Jägar-, jordbruks- och industrisamhället –

Tre kulturrevolutioner som påverkade våra biologiska tendenser till jämlikhet och ojämlikhet

Människan är en kulturvarelse, mest så av alla djur. Vi ser hur olika kulturer kan vara i tid och rum. Men samtidigt ser vi hur vissa allmänmänskliga, evolutionära grunddrag återkommer överallt i världen.

Se exempelvis våra åtta baskänslor, se hot och aggression, manligt våld och maktsträvan, social dominansordning (typ klasser), strävan efter jämlikhet (typ socialism), vårt sociala behov av vi-känsla, gruppgemensamhet, förälskelse, kärlek, föräldraomsorg, vänskap etc. Biologiska behov i olika kulturell skepnad.

Det gäller därför att integrera det evolutionärt-biologiska med det samhälleligt-kulturella. Människan är inte” kropp och ande”, hon är ett. Både och – biologisk och kulturell varelse samtidigt.

Därför måste vetenskapen försöka sammansmälta den naturvetenskapliga och den samhällsvetenskaplig-humanistiska forskningen om människans natur och kultur. Jag arbetar för att uppmärksamma vårt evolutionära arv, eftersom det ännu inte fått nog genomslag i den allmänna idédebatten (skräckexemplet är likhetsfeminismens genusteorier).

Forskningen talar för jämlika stenålderssamhällen (och jämställda, slå på nätet på ”jägarsamhället jämställdhet”) då och nu. Men det är inkorrekt att som författaren Lasse Berg skönmåla jägarsamlarsamhället. Det livet var och är farligt, fattigt, enformigt och kräver stora ytor vi inte längre har på grund av befolkningsökningen.

Vi vill inte heller leva så. Jägarna-samlarna var/är inga änglar. Jämlikheten krävde en ständig hård kamp mot ”karriäristiska” alfahannetendenser via skämt, straff, utfrysning, fördrivning och mord. Och troligen skulle väl även jägaresamlare anpassa sig till klassamhället om de förflyttades till vår tid.

Men det fantastiska är att under 12 000 år av klassamhälle har hela tiden tankar och tendenser och institutioner som gynnar jämlikhet, rättvisa, samhällsmoral och kollektivitet levt kvar i folkdjupen. Inte minst i folklig religion.

Exempelvis den ryska bondemiren, ett kollektivt lokalsamhälle som Marx spekulerade skulle kunna vara den ryska socialismens grund. Istället fick vi Stalins centralistiska tvångskollektivisering – tyvärr.

Hade de ryska vänster-socialist-revolutionärerna tagit makten hade vi kanske istället fått en mer småskalig demokratisk socialism istället för hård statsdiktatur. Det valet fanns mellan två politiska-kulturella vägar till socialismen.

Ständigt talas det om jordbrukssamhällets nya stora produktionsöverskott (mer att kämpa om) som klassamhällets förklaring. Men redan djuren slåss om än mindre resurser än jägarna-samlarna hade tillgång till. Så det gjorde förstås även våra förfäder. Resurskamp börjar inte med klassamhället – det fanns redan hos våra djuriska och mänskliga förfäder.

Högern och nyliberalerna tror på den borgerliga själviska och nationalekonomiska tankefiguren Homo economicus: ”Alla vill jämt berika sig själva”. Men se Johan Frostegårds bok ”Nästan allt om människan”. Den visar att vi som andra sociala djur är både själviska och osjälviska, vilket är två överlevnadsmetoder i naturen – se det lönsamma samarbetet.

Redan Marx skrev ju om gruppselektion, att de grupper av människor som hade flest hjälpsamma osjälviska individer skulle överleva bäst och därmed sprida sina grupposjälviska gener. För att det lönar sig för såväl individen som för gruppen att vara hjälpsam, samarbetande, altruist. Också! (altruism är ”gruppegoism”).

Jag ser det så här:

1. Våra äldsta djurförfäder var solitära, själviska, individualistiska, konkurrerande. När vi blev sociala däggdjur blev vi också osjälviska, kollektivistiska, samarbetande. Dessa två motstridande tendenser levde tillsammans via social hierarki (dominans och underordning) som gav fred mellan alfahannarna och flocken för det mesta.

Den sociala hierarkin är klassamhällets första frö. Socialiteten (i först ojämlik form) utvecklades sedan evolutionärt, men fick olika kulturell form hos de olika människogrupperna.

