PCB i Välen – okunniga utredare och alarmistiska miljöaktivister

Det har visat sig finnas kraftigt förhöjda halter av det farliga och sen länge förbjudna (förbjöds i Sverige 1978) ämnet PCB i Välenområdet och Stora ån som rinner igenom området. PCB användes främst som isolering och smörjolja i kondensatorer samt i transformatorer, fogmassor, färg, självkopierande papper med mera. PCB är mycket giftigt för vattenlevande organismer och ger störningar i fortplantningsförmågan hos fisk och vattenlevande däggdjur till exempel sälar. Eftersom PCB är stabilt och ackumuleras i miljön finns det kvar länge.

I Välenområdet finns det mycket höga halter som dessutom verkar ha ökat trots att PCB-halterna en länge minskar på de flesta håll har minskat stadigt sen 1970-talet. I Välenområdet gjorde en sanering på 1990-talet då ungefär 50 centimeter jord togs bort. Den som utrett ärendet, Elisabeth Porse, har ingen aning om varför det finns så höga halter i Stora Ån och Välen. Hennes teori är att det gamla avloppsreningsverket i Näset har med saken att göra:

Mellan 50- och 70-talet låg Näsets gamla reningsverk i området där Reningsborg ligger i dag. Dit kom avloppsvattnet från stora delar av Frölunda och Högsbo. En hypotes som förvaltningen kretslopp och vatten arbetar med i dag är att det gamla reningsverket möjligtvis skulle kunna vara förklaringen till giftbomben.

– PCB kan ha funnits i avloppsvattnet som renats i reningsverket, och i så fall har PCB till stor del fastnat i avloppsslammet och en del slam kan ha lagts upp på marken i närheten av reningsverket, säger Elisabet Porse.

Hon misstänker att det funnits miljöfarliga industrier i Högsbo och Sisjöns industriområden på 1960-talet. Hennes teori kan vara riktig speciellt som vi faktiskt vet att det funnits mycket miljöfarliga industrier i Högsbo och Sisjön på 1960-talet och början av 1970-talet.

Bland annat låg en av Göteborgs största färgfabriker, AB Förenade Färg, och en vinyltapetfabrik som också tillverkade bilklädsel, AB Becker-Galon i Högsbo industriområde. Dessutom låg en fabrik, Forbo-Forshaga AB, som tillverkade plastgolv i Sisjöns industriområde. I alla de industrierna användes PCB-haltiga ämnen. Jag håller det inte heller för otroligt att dessa industrier, framförallt färgfabriken kan ha dumpat gifter i marken på olika ställen i området. Det är ju välbelagt att färgfabriken Dorch, Bäcksin & Co I Agnesberg i nordöstra Göteborg gjorde så. I Sisjön fanns också Hansson Pyrotekniska som använde många giftiga ämnen. Om några av dem innehöll PCB har jag dock ingen aning om. Det är inte heller på något sätt en säkert att allt deras avlopp gick via avloppsreningsverket, utan en del kan säkert ha runnit direkt ut i ån. Det är dock märkligt att utredaren inte känner till dessa industrier. Det verkar som om hon gjort en dålig utredning alternativt inte haft tillräckliga resurser.

Journalisten i GP, Etezaz Yousuf, verkar också lika okunnig. Reningsborg använder det gamla reningsverkets lokaler. Det ligger inte i området där reningsverket låg utan i det gamla reningsverket. Det är också därför det har sitt namn.

Denna okunnighet blir mer problematisk när han intervjuar den så kallade miljöaktivisten Chris Ceder. En man som kommer att motsätta sig sanering av Välen-området, för en sanering innebär ju att mängder av förorenad lera och jord måste schaktas bort. Träd måste avverkas, växter tas bort. Det är sådant som Chris Ceder framförallt arbetar mot. Ceder är en typisk nutida miljöaktivist som saknar förmåga att se helheten.

Dessutom hittar Ceder på. Det finns idag som det verkar inget större mot världens späckhuggare. De riskerar inte att dö ut eller utrotas. Deras mat dvs lax, sill och andra fiskar samt mindre valar och sälar, innehåller i allmänhet inte längre några farliga halter av miljögifter, inte heller av PCB. Det förekommer heller inte i nån större utsträckning i den fisk vi äter i Sverige. Yousuf fabulerar. För det första är det bara i fet fisk de har förekommit i nån större utsträckning och då bara i fet fisk från Östersjön (lax, sill, skarpsill) och vissa insjöar. Idag är det så att sill och skarpsill (strömming) från Östersjön innehåller små mängder, men annan fisk innehåller i praktiken ingenting.

PCB är idag inget problem för sälar men fortfarande ett visst problem för späckhuggare. Halterna minskar dock även om en del miljöaktivister tycker att den rapport Ceder hänvisar till betyder att späckhuggarna i världen snart kommer att dö ut. Det är sannolikt inte sant på något sätt. Ceder är ute och cyklar och Yousuf bara vidarebefordrar hans vilseledande uppgifter och påståenden. Journalister borde var lite mer kritiska och ta reda på fakta. De borde tänka efter lite. Vara lite kritiska. Inte bara rapa upp vad folk säger.

Det finns faktiskt fler späckhuggare idag än för 30-40 år sen. Framförallt här uppe i nordostatlantiska vatten. Till och med Sverige har en späckhuggarflock som uppehåller sig stora delar av året utanför Bohuskusten sen några år tillbaka. Späckhuggare är faktiskt Sveriges största rovdjur.

På 1970-talet var det inte ens tänkbart att späckhuggare kunde ses i Sverige. I våra vatten har också halterna av PCB minskat under längre tid än i andra områden. För i världen förbjöds inte PCB förrän år 2008. 30 år efter att det förbjöds i Sverige.

 

Advertisements