Gnälliga innerstadshandlare, bilism och Cwejman

Jag har bott i Göteborg sen mitten av 1970-talet. Så länge jag bott i staden har innerstadshandlarna gnällt. Vi är på väg att dö, inget är bar, allt är uselt, politikerna förstör, vi behöver fler parkeringar osv. Så låter det än idag. Men samtidigt har jag inte upplevt att innerstaden blivit dödare. Snarare omvänt.

Sen 1970-talet har det blivit allt mer folk som rör sig i Göteborgs innerstad. Då fanns bara affärer och restauranger på Kungsgatan, Fredsgatan och i Östra Nordstan (som dessutom var mycket mindre än idag). Vallgatan, Magasinsgatan, Södra Larmgatan, Östra Larmgatan, Drottninggatan, Korsgatan, Kyrkogatan, Kungsportsplatsen osv var helt stendöda. Väldigt få eller inga affärer. Nästan inga krogar och restauranger. Idag kryllar det av affärer, fik, restauranger och folk på alla de uppräknade gatorna. Framförallt har området kring Magasinsgatan levt upp kraftigt. Där finns till och med en bokhandel som ständigt ökar sin omsättning och antalet kunder. SF-bokhandeln.

Sannolikt är det SF-bokhandeln som till stor del driver på en dynamiska utvecklingen kring Magasinsgatan ihop med gatuköken på ödetomten vid själva gatan. Deras kunder åker inte bil, har ofta inte bil. För få bilparkeringar är sannolikt inte problemet för innerstadens handlare. Problemet är istället troligen att de har föråldrade affärsmodeller, att de inte hänger med sin tid. Därför kan vi också se hur området kring Fredsgatan (i motsats till området kring Magasinsgatan) tycks ha vissa problem med vikande kundunderlag i butikerna. Ständiga ombyggnader och den satsning på lyxrenovering och lyxutbyggnad som planeras kommer inte att lösa situationen utan förvärra problemen. Sen Kungsportsavenyn satsade på flotta lyxaffärer har folklivet på Kungsportsavenyn klart tagit stryk. Det har blivit färre människor och de stora lyxbutikerna är i allmänhet helt folktomma.

Som jag ser det handlar det om att många affärsidkare har svårt att anpassa sig till nya tider. De vill inte ändra nåt och så gnäller de. Istället för att själva ta ansvar och lösa sina problem så vill de att andra ska lösa problemen åt dem. Saluhallar som bara saluför livsmedel har eventuellt problem. I alla fall viss butiker i dem. För antalet människor i Stora Saluhallen på Kungstorget är troligen fler idag än på 1970-talet. Men nu drar kanske restauranger mer än specialbutiker. Jättestora saluhallar som Östra Nordstan med en mångfald produkter från livsmedel till kläder, från teknik till sprit, har inga problem.

Adam Cwejman, ledarskribent i GP, har också skrivit om saken. Hans reflektioner handlar delvis om krav på fler bilparkering och mer lättillgänglig innerstad. Det senare håller jag med om och jag tror nog att det måste bli lättare att köra bil i innerstaden. Kanske är det dags att skrota zonindelningssystemet för gott och sannolikt kan det behövas fler korttidsparkeringar precis utanför affärer. Men viktigast av allt är att skapa en fotgängarvänlig stad är folk bor och arbetar i samma område. Det verkar också vara Cwejmans åsikt. Vi är helt överens om den visionen eller de tankegångarna. Det skulle dock innebära färre butiker i innerstaden då antalet affärer och restauranger skulle öka i andra områden. Det är ingen räddning för innerstadens handlare som Cwejman tycks tro alternativt försöker förmedla. Det är däremot en räddning för staden. Hela tänket med ett enda viktigt centrum är helt fel.

 

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!