2. Människan (och hennes förfäder) blev alltmer social, intelligent, samarbetande, fick symboliskt tänkande, språk och vapen. Det skapade förutsättningarna för den kulturella jämlikhetsrevolutionen på stenåldern.

Med dessa ovan nämnda ingredienser kunde den kulturella tanken uppstå att flocken kunde besegra alfahannarna och ta makten kollektivt i jägarsamlarsamhället.

Se Christopher Boehms ”Hierarchy in the Forest – The Evolution och Egalitarian Behavior”. Ingen blev alfahanne, ingen blev förtryckt flockmedlem, alla blev jämlika. Med tiden blev (liksom hierarkin tidigare) jämlikheten en del av vår människonatur.

Båda dessa tendenser levde/lever kvar i våra sociala däggdjursförfäder, hos jägarna-samlarna, och under de senaste 12.000 åren av öppet utvecklat klassamhället (som skapades med hierarkitendensen som grund).

Eftersom hierarkitendenserna (”klasstendenserna”) alltid finns inom oss (liksom jämlikhetstendenserna) fordrade jägarsamlarsamhället en ständig vaksamhet mot potentiella självroffande alfahannetendenser.

Det fungerade eftersom deras samhällen var små, överblickbara, genomskinliga, alla kände alla, visste det mesta om alla. Eventuella ledare kunde kontrolleras dagligen för maktstävanden och privilegiesökande.

3. När jordbrukssamhället uppstod var också det en tanke och en kulturell uppfinning. Men med dess arbetsspecialisering och dess storskalighet så försvann alla de faktorer som gynnade den jämlika egalitära sidan av människonaturen. Det uppstod nya faktorer som gynnade människans ojämlika hierarkiska sida. Främst arbetsspecialisering och storskalighet.

De tekniska och byråkratiska uppgifter som större samhällen krävde gynnade att de som utförde dem kunde utvecklas till en överklass. Avståndet mellan byarna gjorde att ledarna inte längre kunde kontrolleras.

Stora imperier byggdes med skilda språk och kulturer som skilde byarna och folken från varandra. Dessutom hindrade de långväga kommunikationerna folkligt samarbete.

Med specialiseringen kom väpnade styrkor kontrollerade av eliten (statens kärna enligt marxismen) och klassamhället var fullbordat.

4. Med den nya tidens nationalstater, nationalspråk, bättre kommunikationer, folklig närhet i fabriker och städer, folkarméer, städernas cafédiskussioner, läskunnighet, tryckkonst, reformationens rätt att läsa Bibeln själv på det egna språket. Så kunde folket-byn omvandlas till folket-nationen med början i England, USA och Frankrike (speciellt franska revolutionen).

Det nya klassamhället i industrisamhället med dess kapitalism möjliggjorde därför politisk demokrati och tankar på ekonomisk demokrati och jämlikhet (socialism). Den industriella revolutionen var en kulturrevolution som återigen påverkade förhållandet mellan våra jämlika och hierarkiska tendenser. Sålunda:

A. Sociala däggdjursförfäder till människan – hierarkiska samhällen
B. Jägarna-samlarna – jämlikt samhälle med nedtryckta hierarkitendenser
C. Jordbrukssamhället – hierarkiskt samhälle med nedtryckta jämlikhetstendenser.
D. Industrisamhället – hierarkiskt samhälle med upprorisk jämlikhet (krav på politisk demokrati).

Min slutsats och lösning för att avskaffa klassamhället är (liksom marxismens) att den överdrivna arbetsspecialiseringen mellan fysiskt och intellektuellt, ledande och utförande arbete måste bekämpas med folkbildning och yrkesutbildning. För att bygga socialismen måste alla lära sig så mycket som möjligt om samhället.

Tunga och enformiga jobb måste robotiseras för att ge plats åt mer utbildning. Alla måste i någon mån ha såväl fysiska som intellektuella arbetsuppgifter. Detta är gammaldags marxism jag instämmer i.

Men jag anser också att marxismens och realsocialismens kapitalism-efterapande storskalighet måste bekämpas. Makten över politik och ekonomi bör ligga så lokalt småskaligt självförvaltande och självförsörjande som möjligt.

Kooperativa fabriker i horistontellt samarbete. Lokala kommunala ekonomier i samarbete. Nationer i samarbete. Gräsrotsmakt uppbyggt nerifrån och upp. Kontroll av ledarna!

Och sammansmältning av demokratisk socialism och ekologi: ekosocialism. Ett mer lokalekonomisk samhälle kan ena röda & gröna rörelser för ett jämlikt och hållbart framtidssamhälle.

Advertisements