Brå har gjort en rapport om varför antalet anmälningar av sexualbrott ökat under senare år och hur det förhåller sig till det verkliga antalet sexualbrott. Huvudanledning till ökningen av antalet anmälda sexualbrott är enligt Brå en ändrad lagstiftning. Även ökad anmälningsbenägenhet och ändrade umgängesmönster är dock enligt Brå viktiga orsaker till ökningen. Brå har använt sig av anmälningsstatistiken, Nationella Trygghetsundersökning (NTU) och andra liknande trygghetsundersökningar som underlag för sin rapport samt sjukvårdsstatistik.
Sammantaget kan konstaterar Brå att antalet anmälda våldtäkter enligt statistiken över anmälda brott visat en ökande trend sen 2005, med kraftigare ökningar i början och slutet av perioden, men däremellan en ganska stabil nivå. Ökningen i början av perioden anser de i huvudsak kan förklaras med att den legala definitionen av våldtäkt vidgades år 2005.
Antalet personer som under perioden sedan 2005 i NTU rapporterat att de utsatts för ett allvarligare sexualbrott, motsvarande våldtäkt och sexuellt tvång, har också ökat, men den ökningen är relativt begränsad. I den analys som Brå gjort framgår också att antalet kvinnor som i NTU rapporterat om händelser som motsvarar våldtäkt och sexuellt tvång ligger på en lägre nivå än vad som uppskattats tidigare. Enligt Brås bedömning talar de omvärldsfaktorer som studerats för att den ökande trenden i båda källorna i slutet av perioden främst förklaras av en kombination av förändringar i umgängesmönster och en ökad anmälningsbenägenhet. Någon egentlig ökning av antalet våldtäkter tyck inte ha ägt rum.
När det gäller anmälda respektive rapporterade sexuella ofredanden visar båda källorna en kraftig ökning. Även Stockholms stads trygghetsmätning visar en ökning. Ökningen är särskilt kraftig i NTU de allra sista åren.
Enligt Brås bedömning kan den långsiktiga ökningen sedan 2005 kunna förklaras utifrån liknande omvärldsfaktorer som när det gäller våldtäkt, dvs ökad anmälningsbenägenhet och ändrade umgängesmönster.
När det gäller ökningen i NTU de allra sista åren, talar de analyser som gjorts för att det till en betydande del handlar om en ökad benägenhet bland kvinnor att tala öppet om utsatthet för sexuella ofredanden och att detta får en särskilt stor effekt i en frågeundersökning som NTU. Att ”tala öppet” genom att anmäla någon till polisen torde innebära större ”kostnader” för kvinnan än att rapportera händelsen i NTU.
Exakt hur stor del av ökningen av polisanmälda brott och självrapporterad utsatthet som en ökad anmälnings- och rapporteringsbenägenhet svarar för och hur mycket som kommer av en faktisk ökning går dock inte att säga. Om det faktiskt finns en ökning eller inte är alltså inget som kan fastställas.
Vi vet enligt Brå inte om det finns nån ökning av antalet sexualbrott. När det gäller våldtäkt menar Brå att troligen inte existerar någon ökning och när det gäller sexuella ofredanden menar Brå att vi inte vet om någon ökning existerar.
Med tanke på detta stärks min uppfattning om Folkhälsomyndighetens påstående om att sexuella övergrepp är så vanlig att de kan ses som ett folkhälsoproblem. Det är ett falskt påstående och sexualbrott är inget folkhälsoproblem. Att det är ett problem är däremot självklart.
