En lajvare som kulturminister

Sveriges nya kulturminister Amanda Lind är troligen den först ministern i Sverige som spelat rollspel och tagit del av rollspels- och lajvkulturen. Detta har föranlett en del diskussioner om rollspel och lajv som varande kultur eller inte. Hon tar i intervjuer också upp rollspel, lajv och fantasy som en del av det som som gjort henne till den hon är. Som en viktig del av hennes liv:

Nämn tre kulturupplevelser som förändrat ditt liv!

– Att spela musik och sjunga i kör väckte lusten att utöva kultur. Att spela rollspel öppnade också tidigt upp helt nya världar för mig och ledde till att jag började läsa mycket fantasy redan som ung. Ett medeltidsintresse föddes också, som gjorde att jag upptäckte olika hantverk, sådant som jag fortfarande sysslar med. För mig är det en stark bild av kreativitet: att människor möts inom spelkulturen och på lajv och utövar kultur tillsammans. En annan sak som påverkat mig i grunden är att ha fått ta del av all lokal kultur i Härnösand: att se en muralmålning växa fram, ta del av danskompaniet Norrdans föreställningar eller bara gå förbi en performance på torget. Det är därför jag kan gå in i det här uppdraget med en så stor förväntan: för att jag vet att det går att göra saker tillsammans med aktiva och starka kulturskapare.

Amanda Lind tycks själv mest ha deltagit i fantasylajv. Kanske en av de mindre konstnärliga lajvformerna även om det kräver en hel del av deltagaren i form av klädtillverkning och annat,. Hennes rollspels- och lajvbakgrund har också skapat en diskussion om huvuvida det handlar om kultur. Ur min synpunkt råder det ingen tvekan om det när det gäller lajv. Lajv är precis som teater och dans en form av kultur. På många sätt närstående teatern, men utan publik och utan detaljerade manus. En som försökt sig på att förklara detta för oinsatta är Johannes Klenell som skrivit i Arbetet:

I en intervju med tidningen Yippie Härnösand får vi veta att hon, likt många andra av oss som var unga under 90-talet, först intresserade sig för bordsrollspel och sedan gick vidare till levande rollspel.

Föredragna roller var, som sig bör för en miljöpartist, skogsalv eller andra naturväsen. Detta bådar gott för svenskt kulturliv.

Få människor är så rustade för kulturpolitiken som gamla rollspelare fostrade i SVEROKs (Sveriges roll- och konfliktspelsförbunds) anda.

Allt från föreningsliv, bidragsfusk, scenkonst, DIY, folkrörelse, intrigmakande, medeltida hantverk, entreprenörskap, ekonomi och fantasylitteratur ingick i skolningen som ung rollspelsnörd på 90-talet.

Många ur rörelsen gick sedan vidare till entreprenörskap, media och politik.

Kulturprofiler som Johanna Koljonen och Sonja Schwartzenberger har tidigare pekat på en trend. Lajvarna poppar upp på allt fler maktpositioner i Kultursverige.

Som Björn Werner i GP skriver är det dock ingen direkt övertygande argumentation Klenell för fram. En del av detta är att baserar sitt tyckande på 1990-talets rollspelande och fantasylajv. Rollspel och fantasylajv är kanske inte de mest konstnärliga formerna av lajv även om det senare kan ses som lika mycket kultur och kulturutövande som teater.

Däremot så har det i framförallt Norden utvecklats en form av lajv som kallas Nordic Larp (Larp_= live action role play). De kulturella och konstnärliga ambitionerna inom denna genre är tydliga och en del utövare kallar sig konstnärer, författare etc. Den ovan nämnda Johanna Koljonen är en av de personer som utvecklat Nordic Larp. För att beskriva vad Nordic Larp är använder sajten nordiclarp.org följande definition:

Nordic-style larp is traditionally different from larp in other parts of the world – here are a few examples of aims and ideals that are typical for this unique gaming scene:

Immersion. Nordic larpers want to feel like they are “really there”. This includes creating a truly convincing illusion of physically being in a medieval village/on a space ship/WWII bunker, playing a character that is very close to your own physical appearance, as well as focusing on getting under the character’s skin to “feel their feelings”. Dreaming in character at night is seen by some nordic larpers as a sign of an appropriate level of immersion.

