Emmali Jansson från miljöpartiet och Johanna Eliasson från vänsterpartiet sitter i Fastighetsnämnden i Göteborg. De representerar de enda partiet som ständigt brukar rösta för byggföretagens exploateringsförslag för alla möjliga platser i Göteborg. De vill gärna ha femvånings lamellhus mitt bland villorna i gamla historiska villaområden med stora kulturella värden. Emmali Jansson väljer i stort sett alltid fula modernistiska byggnader av betong och glas framför vackra traditionella byggnader. Hon vill också väldig gärna exploatera värdefulla historiska miljöer kring gamla bevarade landerier och där bygga fula moderna betong- och glaskuber.
Emmali Jansson, miljöpartiet, vänsterpartiet och Johanna Eliasson har låg trovärdighet när det gäller stadsplanering, arkitektur och byggande. De två partierna framstår i allt väsentligt som de två betongpartierna i fastighetsnämnder och andra instanser när det gäller nybyggnation i Göteborg. De har i flera år i huvudsak gått de stora byggbolagens ärenden. När Jansson och Eliasson därför skriver en debattartikel i GP om att bygga fler hyresrätter framstår det som hyckleri. För stadsplanering och byggande handlar inte bara om hyresrätter, det handlar också om hur och var det byggs. Om det skriver de två inget.
Istället staplar de upp meningslösheter och de nämner inte en enda gång hur det ska göras möjligt för fler byggande av hyresrätter eller för ett tillräckligt byggande. Staden politiker styr nämligen inte över det om inte väsentliga förändringar görs i bolagsstrukturerna. De allmännyttiga bolagen är idag aktiebolag som ägs av Göteborg stad. Det gör att staden inte kan se till att de kan bygga subventionerade bostäder för utsatta grupper eller särskilt behövande. Det skulle nämligen skapa konkurrensfördelar för de kommunalt ägda bolagen. Om dessa bolag hade varit organiserade som stiftelser, dvs utan ägare, hade det varit möjligt. Det går också att söka dispens från EU:s regler kring detta. Inget bolag och ingen kommun i Sverige har så vitt jag känner till gjort det. I andra länder är det vanligt.
Jansson och Danielsson säger att det inte byggs tillräckligt. Det vet vi alla. Men de har ingen lösning på problemet. De kan inte tvinga de privata företagen att bygga hyresrätter och de har inga förslag på lösningar så att byggande av hyresrätter blir mer lönsamt för bolagen. För de privata bolagen bygger bara sån de kan tjäna pengar på. Det är lättare att tjäna pengar på att bygga bostadsrätter än att bygga hyresrätter. Följaktligen gör de privata företagen såväl som de allmännyttiga företagen det. Med nuvarande politik O Sverige kan inte bostadsbristen byggas bort. Lönsamhetskrav gör att det kärvs en bostadsbrist. Det är då lättare att ha höga hyror och se till att bostadsrättspriserna är höga.
Politiska mål om fler hyresrätter är i praktiken helt meningslösa och har ingen effekt så länge det saknas metoder att genomföra dem. Det saknas idag. Att kräva av privata byggföretag att de ska bygga hälften hyresrätter leder i verkligheten till att det inte bygger alls i sådan områden, utan bara bygger på kommunal mark. Att kräva av de kommunalt styrda bolagen att de ska bygga hyresrätter leder till en konflikt med avkastningskraven i dessa bolag,d vs minskad lönsamhet. För att ändå uppfylla avkastningskraven leder det till sämre underhål och att hyrorna måste sättas väldigt högt. I dagens situation leder sådana krav till att politikerna skjuter sig själva i foten och byggandet kommer att minska.
Politikerna i Göteborg har idag i praktiken inga som helst möjligheter att påverka byggandet av vad som byggs och de kan inte subventionera byggande i kommunala bolag. Därvidlag är det ingen som helst skillnad på högerpartierna, sossarna, miljöpartier och vänsterpartiet i Göteborg. Oavsett styre är deras möjligheter att påverka minimal i nuvarande situation. Jansson och Danielsson försöker påskina att de har en annan politik än alliansen i Göteborg. I verkligheten har de exakt samma politik, men vänsterpartiet och miljöpartier är oftast lite sämre.
Det som kommunpolitikerna faktiskt kan påverka är markanvisnings- och planprocessen. Genom att göra markanvisningar mindre och inte ge markanvisningar på hela kvarter och områden utan för enskilda tomter så gynnas småföretag. Om detaljplaneringen av hur byggnader ska se ut etc minskar inom bestämda riktlinjer så ökar också småbolagens möjligheter. Den nuvarande modellen där byggbolagen gör den övergripande planering, i praktiken bestämmer var det ska exploateras och sen ber kommunen bestämma om detta och ge stora markanvisningar på hela områden och kvarter, gör att stadsutbyggnaden i Göteborg blir ogenomtänkt, icke-funktionell i det stora hela och i stort sett modernistiska med områden som helt klart inte är blandstad.
Det borde fungera omvänt. Staden borde planera var, hur och när nya områden ska byggas. Sen ger de markanvisningar för enskilda tomter till både små och stora bolag som i stort sett får bygga utseendemässigt som de vill inom vissa ramar. Så skapade Göteborgs omtyckta landshövdingehusområden och så skapades Göteborgs vackra gamla stenstadsområden. Detta gäller för kommunal mark.
Där privata bolag äger marken som i exempelvis Krokslätt (Almedal, Elisedal, Fredriksdal etc) och kommunen bygger bolagen enstaka små områden, enstaka tomter, delar av kvarter, enstaka kvarter. Resultatet av byggandet i såna områden är bättre än resultatet av byggandet i områden där kommunen innehar marken eller bestämmer allt så att storbolagen gynnas. Dessutom är det lönsamt för de privata företagen att bygga hyresrätter då deras kostnader för marken är försumbar. De har i flera fall ägt marken i evigheter och i andra fall köpte den billigt. Planeringen utgår från gamla stadsplaner med kvartersbebyggelse. Små byggbolag bygger, olika byggbolag bygger och blandstad bevaras och skapas igen. Insprängda bostäder bland industrier och kontor i Getebergsäng, Almedal och Elisedal revs bort under perioden från 1960-talet fram till 1990-talet men nu återkommer de.
I andra områden där blandstad vore möjligt har staden överlåtit all planering till storbolag och lämnat jätteområden till samma bolag såsom i norra delen av Högsbo industriområde så blir resultatet en enformig monokulturell stad utan tillstymmelse till blandstad. De som gått i spetsen för detta sätt att planera och bygga är i allmänhet varit vänsterpartiet och miljöpartiet. I Högsbo rivs alla gamla industri- och kontorsbyggnader och istället kommer en monokulturell bostadsmatta att breda ut sig enligt de planer som framförallt stötts av miljöpartiet och vänsterpartiet.
Faktum är att Jansson och Eliasson inte presenterar en enda idé om hur det ska kunna byggas fler hyresrätter i Göteborg. Det enda de svamlar om är helt meningslösa bostadspolitiska mål som inte kan påverka ett skit utom möjligen minska byggandet ytterligare. Eftersom de två och deras partier (ihop med sossarna länge varit de främsta företrädarna för en bostadspolitik som gynnar storbolagen och monokulturella mattor av antingen bostäder (norra Högsbo), kontorsbyggnader (Lundbyvass) eller industribyggnader (Arendal, Sörred) så är de heller inte trovärdiga.
