Afrikagrupperna kritiska till TV-programmet Boermorden

det avsnitt av Korrespondenterna som har rubriken ”Boermorden” ger SVT en hårt vinklad bild av utvecklingen av våldet i Sydafrika och brister i kraven på opartiskhet anser Afrikagrupperna. Deras generalsekreterare Louise Lindfors har därför anmält programmet till Granskningsnämnden.

Sydafrika är ett land med stor ojämlikhet, djupa klyftor samt starkt rasistisk och hierarkisk struktur och kultur. Rester av apartheid och kolonialism är levande i samhällets alla delar. Besvikelsen och frustrationen är stor då bakslagen staplats på varandra efter frigörelsen 1994, då många såg en ljus framtid och hoppades på frihet från rasism, våld och förtryck.

Trots demokratiskt statsskick och en stark konstitution avseende mänskliga rättigheter har ojämlikheten ett järngrepp om Sydafrika och runt fjorton miljoner av landets invånare lever på en mindre än 1,25 dollar per dag, vilket är FN:s definition av fattigdom. Frågan om landrättigheter och frågan om housing – det vill säga människors rätt till bostäder med grundläggande infrastruktur såsom vatten, el och internet – är två av de mest politiskt laddade frågorna.

Världsbanken kunde tidigare i år konstatera att Sydafrika är det land som har världens största inkomstklyftor. Var tredje sydafrikan är arbetslös eller står utanför den formella arbetsmarknaden. Våldet ökar i takt med att inkomstklyftorna ökar. Under det senaste året uppskattas antalet mord till femtiosju om dagen, något som också redovisas i Korrespondenterna, men det bryts inte ner på olika grupper så det går att se vilka människor som är mest utsatta. Afrikagrupperna menar att programmet sätter den vita människan står i centrum medan andra etniska grupper avhumaniseras och misstänkliggörs. Detta perspektiv genomsyrar enligt Afrikagrupperna hela reportaget och bidrar till en hårt vinklad och ofullständig bild av de politiska och sociala utmaningarna i Sydafrika idag.

I SVT:s program ”Boermorden” skildras läget i Sydafrika enligt Afrikagrupperna ur ett ensidigt perspektiv där just det rasistiska högerextrema blocket ges tolkningsföreträde. SVT har valt att vinkla programmet på hotet mot vita farmare, men ger inte en objektiv och rättvis bild av situationen i övrigt. Att svarta människor drabbas i långt större utsträckning av våld och mord i Sydafrika redovisas inte på ett tydligt sätt i programmet. Terminologi, referenser och analys stärker och normaliserar istället de högerextrema krafterna.

Begreppen ”folkmord på vita” och ”storskaligt mördande av vita” används inte mindre än sju gånger i programmet och endast en gång i en problematiserande kontext. I programmet redovisas siffran 62 mord på vita lantbrukare per år. Av de över 20 000 mord per år som också redovisas som bakgrundsstatistik utgör alltså gruppen vita lantbrukare 0,3 procent. Slutsatsen i programmets sammanfattning är ändå att dessa vita farmare är ”en utsatt grupp”. Hur många svarta lantarbetare eller till exempel kvinnor som mördats, för att nämna två i långt större utsträckning utsatta grupper, är tydligen inte intressant i sammanhanget – eller ens värt att nämnas? Inte heller det faktum att det är både vita och svarta farmägare som mördats. Den förklaringsmodell som används verkar direkt hämtad ur högerextrem propaganda. Bland intervjuas annat företrädare för den våldsbejakande och högerextrema organisationen Suidlanders ute på en skyttebana där de beväpnade med automatvapen pratar om ett kommande krig mellan svarta och vita i den före detta Apartheid-staten.

Av programmets 30 minuter får den säkerhetsexpert, Johan Burger, som problematiserar retoriken cirka 1,5 minuter till sitt förfogande. Hans uttalande som rakt av avfärdar att begreppet folkmord är applicerbart på detta fenomen, ges heller ingen vidare kommentar eller fördjupning.

Johan Burgers röst hörs dessutom först efter den första halvan av programtiden som skildrat två av de offer för attackerna med långa, smärtsamma vittnesskildringar, personligt och empatiskt porträtterat och med detaljer som ger stark sympati för offren och skapar en bild av fienden som en våldsverkare helt utan samvete. En drabbad man uttrycker att det är djävulens verk, demoner. Kvinnan berättar att hela hennes liv rasade samman, men ”de” kunde bara fortsätta med sina liv som om ingenting hade hänt. Båda dessa uttalanden är enligt Afrikagrupperna starkt rasistiskt orienterade, men i programmet skildras dessa som offer medan de ”riktiga” rasisterna är de män som senare ges ytterligare utrymme att förmedla sin världsbild och ideologi.

Mobiliseringen genom nätverken Afriforum och Suidlanders för kriget mot svarta skildras som ett medvetet, lagligt, moraliskt och demokratiskt initiativ och de röster som hörs om nyttan att träna sig för att skjuta svarta människor, samla förråd inför ett raskrig och bygga arsenaler av vapen skildras helt utan att problematisera en sådan världsbild och ideologi.

Förutom säkerhetsexperten, som uttalar sig kritiskt till hela vinklingen av programmet, ger SVT även utrymme till en röst ur den grupp som utmålas som förövare i detta reportage, det vill säga majoritetsbefolkningen.

En enligt Afrikagrupperna starkt vinklad skildring av denna aktivist och civilsamhällesaktör börjar redan i första bilden: Socialarbetaren Bob Nameng från organisationen Soweto Kliptown Youth (SKY) porträtteras starkt vinklat genom musik och ljussättning. Teamet har besökt honom kvälls- eller nattetid, musiken är suggestiv och tittarna får veta att ”få vita går in här”. En man följer reportern i en mörk gränd i kåkstaden och ropar: ”Master!” för att kalla på Bob. Vi får en känsla av kult, mystiska personer och märkliga relationer och maktförhållanden.

Just när intervjun börjat avbryter reportern och säger att säkerhetsavdelningen på SVT hela tiden bryter in och att de måste avbryta intervjun. SVT väljer att behålla detta klipp, kameran vinklas ner i marken, ljuset slocknar, filmen rullar fortfarande. Som tittare upplever du att den vite reportern kan vara utsatt för fara på grund av att han befinner sig i detta farliga område där de svarta utgör ett hot.

Svarta personer i townships lever i verkligheten i en större utsatthet än personer som lever på de vitägda farmerna. Detta är inte opartiskt skildrat. Klippet med Bob Nameng från SKY tar sammanlagt två minuter i anspråk och är även det enligt Afrikagrupperna vinklat till rasisternas fördel, även om ambitionen är att ge den andra sidan utrymme. Sammanlagd programtid som problematiserar den rasistiska retoriken är enligt Afrikagruppernas beräkningar cirka tre minuter av totalt trettio.

Balansen är alltså enligt Afrikgrupperna nittio procent rasistisk retorik och tio procent problematiserande av detta. I public service-bolagens riktlinjer för opartiskhet står bland annat: ”Att vara opartisk är att ha ett neutralt förhållningssätt till något utan att blanda in vinklade åsikter” samt att ”Kontroversiella ämnen eller händelser får inte behandlas ensidigt så att endast en parts version eller synpunkter klart dominerar.” Afrikagrupperna anser att SVT brister i kravet på opartiskhet med programmet ”Boermorden”. De bidrar dessutom till en normalisering av rasistisk retorik och till att sanktionera högerextrem ideologi.

Advertisements