Collaboration. Nordic-style larp is about creating an exciting and emotionally affecting story together, not measuring your strength. There is no winning, and many players intentionally let their characters fail in their objectives to create more interesting stories.

Artistic vision. Many Nordic games are intended as more than entertainment – they make artistic or even political statements. The goal in these games is to affect the players long term, to perhaps change the way they see themselves or how they act in society.

Johanna Koljonen ingår i Participation Design Agency som har sitt säte i Malmö men främst med finska och danska medarbetare som exempelvis Bjarke Pedersen och Juhanna Pettersson. Koljonen är också initiativtagare till Nordic Larp Talks. Participation Design Agency är arrangörer av det årliga lajvet Inside Hamlet som är ett av de mest kända och största lajven inom Nordic Larp-genren. Det går inte på något sätt att förneka att det handlar om kultur och konst. Bjarke Pedersen arbetar också med den årliga konferensen Knutpunkt.

Andra viktiga organisatörer av Larp är Berättelsefrämjandet som bland annat var medarrangör av SF-lajvet Monitor Celestra, Vinterland och Hinterland. I Stockholm finns också Lajvverkstaden som startats av bland annat Miriam Lundqvist. En som också arbetat med Lajvverkstaden är Petter Karlsson som också arbetar med Nordic Larp Talks och arbetat med Company P som grundades av Christopher Sandberg and Mike Pohjola. Vidare finns Alternaliv (Henrik Summanen och Thomas Walch) som bland annat var medarrangör av Monitor Celestra, Nyteg och Carolus Rex.

I Göteborg finns Atropos som organiserar lajv och konstutställningar, där de ofta använder de teater- och danslokaler som drivs under namnet 3:e våningen av E=mc2 Danskonst och Olof Persson Projects. Atropos samverkar ibland med ART, Berättelsefrämjandet och med Ariadne’s Red Thread (som till stor del drevs/drivs av samma personer). Bakom Atropos står Simon Svensson, Siri Sandquist och Carl Nordblom. Siri Sandquist har tidigare arbetat med Lajvverkstaden samt varit en flitig föreläsare på Nordic Larp Talks. Simon Svensson är författare  och spelledare även åt andra larp-arrangörer.

Enskilda personer som bör nämnas i sammanhanget såsom Carolina Dahlberg, speldesigner och producent, för bland annat Brudpris som hon gjorde ihop med Anna-Karin Linder Krauklis. Anna-Karin Linder har också arbetat för LajvVerkstaden. Vidare Daniel KrauklisAnna Westerling, Anders Hultman, Eliot Wieslander, Emma Öhrström Wedberg, Karin Edman, Elvira Fallsdalen, Olle Nyman, Rosalind Göthberg, Eva Wei, Lukas Renklint, Sebastian Utbult, Susanne Gräslund, Susanne Vejdemo. Listan gör inte anspråk på att vara fullständig eller representativ. Jag bara plockade ut ett antal namn rent slumpmässigt från Nordic Larps wiki dit länkarna leder. Jag har ingen personlig erfarenhet av rollspel eller lajv, men känner förstås den nämnde Simon Svensson då han är min son..

Monitor Celestra är sannolikt med mest uppmärksammade lajvet i Sverige nånsin. Kanske tillsammans med projektet Futuredrome.

Om ni följer de länkar jag gett i min ganska summariska genomgång ttro jag inte dte kan råd nåt tvivel om att lajv och då speciellt Nordic Larp, måste anses vara både konst och kultur. En allt viktigare del av kulturlivet faktiskt.

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!