Några hundra personer deltog igår i en manifestation mot väktarvåld och rasprofilering på Götaplatsen i Göteborg. Det borde naturligtvis ha vari fler. För väktarvåld är ett problem som alltid funnits och alltid måste hanteras. Väktares våld går ofta ut över de fattigaste och mest utsatta i samhället liksom över alla som ser annorlunda ut eller avviker. Naturligtvis är det oacceptabelt.
Rasprofilering är när polis och andra myndigheter ägnar större uppmärksamhet åt svarta, invandrare, muslimer, judar, romer eller resande bara på grund av hur de ser ut eller hur de är klädda. Det är en olaglig praxis och en olaglig arbetsmetod. Men den har alltid förekommit och förekommer naturligtvis också idag. Sannolikt har det också blivit vanligare under senare år på grund av högervridningen i samhället men det har alltid varit ett problem inom den svenska polisen.
Vid Götaplatsen pågår också en konstutställning i Konsthallen som delvis beror samma frågeställningar. Rasism. Identitet. Utställningen frågar sig vilka röster som ges utrymme idag och vilka förblir tystade? Vad är det att vara människa? Konstnären Phoebe Boswell låter sin egen livsberättelse utgöra grunden för frågor om den svarta kvinnans röst, kropp och motståndshandlingar, liksom frågor om migration, segregation och representationen av den svarta kroppen i dagens samhälle. De som var på manifestationen mot väktarvåldet borde också gå på konstutställningen.
Utställningen har också en klar anknytning till Göteborg där Boswell arbetade en kort period år 2015:
– Ibland krävs att någon utomstående håller upp en spegel för att invånarna ska förstå. Den är gjord av respekt för Göteborg, men visar på våra förutfattade meningar. Ibland behöver vi skakas om. Inte tänka att problemen pågår någon annanstans och inte involverar mig. Alla diskussioner kring identitet har en viss nivå av obekvämlighet i sig, säger Phoebe Boswell.
Det är kommentarer från unga män i Göteborg till henne från konversationer på Tinder bredvid teckningar av dem. En lång och stor teckning som på sätt ovh vis föreställer en resa från Linnéplatsen till Biskopsgården med spårvagn med figurerna på Järntorgets fontän där hon gjort sig själv till en av dem och Poseidon med mera.
