Den minskande ungdomsbrottsligheten

Antalet unga som begår brott och som döms för brott har minskat under lång tid. Det gäller för i stort sett alla brott, småbrott såväl som grova brott. Ungdomsbrottslighet är ett minskande problem och den straffskärpning som föreslagits för unga brottslingar mellan 18 och 20 år är därför inte motiverad och dessutom meningslös, sannolikt också direkt kontraproduktiv.

Under åren 2007–2016 har antalet misstänkta personer gått ned när det gäller såväl gruppen 15–17-åringar som gruppen 18–20-åringar. Statistiken innehåller också uppgifter om personer med lagföringsbeslut. Med det begreppet avses en straffmyndig person som av polis, åklagare eller annan brottsutredande myndighet har misstänkts för brott, med som lägst misstankegraden skäligen misstänkt, och där ett lagföringsbeslut dvs. beslut om att väcka åtal, utfärda strafföreläggande eller meddela åtalsunderlåtelse/straffvarning har fattats under det aktuella året. Även antalet personer med lagföringsbeslut har minskat mellan 2007 och 2016, när det gäller såväl gruppen 15–17-åringar som gruppen 18–20-åringar.

Nedgången i antalet misstänkta och lagförda unga personer är större om 2009 jämförs med 2016, detta då det var en ökning de första åren i den undersökta perioden. Minskningen gäller dessutom alla typer av brott.

Det förs i debatten om brottslighet och ungdomsbrottslighet ibland också fram argument om ungdomsbrottsligheten blivit grövre. Detta påstående är falskt. Även den grövre brottsligheten minskar bland unga människor. Det finns alltså inget fog för tron att ungdomars brottslighet blivit grövre.

En statlig utredning har tittat på brotten mord, dråp, synnerligen grov misshandel, grov misshandel, grov våldtäkt, våldtäkt, grovt rån och rån. Antalet mord, dråp och våldtäkter är undantaget. Det är brott som inte minskat i antal. De har inte heller ökat i antal. Dessutom är det ovanliga brott bland ungdomar. Misshandelsbrotten har däremot minskat mycket kraftigt i antal. Antalet 15–17-åringar och 18–20-åringar som lagförts för synnerligen grov misshandel eller grov misshandel har minskat med 61 procent (från 114 till 45) respektive 51 procent (från 175 till 85). Antalet som lagförts för grovt rån eller rån har minskat med 36 procent (från 254 till 163) respektive 10 procent (från 226 till 203).

En orsak till den stora minskningen när det gäller misshandelsbrott är troligen en kraftigt minskad alkoholkonsumtion bland ungdomar. Det påverkar också många andra typer av brott som exempelvis skadegörelse, snatteri, stöld och inbrott.

Den statliga utredningen har också tittat på vapenbrottsligheten som ju har den direkt koppling till gängbrottslighet. Detta med tanke på allt prat om ökande gängbrottslighet. Även antalet vapenbrott har minskat bland unga sen 2007 men de har inte minskat i antal de senast åren.

Den hör redovisade minskningen av ungdomsbrottsligheten utgår från anmälda brott och lagförda individer. Brott som inte klarats upp eller aldrig anmälts finns därför inte med. Det finns dock även andra undersökningar som visar samma utveckling. Minskad brottslighet bland unga.

Brottsförebyggande rådets årliga nationella brottsoffer- och trygghetsundersökning, Nationella trygghetsundersökningen, samt en upprepad riksrepresentativ självrapportstudie bland ungdomar i årskurs 9 är exempel på sådan undersökningar. Kompletterande källor till kunskapen om våldsbrotten är också dödsorsaksstatistiken och annan statistik från sjukvården.

Niondeklassarnas självrapporterade brottsbelastning kan följas från 1995 och enligt dessa uppgifter har andelen ungdomar som deltagit i brott minskat tydligt sedan enkätundersökningarna började genomföras. Denna utveckling gäller såväl pojkar som flickor. Svaren på i vilken utsträckning niondeklassarna har utsatts för brott talar tydligt för att även brottsligheten mot personer i denna åldersgrupp har gått ned sedan mitten av 1990-talet.

Den nedåtgående trenden får stöd även av Nationella trygghetsundersökningens uppgifter om förändringen sedan 2005 av i vilken utsträckning 16–24-åringar har uppgett att de hade utsatts för misshandel respektive så pass grovt våld att de hade behövt uppsöka någon form av sjukvård (inklusive tandläkare). Nedgången märks också i sjukhusens statistik över ungdomar som skrivits in för slutenvård på grund av våldsskador.

Det är helt klart att ungdomsbrottsligheten i Sverige minskar. I debatten om brottslighet verkar det ibland som om den skulle öka. Det är alltså totalt felaktigt.

Advertisements