Fler av de svenska bankerna berörs av pengatvätt, fiffel och skattesmiteri i deras baltiska dotterbolag. Det gäller bland annat den numera finska banken Nordea, Swedbank, SEB samt Danske Bank vars dominerande ägare/indirekta makthavare bor i Sverige, Ane Mærsk McKinney Uggla.
När de nämnda bankerna köpte upp i princip alla banker i Baltikum köpte de också korruption i dessa banker. Den korrupta och kriminella praxisen i de baltiska bankerna följde helt enkelt med in i de svenska. Denna korruption har anor från Sovjet-tiden och från den laglösa tiden under Sovjets upplösning då skrupelfria gamla kommunister och kriminella snabbt skaffade sig inflytande över bankerna i Estland Lettland och Litauen. Senare sålde de bankerna till de svenska bankerna men behöll ofta exekutiv makt lokalt, regionalt och nationellt.
De svenska bankerna såväl som Danske Bank blev på så sätt penningtvättsmaskiner som hanterade mängder med svarat pengar och hjälpte sina baltiska kunder (inklusive många personer i Ryssland och Ukraina) att tvätta pengar och smita med skatten genom upplägg med blufföretag och tomma företag i skatteparadis.
Den enda svenska bank som inte tycks figurera i dessa smutsiga sammanhang är Handelsbanken även om en del ledande personer i banken tidigare gjort det.
