Håkan Boström och hans felaktiga bild av 1970-talets terrorism

På 1970-talet var terrorism betydligt vanligare i Europa än idag. Vid besök i London var det nästan alltid risk för att nån version av IRA skulle spränga nån bomb i West End. Jag höll mig bland släktingar i Bermondsey, och på klubbar i East End, det var säkrare än att åka till andra delar av London. En mycket stor del av terrorismen var nationalistisk, utförd av rörelser som av många uppfattades ha en viss vänsterprägel såsom ETA i Spanien, Provisional IRA (kallades i allmänhet bara IRA) och Real IRA på Irland samt palestinska Fatah (Svarta September, Abu Nidal Organisation). I realiteten handlade det i samtliga fall om borgerliga nationalistorganisationer.

Det fanns dock också rena vänstergrupper som RAF (Baader-Meinhof) i Västtyskland och Röda Brigaderna i Italien. Det är denna vänsterpräglade terrorism som blivit känd och det är den som Håkan Boström beskriver i en ledare i GP:

Den röda terrorismen på 1970-talet var i verklig mening internationell. Terrorgrupperna var inte sällan sammansatta av medlemmar från olika länder i Europa och Mellanöstern. Finansierade av Moskva, DDR eller olika arabstater. Måltavlan var ofta amerikanska eller israeliska intressen på olika håll och platser, men även rivaliserande grupper till terroristerna och deras finansiärer. Vad som framställdes som höga ideal dolde inte sällan krass maktpolitik eller rena vinstintressen.

Han gör det vanliga misstaget och kopplar vänstern till den palestinska terrorismen som den exempelvis såg ut i Abu Nidals skepnad. Abu Nidal-organisationen (egentligen Fatah al-Majles al-Thawry) som stod bakom många av de värsta terroristdåden på 1970- och 1980-talen var inte vänster alls. Inte på något sätt. De uppfattades inte som vänster och ansågs inte vara vänster. Ursprungligen en splittring från borgerligt nationalistiska Al-Fatah angrep de sedan inte sällan PLO och Al-Fatah. Schakalen som han nämner i sin ledare var dock knuten till PFLP. Det var och är en vänsterorganisation men den stod inte bakom några terroristdåd som ledde till nåt större antal dödade. Utbrytarorganisationen PFLP-GC var från början vänster, men är numera inte längre en vänsterorganisation.

Men det var inte den terrorism som var värst utan det var samma sorts terrorism som än idag dödar flest människor i Norden. Den nationalistiska terrorismen och vänsterterrorismen liksom den palestinska terrorismen var förutsägbara, de som drabbades var förutsägbara. Det gick till stor del att undvika dess terrordåd. Flera av de värsta terrordåden på 1970-talet stod dock högerextremister för och de var av samma karaktär som dagens islamistiska terrorism. De kunde drabba vem som helst (förutom på Irland). De var svåra att förutse.

Slutet av 1970-talet förvandlades en del av de nationalistiska organisationerna som exempelvis ETA där vänstern lämnade organisationen. ETA blev terrorister i samband med denna splittring. Även vänstern i Provisional IRA och Real IRA lämnade. Dessa organisationer kunde i praktiken inte längre betraktas som vänster vilket de i realiteten inte heller var och i allmänhet inte heller varit. Än idag är nationalistisk separatistisk terrorism det vanligaste i Europa.

Förutom de nationalistiska organisationerna som i vissa fall kunde uppfattas som vänster så stod vänstern inte för några av de större terroristdåden under 1970-talet och 1980-talet. När Boström beskriver 1970-talet som en period av vänsterterrorism är det därför inte helt korrekt.  Flygkapningar var heller inte det vanliga men de kanske uppmärksammades mest. Bomber och riktade mord var det vanligaste.

De allra flesta terroristdåden på 1970-talet var dock små. Det handlade om riktade bomber, riktade mord och kidnappningar. Högerextremister i Italien dominerade denna typ av terrorism men även vänstergrupper som RAF i Västtyskland och Röda Brigaderna i Italien utförde sådan terroristdåd.

Det var alltså inte vänstern som var de stora terroristerna under 1970-talet som Boström tror. Av 30 terroristdåd med fler än 10 döda åren 1970-1989 så utfördes endast två av  vänsterorganisationer (PFLP-GC och INLA), 7 av högerextremister (Ustasja, Ulster Voluntary Force, Ordine Nuovo, Ordine Nero och NAR). Resten av de större terroristdåden utfördes av borgerliga nationalister som Abu Nidal Organisation, ETA, Real IRA, Provisional IRA, Svarta September (Al-Fatah).

Vänstern i Europa under 1970-talet och 1980-talet var med små undantag i form av mindre anarkistgrupper motståndare till terrorism och fördömde terrorism.

Advertisements