Orsaker till det ökande skjutvapenvåldet bland kriminella

Brå har gjort en intervjuundersökning om skjutningar i kriminella miljöer genom att intervjua personer från och i de aktuella kriminella miljöerna. Undersökningen har utgått från att försöka ta reda på hur konflikter i kriminella miljöer uppstår och trappas upp (eskalerar). Skjutvapenvåldet i kriminella miljöer har ökat under senare år medan övrigt skjutvapenvåld i samhället minskat. Efter en lång tid (sen början av 1990-talet) av minskat dödligt våld har detta också resulterat i en ökning av det dödliga våldet total under de senaste åren. Genom att befolkningen också ökat kraftigt är det dock inte ett tecken på att de dödliga våldet faktiskt ökat i förhållande till befolkningen.

Rapportförfattarna menar att det finns tre teman som har betydelse för våldet i kriminella miljöer. Det första som rapportförfattarna tar upp är instabiliteten i kriminella gäng. Vänskapsförhållanden varar inte länge och även små saker kan få stora och våldsamma konsekvenser. Löst sammanhållna nätverk leder till att lojaliteter och vänskap kan brytas på grund av bagateller:

Intervjupersonerna beskriver föränderliga samarbeten, som bygger på ”vänskap” och ”lojalitet” som de haft med sig in i miljön. Detta ligger långt ifrån de mer formaliserade organisationer som vi finner i andra kriminella miljöer. Vänskapsrelationerna tycks ha gjort det möjligt för våra intervjupersoner att verka relativt flexibelt – ibland självständigt och ibland tillsammans med andra. Men denna rörlighet skapar också kontinuerligt nya konkurrenssituationer och konfliktytor. Eftersom man inte i någon större utsträckning är beroende av stabila samarbeten för att bedriva sin verksamhet eller bygga sitt rykte, ligger det hela tiden nära till hands att vänskap och lojalitet plötsligt vänds till konkurrens och fiendskap. I frånvaron av strukturer som kan hantera uppkomna konflikter tycks instabiliteten därmed bidra till våldet.

Relationerna speglar återväxten i den kriminella miljön sådan som den framträder ur materialet. Flera intervjupersoner beskriver den kriminella miljön som en vardaglig närvaro i bostadsområdet under uppväxten. Närheten gör att individer, genom sina vänner och bekanta i området, kan komma att glida in i kriminalitet på ett närmast omärkligt sätt. Det tycks alltså sällan handla om någon aktiv rekrytering. Den kriminella miljöns instabilitet kan på så vis hänga samman med dess synliga närvaro och tillgänglighet i det egna bostadsområdet.

Rapportförfattarna menar därför att insatser som riktar sig specifikt mot kriminella gäng och nätverk inte är effektivt mot denna kriminalitet i olika områden. Det som behövs är istället bredare social insatser riktade till alla som bor i ett område och till ungdomar som begått brott.

Min personliga erfarenhet gör att jag vet att det var exakt likadant på 1970-talet i sådana områden som idag skulle kallas utsatta områden. Vi hade dock inte tillgång till skjutvapen. Men våld och orsaker till våld hade samma orsaker då som nu och det är nästa tema som rapporten tar upp. Våldet var då och är idag ett sätt att stärka sin position i den kriminella miljön men idag handlar det om skjutvapenvåld:

Intervjupersonerna beskriver genomgående skjutvapenvåldet som ett sätt att bygga sitt rykte och bli någon att räkna med. Oavsett vad konflikterna ursprungligen handlar om kan de bli arenor för kampen om rykte och position. ”Lättkränktheten” i miljön framstår därmed i första hand som ett uttryck för att allt kan få avgörande betydelse när ens rykte och position står på spel. Intervjupersoner beskriver också att mer och grövre våld krävs för att flytta fram eller skydda den egna positionen. Det kan tolkas som att våldet, sett som ett sorts kapital, genomgår en inflationsprocess. Allt som krävs är att aktörerna i miljön agerar utifrån antaganden om att eskalering av våld är ofrånkomligt, för att det också ska bli så. En möjlig tolkning är att ryktet – och därmed våldet – också blir viktigare som konkurrensmedel när varken narkotikatillgång, relationer eller förtroenden är bristvaror i miljön, så som intervjupersonerna beskriver det.

