Ingen korrekturläsning och bristande språkkunskaper

Ingen korrekturläsning och bristande språkkunskaper gör ibland att tidningsartiklar blir lätt komiska eller delvis märkliga. Jag tappar exempelvis ofta bort sista bokstaven i en del korta ord eller kastar om bokstäver i andra ord. Det är också helt omöjligt att korrekturläsa själv. Så det blir onekligen lite fel här och där. Oftast lyckas jag rätta till dem efter ett tag.

Men unga journalister gör ofta den typen av fel som tyder på bristande språkkunskaper eller bristande allmänbildning. Men vanligast är förstås borttappade bokstäver eller extra bokstäver. Tangentbordsproblem. Jessica Ritzén i DN skriver idag exempelvis ”så länge det inte gäller kulturskydd bebyggelse”. Vi som läser artikeln förstår ju att hon menar ”kulturskyddad bebyggelse” men samtidigt är det inte det hon skrivit. I ett citat i samma artikel står det så här: ”Där finns skydd mot kulturhistoriskt värdefull bebyggelse”. Även om Ylva Kvist Trelje, arkitekt och utredare på bygglovsenheten, sagt så ska det inte skrivas ut på det viset. Det betyder ju att kulturskyddad bebyggelse är något som det faktiskt finns skydd mot. Det ska naturligtvis stå ”Där finns skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse”.

Arne Larsson i GP vill för sin del bygga träd för han skriver ”införa ett trädbyggnadsprogram”. Eller är det Miljöpartiet som faktiskt uttryckt att de vill bygga träd. I ETC läste jag nyligen en artikel där författaren inte kunde skilja på skrivet och skrivit. Jag har skrivit en artikel. Det är skrivet i sten. Det du har skrivit är skrivet. Skrivit är en böjning av verbet skriva som används vid perfekt (har skrivit) och pluskvamperfekt (hade skrivit) medan skrivet är ett adjektiv.

Samma skribent använde hela tiden ändelser på t fastän det skulle varit ingen ändelse alls eller en ändelse på n. En bil, en röd bil, ett hus, ett rött hus. Inte häftigt rörelse eller snabbt förflyttning. Substantiv som ska n-ändelse i bestämd form (bok, boken) eller har beskrivande adjektiv utan ändelse eller med ändelsen n (en sluten grupp) tillhör genuset reale som idag också i praktiken kallas utrum (i de flesta andra språk motsvaras det av två genus, maskulinum och femininum) medan substantiv med ändelsen t i bestämd form (hus, huset) eller har adjektiv med ändelsen t (ett gammalt hus) tillhör genuset neutrum. Att ha fel ändelser i bestämd form och i adjektiv gör en text mycket svårläst.

I vissa svenska dialekter finns dessutom maskulinum och femininum kvar. Det gör att vi i skriven göteborgska kan se sådant som den blåe vagnen, den lille pojken och den röda båten eller den lilla flickan. Naturligtvis aldrig den lille flickan. Ändå finns det en del unga journalister som kan skriva det sistnämnda. Adjektiv med e tyder på ett gammalt maskulint substantiv och adjektiv med a på ett feminint. I vanlig skriven svenska är ändelsen alltid a på adjektiven till reale-substantiv (utrumsubstantiv) i bestämd form. Förutom i meningar som den döde var min vän när det handlar om en manliga person där äldre maskulinumändelser ofta förekommer.

Klassiker är ju när någon skriver vart istället för var. Vart används i förhållande till rörelse och var i förhållande till läge Vart ska du åka? Var ligger skatteverket? I norrländska funkar dock vart i bägge fallen. Var funkar aldrig i det första fallet. Om det inte är en fråga om var i bilen eller bussen du vill åka elelr sitta. Och de flesta av oss begriper betydelsen oavsett hur nån skriver.

Vidare har vi problemet när vi i talspråk säger dom. Det ska i allmänhet ersättas av ordet de i skriftspråk. Dom gör så säger vi. De gör så ska vi skriva. Var är dom? säger vi. Var är de? ska vi skriva. De åker från USA idag. Han tittade på dem. Att använda dem när det ska vara de gör en text mycket svårläst. Det är i så fall bättre att skriva dom.

Sen finns naturligtvis sådant som bredd och brädd. Fylla glaset till brädden. Ta upp hela gatans bredd. Helt olika ord med snarlik stavning och ibland närliggande betydelse. Men inte alltid. Hela bredden. På bredden. Bräddavlopp.

Värk är något som gör ont. Molande smärta. Verk kan vara en sak som någon gjort. Ett verk av Jonatan. Ett konstverk. Ellr så är det en fabrik, en tillverkande enhet av något slag. Ibland ett företag som driver en sådan fabrik eller tillverkningsenhet, Stålverk, elverk, värmeverk, järnverk etc. Det kan också vara en statlig myndighet. De flesta av dem har dock inte sådan namn längre, men vi hade ju exempelvis Postverket och Televerket.

 

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!