samtidigt fram som Demokratins idé. De förenades i tanken på folkstyre. Nation som folkmakt, demokrati som folkmakt. Två tvillingtankar.

När nationalismen spred sig över Europa och världen kom tanken på folkets demokratiska, medborgerliga, civila suveränitet (maktinnehavet internt och externt), att kompletteras eller ersättas av tanken på folkets unikhet, dess särart som eget avgränsat etniskt-kulturellt folk (det ledde

ibland till auktoritära nationalstater). Dessa två nationsformer benämns även fransk medborgerlig civil upplysningsnationalism versus tysk kulturell etnisk romantisk nationalism (min kommentar).

Nationalismen lyfte alltså först fram Folket som suverän bärare av samhällsmakten, senare som homogena kulturella enheter med rätt till egna enade nationer i form av nationalstater. Under protesterna som störtade DDR kom dessa två folktankar fram i slagorden ”Vi är Folket” respektive ”Vi är ett Folk” (min kommentar).

Från mina egna studier av nationalismen (B-C-D-uppsatser i internationella relationer) vill jag mena att alla nationer har blandningar av såväl politisk-statliga som kultur-etniska drag – i olika proportioner. Vidare att den inledande folkligt-progressiva nationalismen i slutet av 1800-talet togs över av en elitär officiell borgerlig överklassnationalism.

Det var just denna fas av nationalismens utveckling som den unga socialismen och arbetarrörelsen mötte, vilket skapade dess än idag negativa inställning till fenomenet nationalism. Detta trots att vänstern själv har medverkat i, och har stött, såväl folkligt radikal antifascistisk som militant patriotisk antiimperialistisk nationalism de senaste hundra åren.

Men att överklassen i klassegoistiskt syfte lade sig till med en förvrängd och aggressiv nationalistisk retorik är inte konstigare än att eliter lagt sig till med inledningsvis radikal kristendom, buddhism, islam och socialism. Och förvanskat även dessa tankesystem i eget reaktionärt intresse.

Sedan ungefär 1980 (efter 100 år av borgerlig nationalism) har de ledande kapitalistklasserna i världen i mycket lämnat nationalismen för EU-superstat och global maktutövning i form av ledande väststater och deras internationella maktorgan. En farlig och auktoritär maktcentralism.

Detta eftersom Nationen förblir den hittills högsta formen av fungerande (politisk) Demokrati. Och identifikationen med Folket man är en del av kvarstår som den starkaste sociala samhörigheten. Den växande högerpopulismen har förstått detta och missbrukat det i rasistisk anda.

Ultrahögerns hatextremism åsido – nationen behövs ännu för en fungerande politisk demokrati med solidaritet, välfärd och folkhem. Då en inkluderande antirasistisk nation där krig, konkurrens och konflikt med grannländerna har ersatts av samarbetande fredliga syskonrelationer. Precis som skett i vårt Norden med dess (de senaste hundra åren) jämlika statliga förbindelser.

När makten lämnar nationen för internationell uppbyggnad av vad som i praktiken blir en slags superkapitalistisk världsregering, ja då går demokratin förlorad. I kampen mot globalismen har därför den demokratiska nation(alismen) ännu sin givna plats, menar jag.

Hans Norebrink, arbetarsocialist, radikaldemokrat, vänsternationalist

# Den utdragna engelska nationen, demokratin och revolutionen kom före de franska dito. Men det var den snabba samhällsomvandlingen i Frankrike från 1789 som mest kraftfullt spred nationella, demokratiska och revolutionära idéer i världen.

# Max Webers klassiker ”Den protestantiska etiken och kapitalismens anda” kopplar kapitalismens uppkomst till protestantismen. Liah Greenfeld ser istället nationalismen bakom kapitalismen i den andra boken i hennes nationalismtrilogi: ”Kapitalismens ande: nationalism och ekonomisk tillväxt”trilogi: ”Kapitalismens ande: nationalism och ekonomisk tillväxt”

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!