Att delta i den kriminella miljön medför alltså stora risker, eftersom kampen om position pågår på liv och död. Intervjupersonerna beskriver att många införskaffar vapen för att skydda sig, och att man försöker ”skjuta sig fri”. Rädslan för att bli skjuten tycks påtaglig, och för vissa bekräftas den genom att de själva blivit utsatta för våld. Samtidigt är skjutvapnet som försvarsmedel en paradox, eftersom det riskerar att ge upphov till nya hotbilder och hämndaktioner. På så vis kan skjutvapen istället accelerera användningen av våld inom miljön, trots att målet var att undvika det. Det finns även en uppfattning om att alternativen är få för den som vill delta i miljön. Det stärker i sin tur upplevelsen av våldet som ofrånkomligt (även om vi också ser att vissa alternativ ibland tycks vara möjliga).

Skjutvapenvåld skapar mer skjutvapenvåld. Riktigt samma effekter fanns inte på den tid gängkriminella var obeväpnade eller beväpnade med synliga knivar så som det var på 1970-talet. Därmed torde det vara viktigt att får bort så många skjutvapen som möjligt från miljön för det borde minska upptrappningen av våldet och mängden våld.Det är också en av de åtgärder rapporten förordar. Det är också betydligt lättare att använda våld på distans än med våld som kräver kroppslig närhet.

I klart hierarkiska gängbildningar såsom kriminella familjenätverk och organisationer av mc-gängstyp finn det andra sätt att lösa konflikter, exempelvis genom möten, förhandlingar och medling. Sådant är inte möjligt i de platta informella kriminella gatugängen där konkurrens är viktigare än respekt och heder. Detta kan ses tydligt i Angered där ett släktbaserat kriminellt nätverk numera dominerar den kriminella miljön tillsammans med ett äldre mer hierarkiskt kriminellt nätverk som också dominerar miljön i Majorna. De två hierarkiskt uppbyggda nätverken har av allt att döma någon typ av samverkan och de kriminella konflikterna är få med förhållandevis få skjutningar.

Rapportförfattarna menar att det är viktigt att hjälpa människor att lämna den farliga kriminella miljön och undersökningen visar att många faktiskt vill lämna kriminaliteten bakom sig:

Flera intervjupersoner som lyckats lämna miljön beskriver vikten av att få hjälp och stöd från utomstående. Andra som ännu inte har lämnat miljön beskriver att de vill göra det, men inte vet hur. Därmed bör kontaktpersoner och olika avhopparverksamheter vara betydelsefulla för det brottsförebyggande arbetet, och informationen om dessa verksamheter måste dessutom vara tillgänglig.

Det tredje temat rapporten tar upp är att narkotikaförsäljning utgör de kriminella gatugängens centrala verksamhet. Framförallt handlar det då om cannabisförsäljning. Så har det varit sen 1970-talet. Denna verksamhet skapar konflikter:

Flera intervjupersoner menar exempelvis att det var genom cannabismarknaden som de introducerades till den kriminella miljön. Att få tag på narkotika för försäljning tycks inte ha varit något egentligt problem för dem. Däremot beskrivs konkurrensen om positioner och kunder som intensiv, vilket ger upphov till konflikter. Miljöns instabilitet, som vi skrev om tidigare, kan alltså även kopplas till narkotikamarknadens dynamik. Några intervjupersoner talar även om att narkotikamarknaden förändrats över tid, och menar särskilt att cannabismarknadens lägre skikt blivit ”öppnare” och lättare att ta sig in i.

Någon koppling mellan andra typer av narkotikaförsäljning och våld beskriver rapporten inte utan den bild som visas innebär istället mindre våld i samband med kokainförsäljning än vid cannabis- och tramadolförsäljning. Kokain respektive cannabis/tramadol har olika kundgrupper där kokainköparna oftare är från samhällets elit, dvs kändisar och rika personer medan cannabisköpare är arbetarklass och utslagna. Gatugängen tycks inte syssla med försäljning av amfetamin.

Rapportförfattarna menar att det bästa som kan göras när det gäller narkotika är att minska tillgången på cannabis. Det är en strategi som sannolikt inte har förutsättningar att lyckas. Cannabismarknaden är en flexibel marknad med köpare i alla typer av social skikt. I Göteborg finns den största marknaden i centrala stadsdelar och områden. För att minska gängens möjlighet att tjäna pengar på cannabis finns det däremot en helt annan metod som fungerar bra och som på ett framgångsrikt sätt använts i Uruguay, Portugal och många US-amerikanska delstater. Avkriminalisering eller legalisering.

Förslagen från rapporten är i korthet alltså:

  • Sociala åtgärder i utsatta områden
  • Minska tillgången på vapen
  • Minska tillgången på narkotika, framförallt cannabis

De två första åtgärderna kan fungera, men knappast den tredje. Det vore därför bättre att avkriminalisera eller legalisera cannabis.

Läs mer:

 

 

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!