Envis hjälpsamhet

Ömsesidig hjälpBoktips
Ömsesidig hjälp
Piotr Kropotkin
Bokförlaget Hansson & Bruce

Envis hjälpsamhet

Darwins evolutionsvetenskap misstolkades ofta anno dazumal i högerreaktionär riktning. Alla individers konkurrens till döds. De starkastes överlevnad. Djungelns lag. Elitens seger över folket.

Låt de fattiga klasserna och länderna gå under i kampen för tillvaron, och låt den överlägsna härskarklassen i de vita imperierna styra världen. Hjärtlös råkapitalism. Elitär socialdarwinism. Rasistisk rasbiologi. Människofientlig nazism.

Men även om vissa av Darwins skriverier kunde utnyttjas och snedvridas av den västliga vita överhetens propagandister – som Malthus och Huxley – så framhöll Darwins starkt hur internt hjälpsamma människogrupper hade överlägset mycket större överlevnadsframgångar än grupper av bråkande egoister.

Det betonade också den alternativa då minoritära tolkning av darwinismen som också utvecklades för hundra å sedan. Detta i motsats till den då i debatten dominerande, politiserade och kapitalismförsvarande versionen av (social)darwinism som rå dödlig resurs- och maktkamp i naturen och i samhället.

Mot den engelska ”högerdarwinismen” stod den mer okända ryska ”vänsterdarwinismen”. Exempelvis den ryske prinsen, naturvetaren och anarkisten Piotr Kropotkin och hans än i dag lysande, fräscha och inspirerande storverk ”Ömsesidig hjälp”.

Med ett nästan lika imponerande efterord av översättaren Bo Greider – innefattande en idésammanfattning och en placering av Kropotkins tidiga mästerverk i vår tids vänsterdebatt.

I princip är Kropotkins 300-sidorsbok en lång, kunnig och detaljerad redogörelse för vilken roll samarbete, sällskaplighet, rättvisa, syskonskap, gruppliv, jämlikhet, solidaritet och hjälpsamhet spelar i naturen och i samhället. Hos djuren, ”vildarna”, samt hos antikens och nutidens människor.

Speciellt framhåller han dock den i hans ögon ljusa medeltiden. Med dess fria stadsstater, skråorganisationer, olika slags bysamfälligheter samt brödraskap och allehanda institutioner för medmänsklig hjälpsamhet. Självreglerade, spontana, folkliga och självförvaltande (jägarsamlaridealen överlevda i de nya klassamhällena – min kommentar).

Mot det ställer han den nya tidens från 1500-talet uppkomna militära, byråkratiska, centraliserade nationalstater, vilka han ansåg underminerade det medeltida frivilliga gräsrotssamarbetet underifrån i dess form av små varma (ofta lyckliga) mänskliga gemenskaper.

Som frihetlig anarkist (socialist?) var han också vid sin död 1921 i Ryssland mycket desillusionerad över den leninistiska centralstatliga sovjetsocialismens utveckling. Kanske hade han tänkt annorlunda om de senare uppkomna (social)demokratiska välfärdsstaterna (folkhemmet), som översättaren antyder.

Tanken på en frihetlig flerpartidemokratisk vänstersocialism byggd underifrån av folkmaktsstyrda arbetsplatser med kollektiv kraft och individuellt självförverkligande kan finna ett sentida stöd i ”Ömsesidig hjälp”.

Varför inte i samarbete mellan arbetartjänstemannakooperativ, lokalkommuner och nationalstater, och globalt och horisontellt samverkande nationer (ingen toppstyrd Brysseldiktatur eller Världsbanksdiktat, min kommentar).

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedts tankar om att i den offentliga sektorn låta skapa demokratiska jämlika öar av arbetarmakt och självförvaltning inom storsamhällets ramar (typ intraprenad, min kommentar) ligger också nära Kropotkins tankar.

Denne var ingen orealistisk drömmare. Han insåg klart att evolutionen skapat såväl en samarbetande kollektiv sida som en konkurrerande egoistisk dito i människosläktet. Men han framhöll den ”goda” sidan av människan eftersom det dåtida debattklimatet präglades av en tro på den ”onda” sidan av människans.

Idag har den evolutionsvetenskapliga forskningen kommit ikapp Kropotkin. Sedan 60-talet betonar allt fler forskare den altruistiska, osjälviska, samarbetande och djupt moraliska sidan av människan. Ett evolutionärt gruppurval av de mest hjälpsamma grupperna har förädlat människan (mitt uttryck).

Kropotkin insåg vidare att människan ofta(st) sätter den egna gruppen och nationen före andra. Men han hoppades på en växande mänsklig vi-känsla som skulle inkludera hela mänskligheten och allt levande.

Det var en modern ekosocialistisk, humanekologisk och internationalistisk tanke om något. Kropotkin har alltså något optimistiskt att säga till dagens (vänster)människor, men svängningen i debatten till hans fördel fick han inte själv uppleva. Från boken:

”Kropotkin dog sannolikt i en känsla av djupaste nederlag (en känsla jag själv delar som gammal desillusionerad kommunist, min kommentar), men i ”Ömsesidig hjälp” träder han åter fram som en av vänsterns djupaste visionärer…Likaså inspirerande är att samhällsoptimismen växer ur närheten till naturvetenskaperna”.

Hans Norebrink, 69, rödgrön vänster

Köp boken från Adlibris

Köp boken från Bokus

Advertisements