Kontraproduktivt med hårdare straff för unga

En statlig utredning som undersökt straffrabatten för unga människor konstaterar att de länder som liknar Sverige alltid har straffrabatter för unga eller lägre straff för unga jämfört med äldre brottslingar. All forskning visar också att hårade straff för unga är meningslöst. I Sverige är det också tveklöst så att brottsligheten bland unga minskar. Den har minskat kraftigt och minskar fortfarande. Utredningen konstaterar därför:

Av den psykologiska forskning som finns på området framgår att människor uppnår social och emotionell mognad först i 19–21-årsåldern och att förmågan till självkontroll är fullt utvecklad först mellan 23 och 25 års ålder.

Den neurologiska forskningen – som ger stöd åt de psykologiska forskningsresultaten – talar för att hjärnan är fullt utvecklad först i 25-årsåldern. När det kommer till ungdomsbrottslighetens utveckling talar tillgänglig statistik för att ungdomsbrottsligheten minskar och att den trenden – i huvudsak – gäller även när enskilda allvarliga brottstyper eller klasser av brottstyper studeras.

Mot denna bakgrund drar vi slutsatsen att det inte finns något empiriskt, eller erfarenhetsbaserat, stöd för skärpta påföljder för unga lagöverträdare.

Den statliga utredningen kommer alltså klart och tydligt fram till att skärpta straff för unga är en åtgärd som saknar all form av vetenskapligt stöd. Men när det kommer till förslag så går de emot sin egen slutsats och förelås hårdare straff för personer mellan 18 och 20 år:

När det gäller lagöverträdare i åldern 18–20 år föreslår vi att den s.k. ungdomsreduktionen, som regleras i 29 kap. 7 § brottsbalken och som i dag gäller för lagöverträdare under 21 år, framöver ska gälla för den som har begått brott innan han eller hon har fyllt 18 år. Som en följd av detta föreslås att bestämmelsen i 26 kap. 3 § andra stycket brottsbalken – som handlar om att straffskalan i vissa fall kan utvidgas uppåt på grund av återfall i förhållande till brott som den tilltalade begått från och med 21 års ålder – ska ändras så att återfall i förhållande till brott som begåtts från och med 18 års ålder kan beaktas. Ytterligare en följdändring föreslås i 35 kap. 2 § andra stycket brottsbalken, så att bortfallande av påföljd (preskription) för mord och de övriga allvarliga brottstyper som räknas upp i samma paragraf ska ske endast om lagöverträdaren var under 18 år vid tidpunkten för brottet.

Det föreslagna åtgärderna står i direkt motsats till den egna utredningen och en forskning som finns. I själv verket tyder ju det mesta på att straffrabatten borde utvidgas till att gälla alla under 25 år gamla. Detta om vi ska följa utredningen resultat och den forskning som finns. En utredning som inte följer det som de själva kommer fram till är ingen utredning. Det är dumheter.

Den forskare eller utredare som ägnar sig åt att förstå åtgärder mot sitt eget vetande och sin egen forskning, sin egen utredning är oseriös, opålitlig och oärlig. En sådan människa är egentligen ingen forskare och ingen utredare. I detta fall heter denna person Petra Lundh. Hon är åklagare och med den typen av åklagare så kan vi glömma att vi har ett opartiskt och välfungerande rättsväsende. Hennes förslag är faktiskt medvetna lögner. De som hjälpt till med utredningen kan knappast anses ha ljugit, däremot borde de vara förbannade eftersom den ansvarige utredaren skiter fullständigt i vad de kommit fram till.

I verkligheten är det nog så att hårdare straff för unga som förslagen innebär kommer att elda till ökad brottslighet. Välkänt är nämligen att den som slipper straff eller aldrig åker fast i större utsträckning slutar med brott när den blir vuxen än den som hamnar i fängelse. Fängelset blir i själva verket en inskolningsperiod för värre brottslighet. En skola i brott.

Förslagen från utredningen Slopad straffrabatt för unga myndiga (SOU 2018:85) kommer att en minskande ungdomsbrottslighet istället kommer att bli en ökande ungdomsbrottslighet.

Advertisements