Mycket bra om Julian Assange och Wikileaks

Journalisten Donald Boström har skrivit ett mycket bra inlägg om Assange-fallet och Julian Assange. Han har kommit till exakt samma slutsatser som jag. Assange har inte gjort sig skyldig till våldtäkt, han utsattes inte för en honungsfälla. Men hans kvinnofientliga agerande och inställning öppnade upp för ett angrepp mot honom. CIA och andra underrättelsetjänster utnyttjade den möjligheten:

Efter att i princip haft daglig kontakt med de inblandade under den perioden gör jag en annan bedömning och menar, tvärtemot den amerikanska vänstern, att det inte var CIA som låg bakom med någon ”honey trap”. Däremot var CIA inte sena att utnyttja situationen. Samtidigt delar jag chefsåklagare Eva Finnés bedömning att det inte heller är frågan om våldtäkt. Varför jag gör den bedömningen tänkte jag berätta under den rättegång som nu aldrig kommer att bli av, och har därför så här långt avböjt att uttala mig i media om detaljer i fallet.

Boström har i motsats till mig en insyn i det hela. Han var i ständig kontakt med de inblandade i våldtäktsärendet, Julian Assange, Anna Ardin och Sofia Wilén, då det begav sig. Jag har bara läst förundersökningen och dragit slutsatser utifrån mina erfarenheter av säkerhetspoliser och underrättelsetjänster före och efter Göteborg 2001 samt under min tid som internationellt aktiv organisatör av aktioner och demonstrationer.

Precis som Boström anser jag också att det bästa Assange kunde gjort var att stanna kvar i Sverige, gå igenom rättegången om våldtäkten vilket sannolikt slutat med friande dom (om det nu ens blivit en rättegång). När Assange istället valde att fly till Storbritannien hamnade han i en mycket sämre sits än vad som hade varit fallet om han stannat i Sverige. Jag delar helt Boströms uppfattning om att Sverige inte hade utvisat Assange till USA:

Varje gång vi därefter hade kontakt, via ombud, per telefon och eller via ett krypterat chattprogram uppmanar jag honom att komma tillbaka till Sverige och genomföra den rättsliga processen. Hur det än går är han ju en fri man efter det. Om han inte gör det kommer han aldrig att bli fri. Att många tunga juridiska bedömare menade att fallet kommer läggas ner, eller högst ge dagsböter så fort det får prövas i domstol hjälper inte. Assange anser att det inte går att resa till Sverige, och hävdar att han har säkra och upprepade underrättelser från säker källa, som menar att Sverige kommer lämna ut honom till USA. Han valde att tro på den informationen framför mina och andras argument om motsatsen.

Assange hade förvisso rätt i att Sverige tidigare lämnat ut personer till CIA i strid mot gällande lagstiftning. Argumenten varför det inte skulle ske denna gång och med just Assange lyssnade han inte på. Han var övertygad om att Sverige skulle lämna ut honom till USA. Och självklart ville USA lägga vantarna på Assange och få honom inom lås och bom.

Nu har Assange till slut gripits i Storbritannien. Inte som misstänkt för ett brott i Sverige. Inte för att USA begärt honom utlämnad för det skedde först efter att han gripits. Utan för att han avvikit när han var fri mot borgen. När han väl gripits begärde USA honom utlämnad och nu är han i en klart sämre situation än om han stannat i Sverige. Han självtillräcklighet och arrogans tycks ha bitit honom i svansen.

Donald Boström beskriver också Anna Ardins agerande vilket framstår som mycket märkligt. Ardin har mycket sannolikt haft kontakter med US-amerikanska underrättelsetjänster i andra sammanhang och om vi utgår från att de använt/utnyttjat henne i detta fall (mot eller med hennes vilja är dock mera oklart) så blir hennes agerande mer förståeligt.

Läs mer:

Advertisements