Enligt Folkhälsomyndigheten och en nyligen publicerad undersökning om sexualitet, sexliv och hälsa är sexuella övergrepp ett folkhälsoproblem. Men det är troligen en helt felaktig slutsats utifrån en ovetenskaplig undersökning och felaktiga siffror.
Enligt undersökningen har 42 % av alla kvinnor och 9 % av alla män i Sverige upplevt sexuella övergrepp. Andelen bland kvinnor 16–29 år som utsatts för sexuella övergrepp är enligt undersökningen 57 procent. Mer än var tredje kvinna, 39 procent och knappt var tionde man har varit med om någon form av annat sexuellt övergrepp. I likhet med sexuella trakasserier är det över hälften av kvinnor 16–29 år (55 procent) som har varit med om annat sexuellt övergrepp. Problemet med dessa siffror är att undersökningen från Folkhälsomyndigheten som genomfördes 2017 är behäftad med allvarliga fel. 69% av alla som valts ut för att svara lät bli att svara. Svarsfrekvensen var alltså så låg som 31% vilket gör att inga generella slutsatser kan dras av undersökningens resultat.
Elva procent av kvinnor och en procent av män har enligt Folkhälsomyndighetens undersökning utsatts för försök till samlag genom fysiskt våld eller hot om fysiskt våld. Detta är vanligare bland homosexuella, bisexuella och transpersoner. Exempelvis hade 30 procent av alla homosexuella kvinnor varit utsatta enligt Folkhälsomyndighetens undersökning liksom 10 procent av alla homosexuella män.
I detta fall finns dock andra undersökningar av samma saker. Främst handlar det om Nationella Trygghetsundersökningen (NTU), men också om anmälningsstatistiken gällande sexualbrott. Det finns också en nyligen publicerad rapport om sexualbrott från Brå.
Enligt NTU är andelen som uppger att de utsattes för sexualbrott under 2017 är 6,4 procent av befolkningen (16–84 år). Utsatthet för sexualbrott är betydligt vanligare bland kvinnor än bland män och skiljer sig tydligt mellan olika åldersgrupper. Bland kvinnor i befolkningen (16–84 år) uppger 10,7 procent att de utsattes för sexualbrott 2017. Bland såväl kvinnor som män är andelen störst i åldersgruppen 20–24 år, där 35,8 procent av kvinnorna jämfört med 4,7 procent av männen uppger att de utsattes under 2017.
Siffrorna från NTU och Folkhälsomyndighetens undersökning är inte direkt jämförbara då siffrorna från NTU gäller ett visst år, medan siffrorna från Folkhälsomyndighetens undersökningen gäller under hela livet. För de yngre åldersgrupperna innebär detta dock bara en marginell skillnad.
Det förefaller då som att Folkhälsomyndighetens undersökning kraftigt överdrivit utsattheten (57% jämfört med 36%). Åldersspannet är dock lite olika vilket gör att jämförelsen haltar lite och skillnaden är sannolikt inte så stor som 20 procentenheter men det är nog ganska givet att det ändå finns en skillnad.
Om Folkhälsomyndighetens ovetenskapliga undersökning med mycket osäkra svar överdriver med 10 procentenheter kan vi nog slå fast att sexuella övergrepp och trakasserier inte är ett folkhälsoproblem. Det är helt enkelt inte så vanligt som Folkhälsomyndigheten påstår. Deras undersökning har ett snett urval av svarande vilket gör att den ger felaktiga resultat.
Det finns även skillnader på utbildningsnivå. Utsatthet för sexuella trakasserier och sexuella övergrepp är enligt Folkhälsomyndigheten vanligare bland kvinnor med längre utbildning jämfört med kortare. Detta resultat är helt motsatt det resultat som NTU redovisar.
Enligt NTU är det en större andel som utsattes för sexualbrott bland kvinnor med låg utbildningsnivå. Bland män är det i princip inga skillnader (1,5–1,6 %), medan det bland kvinnor är vanligare att utsättas bland dem med som högst förgymnasial utbildning (15,6 %) än bland de med som högst gymnasial respektive eftergymnasial utbildning (9,2 respektive 9,7 %). Folkhälsomyndighetens undersökning är sannolikt helt missvisande på denna punkt.
Kvinnor med kort utbildning hade däremot enligt Folkhälsomyndighetens undersökning oftare varit utsatta för påtvingat samlag med fysiskt våld eller hot om fysiskt våld än kvinnor med längre utbildning. Detta stämmer helt med NTU:s resultat.
Sammantaget är det troligen så att Folkhälsomyndighetens ovetenskapliga undersökning överdriver förekomsten av sexualbrott. Den överdriver troligen också den andel som köpt sex (som ändå är mycket låg i undersökningen) och en andel som använder pornografi. Studien måste tas med en stor nypa salt och mycket få generella slutsatser kan dras utifrån Folkhälsomyndighetens undersökning.
