Att äta svenskt viltkött innebär utsläpp av 0,5 koldioxidekvivalenter per kg kött. Den enda mat som är bättre ur klimatsynpunkt är nordisk frukt (0,3), potatis (0,2) och rotfrukter, lök och kål (0,2). I stort sett lika bra är importerad frukt (0,6), mjöl, socker och gryn (0,6), pasta (0,8), bröd (0,8), baljväxter (0,7), mjölk (1,0) och salladsgrönsaker (1,0). Det mesta av detta produceras huvudsakligen i Sverige. Att äta sill, makrill och skarpsill ligger också på samma nivå när det gäller klimatpåverkan.
Att äta viltkött är alltså bland det mesta klimatvänliga någon kan göra. Detta beror på att djuren, som är idisslare i likhet med nötkreatur, anses leva i balans med naturen. Nu är det svårt att få tag på viltkött så den som vill ha kött måste välja annat kött. De flesta svenska djur som används för köttproduktion går på naturbete under större delen av året och de ingår därför också i det naturliga ekosystemet så som det utformats i Sverige under ett par tusen år. I det foder de periodvis kan få ingår inte kraftfoder utan foder från vall vars klimatpåverkan är låg. Vallfodret tas ofta från områden som också används som betesfält. Sammantaget betyder detta att det troligen är ungefär lika klimatvänligt att äta svenskt naturbeteskött av ren, nöt och får som att äta viltkött. Det kan alltså vara lika klimatvänligt att äta kött som att äta vegetarisk mat.
Naturbete innebär också ökad ekologisk mångfald, ingen användning av bekämpningsmedel och att djuren har det bra. Produktionen är också att anse som ekologisk. Det finns alltså mycket stora fördelar med naturbeteskött jämfört med annat kött.
Det värsta vi kan äta när det gäller klimatpåverkan är grönsaker och frukt som flugits hit samt nötkött och lammkött som inte är naturbeteskött.
Alla sifferuppgifter kommer från den av SLU framtagna Mat-klimat-listan förutom när det gäller sill och makrill där uppgifterna kommer från en rapport som publicerats i Journal of Industrial Ecology.
PS. Beräkningar av utsläppen av växthusgaser när det gäller naturbeteskött skiljer sig oftast från beräkningar av utsläppen från viltkött. Detta då utsläppen av metan från älgar och andra hjortdjur inte räknas medan utsläpp från nötkreatur och får som går på naturbete räknas. Detta trots att de i praktiken lever på samma sätt och ingår det naturliga ekosystemet. Det är ett orimligt sätt att räkna.
Forskare är också osams om hur mycket kol som betesmarker lagrar, men alla är överens om att det är en kolsänka.
När det gäller stödutfordring påstås ibland att det skulle innebär att viltkött skulle hamna på samma nivå som lammkött som inte är naturbeteskött. Det är möjligt, men jag har inte hittat några som helst beräkningar av detta så vi kan inte utgå från att det är sant. Situationen är densamma för djur på naturbete som för vilt. Dessutom beror det på vilket foder som används. Foder från vall har låg klimatpåverkan medan kraftfoder har hög. För naturbeteskött används foder från vall och det skulle förvåna mig om det var annorlunda med vilda djur som stödutfordras.
