I Sverige är det bilarna som är problemet när det gäller klimatet

30 procent av växthusgasutsläppen i Sverige kommer från transportsektorn. 14% är utsläpp från jordbrukssektorn varav lite över hälften från djuruppfödning. Resten av utsläppen från jordbruket har ingen betydelse då det handlar om utsläpp som ingår i det naturliga kretsloppet. Det kommer från marken vid jordbruksproduktion.

Sen 1990 har utsläppen minskat med 26%. Under de senaste åren har dock minskningen varit mindre än 1% per år. Orsakerna till minskningen är:

  • en historisk utbyggnad av koldioxidfri elproduktion (vattenkraft och kärnkraft samt på senare år biokraft och vindkraft)
  • en utbyggnad av fjärrvärmenäten och den följande övergången från oljeeldade värmepannor till både el och fjärrvärme
  • en högre användning av biobränslen och avfallsbränslen inom el- och fjärrvärmeproduktionen
  • bränsleskiften inom industrin
  • minskad deponering av avfall (färre soptippar).

Det som minskat allra mest är utsläppen från uppvärmning av bostäder och lokaler vilket minskat med 90% sen 1990. Utsläppen från jordbruket har minskat med 6%. Minskningen beror främst på färre djur, ökad produktivitet och minskad användning av mineralgödsel (kontsgödsel) fram till år 2012.  Utsläppen från produktion av el och fjärrvärme har minskat med 26% sen 1990. I transportsektorn (inrikes transporter) har minskningen varit 16%. I industrin som står för 30% av utsläppen har minskningen varit 17%.

I jordbruksproduktionen har bara det som produceras med hjälp av fossila råvaror betydelse. Dvs de utsläpp som kommer från sådant som gödslas med konstgödsel, som skördas av maskiner som drivs med fossilt bränsle, förädling med mera. Det betyder att det är klimatvänligt att äta svenskt naturbeteskött, svensk mjölk, potatis och annat som produceras i Sverige, även det mesta som odlas ekologiskt. Därför att större delen av utsläppen ingår i det naturliga kretsloppet.

Huvuddelen av de växthusgaser som släpps ut från transportsektorn kommer från vägtrafiken. Det är utsläppen från personbilar och tunga fordon som dominerar. Utsläppen från personbilar var 18 procent lägre år 2017 jämfört med 1990. Jämfört med 2016 har utsläppen från personbilar minskat med tre procent och uppgick till drygt 10 miljoner ton 2017.

Från början av 1990 och fram till 2007 ökade personbilstrafiken, och låg därefter på en relativt jämn nivå fram till 2013. Trafiken har sedan fortsatt att öka vilket kräver mycket energi. I takt med att allt mer biobränsle blandas in i det bränsle som tankas har utsläppen dock inte ökat i takt med trafiken.

Det stora problemet är lastbilstransporterna. Utsläppstrenden för växthusgaser från tunga lastbilar var stadigt ökande ända fram till den ekonomiska nedgången som startade 2008. År 2017 var utsläppen 12 procent högre än 1990 års nivå. Jämfört med 2016 var utsläppen tre procent lägre under 2017. Minskningen det senaste året beror främst på ökad andel av förnybart bränsle. Utsläppen av växthusgaser från lätta lastbilar var 1,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2017. Det är en procent högre än vad utsläppen var år 2016 och 73 procent högre än utsläppen år 1990.

I transportsektorn behöver stora insatser behöver göras. Vilka åtgärder som behövs är heller inte så svårt att räkna ut. Fossildrivna bilar måste fasas ut, järnväg och fartyg måste ta över transporter från vägtrafiken och vi måste flyga mindre. Transportarbetet som utförs av bilar och lätta lastbilar inom städerna (både av gods och personer) måste minska vilket betyder att städerna måste byggas tätare och funktionsblandade. Kollektivtrafik och järnvägar måste byggas ut och möjligheterna att gå eller cykla från hem till arbete måste öka.

Järn- och stålindustri, mineralindustri och raffinaderier står för merparten av industrins utsläpp i dagsläget. Utsläppen från industrin består av utsläpp från tillverkningsprocesser, utsläpp från förbränning av bränslen samt så kallade diffusa utsläpp (till exempel läckage i gasledningar).

Från år 2015 och framåt har utsläppen ökat med omkring fyra procent i industrin. Ökningen beror främst på att utsläpp från förbränningen av industriella restgaser inom järn- och stålindustrin har ökat med 17 procent mellan år 2015 och 2017. Även gruvindustrin har bidragit till utsläppsökningen på kort sikt. Utsläppen inom gruvindustrin ökade med 25 procent mellan år 2015 och 2017. Samtidigt har minskningen av utsläppen inom pappers- och massaindustrin samt tryckerier avstannat. De stora utsläppskällorna i industrin är

  • förbränning av industriella restgaser från koksverk samt järn- och stålproduktionsprocesser användning av koks som reduktionsmedel i masugnar i järn- och stålindustrin
  • kalcinering av kalksten och dolomit för cementproduktion i mineralindustri
  • samt förbränning av industriella restgaser i raffinaderier och diffusa utsläpp vid raffinaderier (exempelvis utsläpp från vätgasproduktion samt läckage från rörledningar)

Det är svårt att åtgärda dessa utsläpp annat än genom minskad produktion. Återvinning av metaller är bästa sättet att minska produktionen av masugnstål och bygga mer av trä och mindre av betong är lösningen när det gäller cementtillverkningen. Fler trähus, inga mer betongmonster. Dessutom bör industrin kunna öka koldioxidinlagring på olika sätt.

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!